iEric

The End

2008-03-05T23:24:00.003+01:00

Som en del av er kanske kunde utläsa av gårdagens inlägg så har bägaren till slut runnit över i mitt alldeles lagomt händelsefattiga liv. Det är dags att hitta nya livsbejakande företeelser att fylla tillvaron med. Mitt liv har alltid följt detta mönster, där jag hittar något av intresse, går in med själ och hjärta för det, för att sedan bara klippa navelsträngen och gå vidare till nästa fas i livet.

Det beror nog mycket på att jag blir så oerhört engagerad i det jag för stunden finner intressant, så jag bränner ljuset ganska raskt i bägge ändarna och när väl lågan falnat, så finns där inget kvar som kan få liv i den igen. Man bara bryter helt och vandrar vidare. Det lustiga är att hur mycket man än brunnit för en sak så när man väl nått slutet på engagemanget så är det bara en befrielse att lämna det, trots att man av någon anledning får för sig att man kommer att sakna det. Men så är inte fallet.

Så kommer då den ofrånkomliga stunden då man får en uppenbarelse och bara vill pröva sina vingar i något nytt. Det kan finnas många randiga skäl och rutiga orsaker till att den där uppenbarelsen infinner sig. Det kan vara de senaste veckornas slit som frestat hårt på psyket, men det kan också bara vara en allmän längtan efter något nytt och livsomvälvande. I höstas var det ju motionerandet som blev ett utlopp för min äventyrslust. Den här bloggen var en annan.

Igår kväll kom så plötsligt den där uppenbarelsen, då jag bara stirrade tomt in i datorskärmen och försökte hitta på något att skriva om. Sakta sjönk den där insikten in att jag nog tömt ut allt jag har velat skriva om. Den här bloggen började ju dessutom bara som ett litet sidoprojekt, för att se hur långt jag kunde ta det och som det visar sig nu så har jag nog inget mer att tillägga egentligen.

Det finns många trevliga saker att förgylla sin tillvaro med bara man bryter med det gamla, stannar upp och ser sig omkring. Vem vet, en vacker dag så kanske man sitter här igen, men under en pseudonym och helt andra premisser. Med dessa avslutande ord vill jag tacka alla som varit vänliga nog att ägna en liten stund av sina liv för att läsa mina förvirrade tankar och floskler.

Lev och må mina vänner. iEric signing off. Byyeee.

Tidens tand

2008-03-04T23:57:00.002+01:00

Satt och kikade på ett par gamla bilder från svunna tider, då man knappt var en tvärhand hög och livets vedermödor hade inte hunnit sätta några djupare spår i ens kropp och själ. Vad hände? är den första frågan som dyker upp när man ser sig själv i sin ungdoms spira. Nästa fråga blir tveklöst: Varför drog man inte ut Tidens Tand när man hade chansen?

Det tråkiga är inte att vara gammal, utan att inte längre vara ung. Vi bryr oss heller inte om tiden förrän den har passerat. Ett ganska nött uttryck i vår tid är ju det klassiska latinska "Carpe Diem" (fånga dagen), men fångar vi verkligen dagen egentligen? Synnerligen tveksamt. Vi måste inse att vi lever en sekund i taget och sekunden är just nu. Det är dags att stanna upp och njuta av de smultronställen efter livets väg som vi ofta bara passerar i förbifarten på väg mot ouppnåeliga mål.

Det bästa sättet att spara tid är att använda den, eller som en vis man vid namn Omar Khaiyam sade: "Låt de lärde prata. Lägg dig ner där rosor doftar och där solen ler. Vårt liv är kort och endast ett är säkert: vissna blommor blommar aldrig mer." Här är då i alla fall en kaktus som bestämt sig för att inte torka ut riktigt än och det är banne mig dags för en andra blomning.

Ett mästerverk

2008-03-03T21:47:00.003+01:00

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg, så kan man alltid lita på bröderna Coen för en fantastisk filmupplevelse. Nu har dom slagit till igen och ingen har väl missat att deras senaste film vunnit en drös med priser, bland annat några Oscars och det är den väl unnat skall understrykas. Jag blev idag i stort sett tvingad av en arbetskamrat att ta ledigt åtminstone 1 kväll denna vecka och följa med på bioäventyr. Å vilket äventyr sen.

"No Country For Old Men" är ett mästerverk. Som alla Coen-filmer så innehåller den drama, humor, våldsamheter, bra skådespel och en bisarr tvist på historien. Deras humor är en blandning av nattsvart tjära och uppsluppen buskis. I denna historia kastas man mellan ryggradsilande spänning och befriande gapskratt, kryddat med en hel del blyförgiftning.

För en sak är alltid närvarande i bröderna Coens filmer. Ond bråd död. Inte för sakens skull utan rått, naket, kallblodigt våld som samtidigt blir "verkligt" på nått sätt. Detta är dessutom en av dom få filmer som jag inte på förhand kunde förutse slutet på. Å vilket slut sen. Jag skall dock inte avslöja något. Om ni ska se 1 film i år, låt det bli "No Country For Old Men". Brilliant filmkonst och en upplevelse utöver det vanliga.

Nu har jag slut på prisande plattityder. Gokväll.

Ridiculous

2008-03-02T23:31:00.005+01:00

Det finns några nackdelar med att jobba 12-16 timmar per dag, 14 dagar i sträck. Hushållsarbetet hemmavid blir en aning åsidosatt och framförallt tvättkorgens innehåll har nått oanade höjder. I slutet av veckan som gick var jag faktiskt tvungen att köpa extra underkläder för att jag inte hade någonting kvar i byrålådan.

Dammråttorna har dessutom vuxit sig så stora att dom har börjat äta upp varandra, vilket i och för sig inte är en nackdel, då det blir lite mindre att ta hand om sen. Man får dock hålla koll på dom i ögonvrån så att dom inte smyger upp bakom en och tar en tugga ur hälsenan. Får väl kanske skaffa en dammkatt för att hålla dom stången.

Veckans topplista lyder som följer:
1. Double Chocolate Chip Cookie. Well, surprise surprise.
2. Middag på Johanna i Parken med Helén. God mat och trevligt sällskap.
3. Megan McCormick i Globe Trekker. 22.00 varje kväll på Travel Channel.
4. Link's Crossbow Training till Nintendo Wii. Småkul spel.
5. Nya datorn anlände.

Tror jag ska ta ledigt nån kväll i veckan och styra upp tvättkorgen. Det börjar faktiskt bli lite "ridiculous".

Gah-pffft

2008-03-01T23:41:00.002+01:00

1:a mars och till slut så blev det vinter. Det har kommit en del snö sista dygnet och lite minusgrader har vi faktiskt haft i några dagar nu. Jag har dessutom jobbat min 13:e dag i rad och jag börjar faktiskt bli lite less. Inte less på jobbet så till vida utan less på vår arbetspartner, som inte kan bestämma sig vad dom vill ha och dom ändrar sig 2 gånger per dag. To many cocks in the soup, helt enkelt.

Sitter i skrivande stund och lyssnar på Fantômas bisarra album Delìrivm Còrdia, som bara består av 1 enda låt som är 1 timme och 14 minuter lång. Den är uppbyggd av diverse ljudmattor och knepiga riff kryddat med spridda vokabulära yttringar. Passar perfekt till den sinnesstämning jag befinner mig i just nu. De sista 17 minuterna av "låten" är dessutom helt musiklösa. Det enda som hörs är det familjära och repetativa ljudet av en pickup som nått innercirkeln på en vinylplatta. Gah-pffft, gah-pffft, gah-pffft, gah-pffft ... genialiskt.

I mitt ständiga sökande efter sinnesfrid och den fortsatta kampen mot internet så har jag idag avslutat ett antal företeelser jag varit inblandad i på sistone. Jag beräknar väl att ha avskärmat mig helt från overkligheten runt slutet på denna månad och jag ser fram emot att få sjunka in i böckernas värld vad det lider när den värsta jobbhysterin lagt sig. Har en hel del olästa böcker som står och väntar i bokhyllan.

Var lugna, denna blogg blir den sista anhalten i min själsliga rening, så en liten stund till får ni drass med mig.

Skottdagen

2008-02-29T23:52:00.002+01:00

Här kommer ännu ett segment av värdelöst vetande, men det får ni leva med. Skottdagen är den extra dag i februari som infaller den 29 februari vart fjärde år - det så kallade skottåret. Anledningen till att det kallas skottår kan bero på att man har "skjutit" in en dag för att dagarna på året ska passa in. Vad många dock inte vet är att fram till 1996 inföll skottdagen den 24 februari.

Anledningen till att skottdagen ligger i slutet av februari snarare än vid slutet av året, är att den gamla Romerska kalendern, som användes av romarna innan Julius Caesar introducerade den Julianska kalendern år 46 f.Kr., började med månaden mars. Skottdagen placerades alltså i anslutning till deras (tidigare) nyår.

Den romerska kalendern var också starkt påverkad av äldre månkalendrar och man benämnde exempelvis dagar efter månens faser: calends - nymåne (alltså upphovet till ordet kalender), nones - första kvarteret och ides - fullmåne. Den första dagen i månaden benämndes "calends" (trots att detta inte stämde med månens verkliga fas) och exempelvis 23 februari var Diem Sextus ante Calendas Martii - sjätte dagen före calends i mars. När man sedan i den Julianska kalendern införde skottdagar, så lade man till en "andra sjätte dag före calends", den så kallade bisextilis.

Orsaken till att man gjorde på detta sätt och inte lade den precis före 1:a mars, är något oklar. En anledning kan vara att man var påverkad av tidigare grekiska månkalendrar där man hade 12 månader med lika lång längd - 30 dagar - och sedan lade man till 5 dagar i slutet på året som inte tillhörde någon månad, de så kallade Epagomenai (gr. "de tillagda"), för att komma upp i 365 dagar totalt. Skottdagen kom då att bli en ny 6:e dag före de tidigare fem extradagarna.

Inom EU bestämde man i slutet av 1990-talet att ändra den tidigare placeringen av skottdagen och istället låta 29 februari vara officiell skottdag med början år 2000. Även den Romersk-katolska kyrkan räknar numera 29 februari som skottdag.

Så då vet ni. Nu är det banne mig dags för sängen.

Nedrans

2008-02-28T23:30:00.003+01:00

Glöm det där jag sa igår om ljuset i tunneln. Det var tydligen bara en eldfluga eller nått liknande. Det behövdes bara ett enda telefonsamtal från en av våra samarbetspartners idag för att spoliera det skymtande gryningsljuset. För att slippa gå in på detaljer, så kan jag bara säga att helgen är nu fullbokad med jobb. Nedrans. Nåja, det var ändå ganska väntat. Man börjar bli van.

Nu har vi ju dock ett Nintendo Wii riggat i konferansrummet på jobbet så man kan avreagera sig med lite Link's Crossbow Training en stund. Ett litet ljus var i alla fall att min nya dator levererades idag, så nu ska jag bara övertala en av mina arbetskamrater att installera alla program åt mig, så slipper jag göra det själv. Det är ju inte det roligaste man gör direkt.

Säger dessutom ett stort grattis till min favoritskådis John Turturro, som idag når den aktningsvärda åldern av 51 år. Jag är ju snart där själv. Nu är ju chansen att han skulle läsa denna blogg ganska obefintlig, så det är väl i och för sig slöseri med både gratulationer och textutrymme kan tänka. Nåja, nu vet NI det i alla fall.

Ljusgrönt?

2008-02-27T23:58:00.000+01:00

Saker vi lärt oss idag: Restaurang Tatung gör väldigt god pasta; Candys har stan's kallaste Cola-burkar; Intersport har ingen ordning på beställningspunkter; Vintern har så sakta börjat komma igång; Vi har de coolaste konferansmöblerna i vår bransch; Nintendo Wii bowling är en frustrerande lunchsysselsättning; Det är i stort sett omöjligt att gå ur facket; Arbetsdagarna blir inte kortare.

Dessutom så är det snart Mars månad och våren kommer allt närmare. Åtminstone inbillar jag mig det i alla fall. Man får väl försöka se saker från den ljusa sidan när man är mitt inne i en blå period. Jag har faktiskt en hel del positiva saker att se fram emot när arbetsbördan väl har lagt sig och saker börjar gå tillbaka till det normala.

En hel drös med nyinhandlade DVD-filmer ligger och väntar på vardagsrumsbordet och min nya dator anländer vilken dag som helst. Ska även komplettera min nya stereo med ett par högtalare extra, plus en subwoofer, så man kan driva grannarna till vanvett vad det lider. Ljuset i tunneln har börjat skymtas och det har en lustigt ljusgrön färg. Märkligt. Nae, nu är det Megan McCormick-dags på Travel Channel. Ajö.

827 miljoner pund!

2008-02-26T23:57:00.002+01:00

Hmm, idag blev det sent. Klockan nådde 23:30 innan man masade sig hemåt från jobbet. Det är dock lustigt att när man väl kommit in i veckans arbetslunk och man är inställd på att jobba långa kvällar så är det inte alltför betungande faktiskt. Det är ju fortfarande vinter och man gör ändå ingen nytta hemmavid i alla fall.

Man kunde faktiskt haft det värre. Är det någon som minns Nick Leeson? Mannen som för 12 år sen lyckades med konststycket att på egen hand sätta en hel bank i konkurs genom ett antal tveksamma börsspekulationer, som med lite hjälp av jordbävningen i Kobe fick oanade konsekvenser. Den totala förlusten för hans arbetsgivare Barings Bank uppgick till sammanlagt 827 miljoner pund. Fascinerande.

Det blev 6,5 års fängelse för Nick och dessutom skiljde sig hans fru från honom medans han avtjänade sitt straff. Som lök på laxen fick han cancer 3 år senare, vilken han dock lyckades bli kvitt efter ett par kämpiga år. Vad jag ville säga med detta var som sagt att man kunde ha haft det värre.

Man kunde ju varit börsmäklare.

Afrodisiakum

2008-02-25T23:03:00.004+01:00

I vår serie "Hur gör djur" presenterar vi idag piggsvinet och dess parningslekar. Medan ni läser så kan ni ju roa er med att jämföra vissa förehavanden med människors beteenden inom samma område. Det är ganska fascinerande vad lika vi är, måste jag tillstå.

Svaret på den gamla vitsen, "Hur älskar piggsvin?" "Väääldigt försiktigt!" är inte helt korrekt. Sanningen är mer märklig än vad den är farlig. Honorna är bara mottagliga under ett par timmar per år. När sommaren nalkas blir de unga honorna nervösa och väldigt upphetsade. Nästa steg är att de slutar äta och börjar gå och tjura i närheten av hanarna.

Samtidigt börjar hanen bli aggressiv mot de andra hanarna och startar en period där han noggrant luktar på de ställen som hans utvalda har urinerat på, formligen insuper hela henne. Det fungerar som ett oerhört effektivt afrodisiakum. Medan honan går vid hans sida och surar börjar hanen att "sjunga".

När han är redo att älska (honan springer iväg om hon inte är redo) och hon är på humör, reser sig båda och ställer sig vända mage mot mage. Sedan urinerar piggsvinshanen på sin dam och blöter ned henne från topp till tå. Strålen kan nå över två meter bort.

Är honorna inte redo, reagerar de med att 1) protestera ljudligt, 2) slå med framtassarna som en boxare, 3) försöka bíta, 4) skaka av sig urinen. Om de är redo accepterar de duschen. Den här proceduren kan pågå i veckor. Sex månader efter det att parningsakten har börjat, accepterar honan vilken hane som helst som hon varit nära. Båda slappnar av och taggarna fälls ned och hanen tar henne bakifrån.

Parningen fortsätter tills hanen är utmattad. Varje gång han försöker sluta vill honan fortsätta. Ger han upp, så väljer hon en annan partner, men nu är det hon som spelar mansrollen. För att svalka sina heta känslor går honorna igenom samma lockbeteende steg för steg i omvänd ordning. Man rekommenderas att inte stå nära en bur med uppvaktande piggsvin.

Se där, visst kände ni igen er. Okej då, urinerandet kanske inte hör till vanligheterna, men det har ju säkert hänt nån i onyktert tillstånd.

Gräsmatta

2008-02-24T23:53:00.000+01:00

Om nu någon läst de 3 senaste inläggen och undrat om det verkligen slagit om i hjärnan på eder käre kåsör, så kan jag lugna er med att jag fortfarande har alla fiskar i akvariet. Dock börjar svärdbäraren se lite hängig ut. Å för er som inte förstod fiskliknelsen innebär detta att jag snart har nått min mentalfysiologiska gräns.

Senaste tidens arbetsbörda har så sakta börjat ta sin tribut och jag har helt enkelt inte haft den mentala orken att skriva dom vanliga filosofiska vinklingarna och lustigheterna. Copy/Paste är då en smidig nödlösning och de texter jag valt har ändå förmedlat den inre stämning som jag befunnit mig i vid skrivandets stund.

Tog dock en liten paus i arbetandet på lördagen och följde med ett par arbetskamrater och inhandlade en vardagsrumsmatta, som i stort sett liknar en gräsmatta. Väldigt lustig och grön. Ska även försöka styra upp resten av lägenheten vad det lider med diverse knalliga färger för att bryta mot det svartvita temat på möblemanget. När det nu blir.

Idag har det varit arbete från morgon till kväll och det var endast Globe Trekkern Megan McCormick som fick mig att sakta ner i TV-soffan vid 22-tiden. Nåja, man får väl vara ledig i sommar. För att citera The Kurgan från filmen Highlander: It's better to burn out, than to fade away.

Go' natt

2008-02-23T23:56:00.004+01:00

Att sofva - intet vidare - och veta
Att uti sömnen domna hjerteqvalen
Och alla dessa tusental af marter,
Som äro köttets arfvedel - det vore
En nåd att stilla bedja om.

Good night, dear void.

Malta Lindemans visa

2008-02-22T23:22:00.005+01:00

Albert och Orvar och den sköna Fiolin.
Det var den vackre Albert,
han älskade den fina Fiolin,
Fiolin, Fiolin, Fiolin, Fiolin.

En dag så träffa´ Albert, det var i skogen visst,
det var i skogen visst han träffade´ en skön charkuterist.

Charkuteristen hette, han hette Orvar han,
han slogs med korvar han,
den galne Orvar.
Å´ Fiolin, Fiolin.

Men hur det nu begav sig, så tog han fram en hemsker kniv,
och tänkte taga livet liv,
av gamle Ragnar (eller va´fan hette han ?)...
Fiolin ?
(….nej det var flickan som hette Fiolin...) utav pojken där...
Albert va´de´...Jaa...det var det.

Hur det nu begav sig, han måttade ett slag,
och plötsligt så flög foten av lille Albert av.
(Herre guud).

Och Albert for till sjukstugan, tradajdadajdada,
där började de lappa, så gräsligt fallera,
men har man vilket elände, när...eh...när han ropade madam,
de haver ju huhuhu satt foten bakåfram.

Då gick han ut i skogen, att hämnas Orvar då,
och det var mitt i vintern, och näsan den ble´ blå.

Så försvann han bort i skogen, och Fiolina grät,
och alla var ute och skulle hitta han - men det gick inte.
För att det var snödit, och det var spårsnö,
och dom kunde ju inte se på spåren åt vilket håll han hade gått.

Dog-tired

2008-02-21T23:40:00.003+01:00

Svenskt uppslagsord: trött trött trötta adj.: som behöver vila . Engelsk översättning: tired. Exempel: han var trött och somnade genast - he was tired and fell right asleep. Hon verkade lite trött och håglös - She seemed a little tired and listless. Stående uttryck: vara trött på ("vara utled på") någon el. något - be tired of ("have no patience for") sby or sth. Sammansättningar/avledningar: dödstrött - dog-tired.

Engelskt uppslagsord: listless. Svensk översättning: slö, kraftlös, håglös, apatisk, likgiltig (adjektiv). Exempel: I became listless after listening to his boring speech - jag blev apatisk efter att ha lyssnat på hans trista tal. Svenskt uppslagsord: slö slött slöa adj.: kraftlös och håglös. Engelsk översättning: dull, slow, sluggish; listless, apathetic. Exempel: han låg och tittade i taket med slö blick - he lay on back staring apathetically at the ceiling. Sammansättningar/avledningar: slöhet -en - indolence.

All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy.

"Heeere's Johnny!"

Efter ännu en dag

2008-02-20T23:45:00.004+01:00

Så står det då en ny stereo på vardagsrumsgolvet, fortfarande i kartonger, för jag kommer nog inte att hinna sätta ihop den förrän om sisådär 2 veckor. Eventuellt att jag viker av en timme på lördagmorgon innan jag far till jobbet. Det vore ju kul att se hur den ser ut stående tillsammans med alla andra högteknologiska attiraljer man dragit på sig på sistone.

Det blev en liknande dag på jobbet idag som igår. 14 timmar, skräpmat till lunch, ingen middag, blodsockerkoma vid 22-snåret. Det har nästan blivit en sport. Varför det blir så beror nog mestadels på att man trivs på jobbet och timmarna bara flyger fram på dagarna trots att det ibland blir lite stressigt. Man hinner knappt känna efter.

Fick en låda från Discshop idag också. Bland annat så har jag köpt en DVD-box med Rosa Pantern-filmerna med Peter Sellers i högform. Det blir en nostalgisk höjdare, när jag väl får tid att sjunka ner i TV-soffan. För att citera Homer Simpson i "The Shinning": - Come, family. Sit in the snow with Daddy and let us all bask in television's warm glowing warming glow.

Middagsbrist

2008-02-19T23:09:00.004+01:00

Det är egentligen ganska märkligt hur folk i allmänhet slarvar så oerhört med maten. Mat är ju ändå en av dom absolut viktigaste beståndsdelarna i våra liv. Ändå så väljer man ofta nån mindre näringsrik skräpmat till lunch och knappt det ens en gång. Själv är jag ju inte nått bättre. Idag glömde jag dessutom bort att äta middag, då jobbet tog överhanden och tiden bara rann iväg.

Säkra tecken på att man glömt äta middag är när klockan närmar sig 22-snåret och synen börjar bli lite grumlig, hjärnan slår av och man sitter bara och stirrar tomt in i skärmen. Det är först när datorn av en händelse hänger sig mitt under arbetet, som man rycks ur sin blodsockerkoma och man inser vad klockan är. Hmm, nedrans. Man har dock börjat bli ganska van.

Mat är faktiskt nyckeln till framgång. Man fungerar bättre helt enkelt. Har jag märkt. Dock är sömnbrist underskattat. Jag älskar den fantastiska kreativiteten som genomsyrar en när man sovit lite för lite och för sporadiskt. Jag snittar 5 timmar per natt på veckorna, då jag sällan kommer i säng före 01.00. Det är alldeles för många bra program på TV runt midnatt, åsså är man ju "tvungen" att skriva ett inlägg i bloggen varenda jämra kväll.

Nåja, alltid roar det nån.

Livskvalitativa njutningar

2008-02-18T23:12:00.001+01:00

Hmm, det blev sent idag. Har precis kommit hem från jobbet och som det ser ut så blir det nog likalunda resten av veckan. Nåja, skit i det, imorron ska jag faktiskt vika en halvtimme till att köra hem min nya stereo som jag inhandlat i dagarna. Det är alltid trevligt med nya prylar och speciellt nu då jag varit stereolös i snart 10 månader. Min nya dator anländer dessutom i slutet av veckan för att fullända prylfrossan.

Inte mycket annat att rapportera, förutom det besynnerliga snöovädret som drog förbi efter lunch idag. Maken till mystiskt fenomen har jag nog inte skådat tidigare. Runt 13-snåret var det soligt och en sån där lagom mild vinterdag. När jag ca 20 minuter senare tittar ut genom fönstret är det totalt snökaos. Kraftiga stormvindar och snö som åker sidledes. Man kan knappt urskilja gatan nedanför fönstret och himlen är ett gråvitt inferno. Efter ytterligare 20 minuter så är det helt plötsligt sol och lagom vindstilla igen. Mycket märkligt.

Imorron bitti väntar tandläkaren, som vartannat år ger mig den ofrånkomliga domen för mitt lössläppta leverne i form av allsköns sockerfällor, som i mitt tycke egentligen går under benämningen livskvalitativa njutningar. Vi är en aning oense i den frågan.

Andningspaus

2008-02-17T21:21:00.003+01:00

En arbetshelg är till ända och imorron brakar helvetesveckan från helvetet lös på jobbet, där jag inte ens kan se en tillstymmelse till fritid. Skulle tro att det till och med kan bli 2 veckor av kaos + en hel del helgarbete som bonus. Det blir så ibland i den bransch man valt, men man kunde ju haft det värre. Man kunde ju varit parkeringsvakt eller päron-omslagare.

Då chefen imorron drar till Thailand på 3 veckors välförtjänt semester, så blir det upp till mig att hålla igång seglen på TiM-skeppet. Måste bara se till att fördela jobben så gott det går så att jag själv inte går in i väggen. Jag har dock alltid haft svårt att släppa saker på andra då jag ofta tenderar att vilja göra allting själv så jag vet att det blir riktigt gjort.

Detta är en sjukdom jag haft hela livet, men det handlar egentligen bara om att slappna av och lita på sina medarbetare. Man kan ju alltid låta dom göra grovjobbet, så går jag in och finlirar på slutet och tar åt mig all ära. :) Det är väl så det går till på alla större företag.

Som en sista andningspaus innan Belzebub knackar på porten imorron, så sjönk jag ikväll ner i soffan och såg "En Långvarig Förlovning" som jag tipsat om tidigare. En makalös fransk film av Jean-Pierre Jeunet med Audrey Tautou i huvudrollen. 5 plus av 5 möjliga i min bok. Se den.

Just faan, det är ju söndag. En lite topplista kanske är på sin plats:
1. Måndag: Double Chocolate Chip Cookie
2. Tisdag: Double Chocolate Chip Cookie
3. Onsdag: Datorbeställning
4. Tordag: Double Chocolate Chip Cookie
5. Fredag: Double Chocolate Chip Cookie

Några frågor?

Something fishy

2008-02-16T23:58:00.000+01:00

Jag har hittat Nemo:

Då jag i skrivande stund är alldeles för trött för att hitta på nånting dråpligt eller intressant att skriva om, så blev det ett par bilder istället. Då den senaste tidens inlägg varit av det mer mängdomfattande slaget, så kanske jag är ursäktad för denna gång. Å då en bild säger mer än tusen ord så lämnar jag nedanstående bild utan kommentarer:

Den bittra osanningen

2008-02-15T23:50:00.002+01:00

Historia har alltid varit ett kärt ämne som fängslat och fascinerat mitt sinne genom hela min uppväxt. Allt sedan grundskolans historielektioner fram till dagens dokumentärer på Discovery och History Channel, så har jag alltid frossat i mig den digra kunskap som serverats mig. Jag har dock på senare år börjat grubbla över vad som egentligen är sanningar och vad som är uppdiktade lögner i historieböckerna.

För det är ju trots allt så, att historiebeskrivningar ofta nedtecknas av det regerande folket vars kejsare eller konung vill berätta om sina ärorika triumfer i diverse bataljer och erövringar. Det kan ju då tänkas att man broderar historien lite, för att passa de styrandes övertygelser, eller så vill man kanske upphöja sin egen storhet och gudomlighet, så att folket kan se vilken hyvens kejsare man faktiskt har.

Historiebeskrivningarna förvandlas till ren propaganda helt enkelt och detta har ju bevisligen förekommit genom hela människans historia och vilselett oss som läser dessa nedtecknade historier. Det finns ju många sanningar i texterna också, men vad är egentligen sant och vad är falskt?

Värre har det blivit i vår tid när Hollywood envisas med att producera "historiska" filmer där man i stort sett skriver om historien för att passa in i filmens tema och tempo. Braveheart, Troja, Alexander och 300 är bra exempel på filmer som är proppfulla med historiska felaktigheter som skrivits in för att filmen ska "fungera" bättre, men samtidigt så sår man ju fröer av lögner och felaktigheter i människors medvetande så att den verkliga historien går förlorad.

Som tur var så är dom flesta av dom här filmerna skitkassa, så det kan väl förhoppningsvis skrämma bort en del av publiken. Min undran är dock hur vi ska lära oss något av historien när dessa osanningar frodas i vår kultur? Det enda människan gör - och alltid har gjort - är att upprepa historien och det är riktigt oroande.

Om ni tycker att detta inlägg var lite åt det bittra hållet, så har ni fullständigt rätt.

The lonely heart

2008-02-14T23:09:00.003+01:00

Alla hjärtans dag är en temadag som firas den 14 februari varje år och har sitt ursprung i traditioner som uppstod under medeltiden i Frankrike och England och kretsade kring helgonet Sankt Valentin. Den kallas därför också Valentindagen eller Sankt Valentins dag. Vem denne Valentin var är oklart. Flera olika martyrer med namnet Valentinus från 200- och 300-talet är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem.

Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med minst ett år framöver.

I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade, och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Det var först då som helgonet som sådant började förknippas med kärlek. Under medeltiden uppstod också en sed att skriva kärleksbrev med rimmade dikter till sin käraste, och senare på 1800-talet började man trycka utsirade valentinkort ofta utsmyckade med sidenband och spetsar.

I Sverige har firandet av Alla hjärtans dag inte förekommit i någon större utsträckning förrän på 1960-talet, då den lanserades av kommersiella skäl och genom amerikansk kulturell påverkan. NK-varuhuset försökte lansera seden, men det tog tid innan firandet blev mer än det hjärtformade gelégodiset. Lita på amerikanerna när det handlar om att förvandla en harmlös romantisk högtidsdag till ett kommersiellt jippo.

Själv firade man Alla hjärtans-kvällen i all sin ensamhet på jobbet i datorskärmens varma ljus. En chokladkaka och en colaburk höll mig sällskap, så helt ensam var man ju i och för sig inte.

Musikkultur

2008-02-13T23:05:00.001+01:00

Okej, då var första punkten på inköpslistan avklarad. Beställde en dator idag och det känns skönt att man bestämt sig till slut, så det blir slut på det jämra velandet. Imorron ska jag kolla in en stereo. Dom är ju faktiskt på väg att dö ut, men för mig är stereon fortfarande centrum i min vardag, trots mp3:ornas intåg.

För tillfället är det sådana som gäller, då CD-växlaren i stereon lagt av. Att lyssna på musik via datorn går ju an, till viss del, men det blir ändå inte riktigt samma sak. Framför allt så hämmas ljudupplevelsen ganska markant och dessutom så är surret från datorn tillräckligt för att driva en till vansinne.

Nu är det ju i och för sig snart slut på det eländet, då den nya datorn är optimerad med alla tekniska knep för att vara så tyst som möjligt. Framför allt så har den 2 st 500GB's hårddiskar, så jag kan fylla den ena med enbart musikfiler. Å då var vi där igen: behövs det verkligen en stereo då?

Joo, på grund av en anledning: Vinyl! Min massiva skivsamling innehåller bland annat ca 700 gamla vinylplattor som jag brukar spela då och då. Många av dessa skivor är lite knepiga att hitta i CD-versioner, så en vinylspelare är ett MÅSTE. Ja ja, jag vet, jag är gammal. Men det är en viss känsla att ta fram en gammal vinylplatta och medan man lyssnar, så lusläser man konvolutet och innersleeven. Det är det som är "musikkultur" på nått vis.

Eklektisk var ordet

2008-02-12T23:31:00.000+01:00

Schuyler Fisk (uttalas 'Skyler'). Där har ni nästa stjärna på singer/songwriter-himlen. Hon har inte släppt nån platta än, men den är på gång och den handfull låtar jag hört hittills skvallrar om att det kommer att bjudas på en musikalisk resa utöver det vanliga. Hennes röst är en perfekt mix av sammetslen honung och bräckligt glas och melodierna är betydligt intressantare än det mesta man hör idag.

För att balansera det senaste årets musikaliska mjukisresa jag företagit mig med mestadels kvinnliga singer/songwriters, så brukar det rulla in lite Rammstein emellanåt kryddat med lite Fantômas, Status Quo och The Beatles. Kylie Minogue lyckas också smyga sig in nu och då och Cocteau Twins har ju dominerat stora delar av mitt sentida lyssnande tillsammans med "drottningen" Imogen Heap. Min bekantskapskrets har ofta rynkat pannan åt min eklektiska musiksmak: Hur kan man gilla både Kylie, Rammstein, Beatles och Imogen Heap på en och samma gång?

Mycket enkelt. Jag har levt med musiken under snart 30 år av mitt 43-åriga liv och längs vägen har många musikstilar kommit och gått. Jag skakade rätt tidigt av mig många förutfattade meningar om musikens avfällingar. När jag i början av 80-talet var hårdrockare med allt vad det innebar så skulle man ju enligt "lag" hata alla synthare och deras musik utan att tänka 2 gånger. Jag var den förste i mitt "gäng" som bröt dessa kedjor och började lyssna på allt från synth till klassisk musik, mitt i hårdrockens guldålder.

Jag är dock inte allätare. Det finns mycket jag INTE lyssnar på och det har nog mer att göra med att jag oftast fastnar för ett speciellt "sound" hos en artist, snarare än att jag gillar en specifik musikgenre. Om jag gillar Kylie Minogue behöver inte det betyda att jag måste gilla Madonna bara för att dom ligger inom samma "område" stilmässigt.

Det är rätt uppfriskande att ha lite "spridda favoriter" här och var på musikkartan, så att man kan nyansera musiklyssnandet lite mer. Livet blir så mycket roligare på så vis. "It's like a box of chocolate. You never know what you gonna get".

Leve friheten!

2008-02-11T22:57:00.000+01:00

Kan man bli less på Internet? Svaret måste nog bli ett rungande JA! På sistone har tjusningen med detta medium falnat betänkligt för min del och jag har så sakta börjat avpollettera mig själv från diverse aktiviteter och företeelser på webben. Den senaste i raden är Facebook som växte ut till en böld i min annars så harmoniska vardag.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om detta pubertala tramsverktyg, som besudlar mailboxen dagligen med en massa inbjudningar och meddelanden från "vänner" att delta i en uppsjö av onödiga tävlingar och aktiviteter. I går fick jag nog och raderade mitt konto, så att man kanske kan få leva sitt liv ifred igen.

Börjar dessutom så sakta att dra mig tillbaka in i naturens och kulturens värld istället för att sitta och blänga in i en dataskärm dygnet runt. Nu har jag ju i och för sig internet som arbetsplats, men det är inte riktigt samma sak. Som jag sagt tidigare så skulle jag inte vilja byta bort mitt jobb mot något annat och att skapa design för webben är fantastiskt tillfredsställande när man lyckas riktigt bra.

Det är det där okynnessurfandet som jag måste kväsa. Min tid på jorden är snart över och det är banne mig dags att börja återupptäcka de små smultronställena längs med livets vägkanter, som en gång i tiden belyste min medvetenhet. Den gamla konstnärssjälen har så sakta påbörjat sitt segertåg över den kontemporära dekadensen. Vive la Liberté!

Filmens brödraskap

2008-02-10T22:26:00.000+01:00

Av alla filmskapande brödrapar som för närvarande gör succé i biosalongerna och på hemmabiograferna, så är nog Coen-bröderna mina obestridliga favoriter. Okej då, bröderna Farrelly har ju gjort några riktigt roliga filmer som t.ex. 'Dumb & Dumber', 'Kingpin', There's Something About Mary', 'Shallow Hal' och 'Stuck on you'. Vi har ju också bröderna Wachowski som gjort 'The Matrix'-trilogin och 'V for Vendetta'. Nu var det ju i och för sig bara den första Matrix-filmen som var något att ha, då dom andra sög, men de 2 bröderna får väl ändå räknas som relativt framgångsrika.

Joel och Nathan Coen's filmer har ofta en ganska surrealistisk handling och en mer dramatisk läggning kryddat med en betydligt svartare humor än t.ex. Farrelly-bröderna. Filmerna bygger också på tidlösa teman, som i och för sig ofta utspelar sig under första halvan av 1900-talet, men kunde lika gärna vara plockade ur vår tids dramaturgi. Dom har dessutom några personliga favoritskådisar som dyker upp i flera av deras filmer bland andra John Turturro, John Goodman och Steve Buscemi.

Bröderna Coens filmografi:
1984 - Blood Simple
1987 - Arizona junior
1990 - Miller's Crossing
1991 - Barton Fink
1994 - Strebern
1996 - Fargo
1998 - The Big Lebowski
2000 - O Brother, Where Art Thou?
2001 - The Man Who Wasn't There
2003 - Intolerable Cruelty
2004 - The Ladykillers
2007 - No Country for Old Men

Personliga favoriter är Barton Fink, Strebern, Big Lebowski och O Brother, Where Art Thou?. Men å andra sidan gillar jag alla deras filmer, då de alla har sin egen charm och livskraft. Vem kan nånsin glömma första gången man såg Arizona Junior, eller Miller's Crossing, eller Fargo, eller...

Den naturliga kapitalisten

2008-02-09T23:54:00.000+01:00

Man har de senaste åren gått och blivit en ganska tudelad natur. Å ena sidan är jag en gammal konstnärssjäl utan några större anspråk på livet annat än att få leva i min egen lilla bubbla med några få bekvämligheter och en stilla harmoni med omgivningen omkring mig.

Man har dock på ålderns höst utvecklat ett större "ha-begär" för diverse lyxvaror av det "kapitalistiska" slaget, om man nu kan kalla det så. Det handlar i stort sett om samma livskvalitet, fast på helt olika plan. I vissa stunder finns det inget skönare än att bara vandra omkring i naturen och insupa livskraften från flora och fauna. I andra stunder dreglar man över Samsungs senaste 52-tums LCD-TV med full HD och en kontrast på 500.000:1.

Har dock hamnat i nått sorts kommersiellt vakuum, då jag inte kan bestämma mig för om jag ska köpa den där Samsung 52-tums LCD-TV'n eller om jag ska köpa en ny monsterdator med 24-tums widescreen-skärm eller om jag kanske skulle köpa en ny stereo med allt vad det innebär. Eller ska man köpa alltihop. Detta velande medför till slut att man inte kommer sig för att köpa nånting utan man tar istället en promenad ut i naturen och känner lugnet krypa tillbaka i kroppen.

Den gamla konstnärssjälen segrar än en gång.

Överlevnadsråd

2008-02-08T23:50:00.000+01:00

Här kommer ännu en i raden av oumbärliga nedteckningar av tankfulla råd, som kan komma oss vanliga dödliga till nytta när vi befinner oss i besvärliga situationer.

12 överlevnadsråd vid skeppsbrott
1. Läs alltid instruktionerna noggrant.
2. Drick inte urin. Eller havsvatten. Eller fågelblod.
3. Ät inte maneter. Eller fiskar med piggar på. Eller som har papegojliknande näbb. Eller som blåser upp sig som en ballong.
4. Trycker man på en fisk mellan ögonen blir den paralyserad.
5. Om en skeppsbruten är skadad, var misstänksam mot välmenande men okunniga medicinska behandlingar.
6. Håll fötterna högt åtminstone fem minuter varje timma.
7. Onödig ansträngning bör undvikas. Men ett sysslolöst sinne tenderar att sjunka, därför bör medvetandet hållas upptaget med vilken form av enkel distraktion som helst. Kortspel, Tjugo frågor, Ett skepp kommer lastat är utmärkta former av enkel rekreation.
8. Grönt vatten är grundare än blått vatten.
9. Ge akt på moln i fjärran som ser ut som berg. Speja efter grönska. Till syvende sist är foten den bästa att avgöra vad som är land.
10. Simma inte. Det slösar med krafter. Dessutom är det möjligt att en överlevnadsflotte driver fortare än vad du kan simma. För att inte tala om farorna i havet. Om du är varm, blöt ned kläderna istället.
11. Så länge inte en överdriven mängd vatten försvinner genom svett kan kroppen överleva 14 dagar utan vatten. Om du känner dig törstig, sug på en knapp.
12. Urinera inte i kläderna. Den tillfälliga värme som det ger är inte värd den starka klådan.

Nu har förvisso urin vid olika tillfällen visat sig ha goda hälsoegenskaper i nödsituationer, men ovanstående råd ska väl ses mer ur en etisk synvinkel kan tänka.

Broccoli

2008-02-07T20:51:00.000+01:00

Så var vi inne på visdomsord igen. Det finns ju många talesätt som vi vuxna använder oss av i vardagen, typ: "Man kan inte lära gamla hundar sitta" och "Själv är bäste dräng" eller liknande. Själv har jag konstruerat några egna, som till exempel: "Den som söker, han letar" och "Gör inte idag, vad du förmodligen inte ids göra imorron heller."

Barn är dock ett folk med en ofantlig mängd visdom, trots att dom oftast bara är i vägen. De kommer på lagar och regler för helt vardagliga händelser som en vuxen person inte skulle ha tänkt på, eller ens tänkt på att ägna lite energi åt. Följande råd och regler kommer från just dessa barn.

Först några på engelska:

"Never trust a dog to watch your food."
"When your mum is mad at your dad, don't let her brush your hair"
"Don't sneeze in front of your mum, when you're eating a cracker"
"Don't wear polka dot panties and white shorts. It doesn't matter how cute the panties are, don't do it!"
"When your dad is mad and asks you, "Do I look stupid?", don't answer him."

Åsså några på svenska:

"Hur mycket du än försöker så kan du inte döpa katter."
"Be aldrig din treåriga lillebror att hålla en tomat."
"Valpar har dålig andedräkt även efter de har ätit en ask med halstabletter."
"Håll aldrig en katt då någon sätter på dammsugaren."
"Du kan inte gömma en bit broccoli i ett glas med mjölk.

Den där sista måste jag lägga på minnet. Den kan nog komma till användning en vacker dag.

Blåvinter?

2008-02-06T23:28:00.000+01:00

Som en del av er kanske har uppmärksammat, baserat på den senaste tidens inlägg, så händer det inte så mycket i livet just nu. Man jobbar och sover, jobbar och sover och emellanåt blir det en film på aftonsidan. Som följd av detta så handlar oftast inläggen om saker som händer andra människor, men det kan väl kanske vara nog så underhållande.

Detta fenomen med "aktivitets-ambivalens" uppstår oftast under den så kallade "blåvintern", dvs januari-februari, då man ofta hamnar i gränslandet till total apati. Nu kan man väl kanske inte kalla den senaste tiden för blåvinter direkt. Plus-minus 0 grader och Kung Bore har stora problem. Hett tips Bore: Järvs Kyl & Frys. Dom fixar kylaggregatet åt dig.

Nåja, vädret åsido så är jag dock lite fascinerad över att jag ändå lyckats få ihop 1 inlägg per dag hittills trots mitt händelsefattiga liv och min tillfälliga lättja. Ett ljus i vintermörkret är dock att antalet Subway-besök har fördubblats på sistone och det är fascinerande vad jag INTE blir less på Italian BMT + Double Chocolate Cookie.

Mmmm...chocolate...

Galghumor

2008-02-05T22:25:00.000+01:00

Många klassiska slutord har hörts från folk som närmat sig döden. Ofta är det visa och tankevärda ord från dödsbädden som celebra herrar eller damer yttrar. När dödsdömda brottslingar närmar sig sin avrättning, så infinner sig tydligen lusten att vitsa till det lite extra, mer än att bara kläcka ur sig visdomsord. Hittade följande yttranden som jag här publicerar på originalspråket, då vissa av dom är en aning svåröversatta.

GEORGE APPEL (electrocuted in 1928)
As he was being strapped into the electric chair Appel quipped, "Well, folks, you'll soon see a baked Appel."

JESSE WALTER BISHOP (gassed in 1979)
The last man to die in Nevada's gas chamber. Bishop's final words were, "I've always wanted to try everything once . . . Let's go!"

SIR WALTER RALEIGH (beheaded in 1618)
Feeling the edge of the axe soon to be used on him, Raleigh said, "'Tis a sharp remedy, but a sure one for all ills."

JAMES W. RODGERS (shot in 1960)
Asked if he had a last request, Rodgers stated, "Why yes - a bulletproof vest."

FREDERICK CHARLES WOOD (electrocuted in 1963)
Sitting down in the electric chair Wood said, "Gentlemen, you are about to see the effects of electricity upon 'wood'."

GUY CLARK (hanged in 1832)
On the way to the gallows the sheriff told Clark to speed up the pace. Clark replied, "Nothing will happen until I get there."

JAMES DONALD FRENCH (electrocuted in 1966)
Turning to a newsman on his way to the electric chair, French helpfully suggested, "I have a terrific headline for you in the morning. "French Fries"."

WILLIAM PALMER (hanged in 1856)
As he stepped onto the gallows Palmer looked at the trapdoor and exclaimed, "Are you sure it's safe?"

Veckans bild

2008-02-04T20:28:00.000+01:00

För att balansera gårdagens mastodontinlägg så blir det idag ett väldigt kort. Hittade en lustig bild på nätet som jag först trodde var en surrealistisk oljemålning, då den har tydliga drag av VanGogh-karaktär. När jag studerade den närmare insåg jag att det var ett flygfoto föreställande risfält i diverse terassformationer. Fotot är taget i den kinesiska provinsen Yunnan och är ett enastående konstverk i all sin naturlighet.

Klicka på bilden för att se en stor version.

The Raven

2008-02-03T21:51:00.000+01:00

Med risk för att skrämma bort mina trogna läsare så tänkte jag idag testa en grej på er. Fick idén att försöka mig på ett längdrekord vad gäller inlägg. Samtidigt har jag alltid velat publicera en väldigt speciell dikt skriven av Edgar Allen Poe som heter "The Raven". Denna dikt har också legat till grund för ett helt lysande Simpsons-Halloween-avsnitt.

Om författaren: Edgar Allan Poe, född 19 januari 1809, död 7 oktober 1849, var en amerikansk poet, novellförfattare, redaktör, litteraturkritiker och en av ledarna för den romantiska rörelsen i USA. Poe, som är mest känd för sina berättelser om skräck, mystik och sällsamma äventyr, var en av de tidiga amerikanska novellförfattarna och en föregångare till detektivlitteraturen. Han anses även ha bidragit till den framväxande science fiction-genren.

Om dikten: The Raven är en berättande dikt som först publicerades 29:e januari 1845, i tidningen New York Evening Mirror. Den blev mycket uppmärksammad för sin musikaliska rytm, sitt stiliserade språk och övernaturliga atmosfär. Den handlar om en mystisk talande korp som besöker en man, tyngd av olycklig kärlek över sin döda älskarinna och som sakta dras ner i galenskapens mörker. Mycket nöje.

The Raven
Once upon a midnight dreary, while I pondered, weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
"'Tis some visitor," I muttered, "tapping at my chamber door —
Only this, and nothing more."

Ah, distinctly I remember it was in the bleak December,
And each separate dying ember wrought its ghost upon the floor.
Eagerly I wished the morrow; — vainly I had sought to borrow
From my books surcease of sorrow — sorrow for the lost Lenore —
For the rare and radiant maiden whom the angels name Lenore —
Nameless here for evermore.

And the silken sad uncertain rustling of each purple curtain
Thrilled me — filled me with fantastic terrors never felt before;
So that now, to still the beating of my heart, I stood repeating,
"'Tis some visitor entreating entrance at my chamber door —
Some late visitor entreating entrance at my chamber door; —
This it is, and nothing more."

Presently my soul grew stronger; hesitating then no longer,
"Sir," said I, "or Madam, truly your forgiveness I implore;
But the fact is I was napping, and so gently you came rapping,
And so faintly you came tapping, tapping at my chamber door,
That I scarce was sure I heard you"— here I opened wide the door; —
Darkness there, and nothing more.

Deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing,
Doubting, dreaming dreams no mortals ever dared to dream before;
But the silence was unbroken, and the stillness gave no token,
And the only word there spoken was the whispered word, "Lenore?"
This I whispered, and an echo murmured back the word, "Lenore!" —
Merely this, and nothing more.

Back into the chamber turning, all my soul within me burning,
Soon again I heard a tapping somewhat louder than before.
"Surely," said I, "surely that is something at my window lattice:
Let me see, then, what thereat is, and this mystery explore —
Let my heart be still a moment and this mystery explore; —
'Tis the wind and nothing more."

Open here I flung the shutter, when, with many a flirt and flutter,
In there stepped a stately raven of the saintly days of yore;
Not the least obeisance made he; not a minute stopped or stayed he;
But, with mien of lord or lady, perched above my chamber door —
Perched upon a bust of Pallas just above my chamber door —
Perched, and sat, and nothing more.

Then this ebony bird beguiling my sad fancy into smiling,
By the grave and stern decorum of the countenance it wore.
"Though thy crest be shorn and shaven, thou," I said, "art sure no craven,
Ghastly grim and ancient raven wandering from the Nightly shore —
Tell me what thy lordly name is on the Night's Plutonian shore!"
Quoth the Raven, "Nevermore."

Much I marveled this ungainly fowl to hear discourse so plainly,
Though its answer little meaning— little relevancy bore;
For we cannot help agreeing that no living human being
Ever yet was blest with seeing bird above his chamber door —
Bird or beast upon the sculptured bust above his chamber door,
With such name as "Nevermore."

But the raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing further then he uttered— not a feather then he fluttered —
Till I scarcely more than muttered, "other friends have flown before —
On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before."
Then the bird said, "Nevermore."

Startled at the stillness broken by reply so aptly spoken,
"Doubtless," said I, "what it utters is its only stock and store,
Caught from some unhappy master whom unmerciful Disaster
Followed fast and followed faster till his songs one burden bore —
Till the dirges of his Hope that melancholy burden bore
Of 'Never — nevermore'."

But the Raven still beguiling all my sad soul into smiling,
Straight I wheeled a cushioned seat in front of bird, and bust and door;
Then upon the velvet sinking, I betook myself to linking
Fancy unto fancy, thinking what this ominous bird of yore —
What this grim, ungainly, ghastly, gaunt and ominous bird of yore
Meant in croaking "Nevermore."

This I sat engaged in guessing, but no syllable expressing
To the fowl whose fiery eyes now burned into my bosom's core;
This and more I sat divining, with my head at ease reclining
On the cushion's velvet lining that the lamplight gloated o'er,
But whose velvet violet lining with the lamplight gloating o'er,
She shall press, ah, nevermore!

Then methought the air grew denser, perfumed from an unseen censer
Swung by Seraphim whose footfalls tinkled on the tufted floor.
"Wretch," I cried, "thy God hath lent thee - by these angels he hath sent thee
Respite — respite and nepenthe, from thy memories of Lenore
Quaff, oh quaff this kind nepenthe and forget this lost Lenore!"
Quoth the Raven, "Nevermore."

"Prophet!" said I, "thing of evil! — prophet still, if bird or devil! —
Whether Tempter sent, or whether tempest tossed thee here ashore,
Desolate yet all undaunted, on this desert land enchanted —
On this home by horror haunted— tell me truly, I implore —
Is there - is there balm in Gilead? — tell me — tell me, I implore!"
Quoth the Raven, "Nevermore."

"Prophet!" said I, "thing of evil - prophet still, if bird or devil!
By that Heaven that bends above us - by that God we both adore -
Tell this soul with sorrow laden if, within the distant Aidenn,
It shall clasp a sainted maiden whom the angels name Lenore -
Clasp a rare and radiant maiden whom the angels name Lenore."
Quoth the Raven, "Nevermore."

"Be that word our sign in parting, bird or fiend," I shrieked, upstarting —
"Get thee back into the tempest and the Night's Plutonian shore!
Leave no black plume as a token of that lie thy soul hath spoken!
Leave my loneliness unbroken!— quit the bust above my door!
Take thy beak from out my heart, and take thy form from off my door!"
Quoth the Raven, "Nevermore."

And the Raven, never flitting, still is sitting, still is sitting
On the pallid bust of Pallas just above my chamber door;
And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming,
And the lamplight o'er him streaming throws his shadow on the floor;
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted — nevermore!

Filmhelg

2008-02-02T23:54:00.000+01:00

Stor filmdag idag med 3 rullar från 3 olika tidseror. Den första filmen som snurrade i DVD:n idag var Fritz Langs 2-timmars-epos "Metropolis" från 1926. En gammal svartvit klassiker, med betoning på gammal och svartvit. Den visar upp en nattsvart framtid där maskinerna styr tillvaron och människorna är slavar under de rikas ok. Filmen tog 2 år att spela in och den rönte stor uppmärksamhet när den först visades på 20-talet och den inspirerar filmmakare än idag.

Den andra filmen är den magnifika mastodontfilmen "Patton" men George C. Scott i sitt livs roll. Filmen spelades in 1969 och är ett fascinerande porträtt av en av 1900-talets främsta militära genier - George Patton, den enda av de allierade generaler som Nazityskarna var rädda för. Filmen vann 8 oscars 1970, bl.a. för Bästa Film. Denna film är ett måste för historieälskare som jag.

Den tredje filmen är "The Mask" från 1994 med Jim Carrey i högform och Cameron Diaz i sin första filmroll. Filmen bröt ny mark vad gäller animering i kombination med "verkliga livet" och filmen har gett upphov till många efterföljare. Även om jag alltid haft lite svårt för Jim Carrey i hans tidiga galna roller (läs Ace Ventura), så funkar det alldeles utmärkt här då rollen faktiskt var specialskriven för Carrey's fysiska humor.

Nu ska jag sjunka ner i TV-soffan igen och se vars Megan McCormick styr kosan. Ajö.

Frisörstol?

2008-02-01T23:40:00.000+01:00

Sömn har aldrig varit ett problem för mig, då min hjärna är rätt bra på att "stänga av". Jag somnar oftast inom de första tre minuterna från det att jag lagt huvudet på kudden. Enstaka nätter på somrarna då värmen är som värst, så brukar jag använda soffan som nattlig bostad då det blir på tok för varmt under täcket.

Annat var det för den sömndepreverade W.C. Fields. "Å vem var han då?" undrar ni. Jo, W.C. Fields var en mycket populär komiker och skådespelare som var verksam under första halvan av 1900-talet. Han var en aning alkoholiserad och hade dessutom stora sömnproblem. På sin ålders höst tog han till en del ovanliga metoder för att lyckas somna.

Han brukade luta sig tillbaka i en frisörstol (han hade alltid tyckt om att få håret klippt) med handdukar virade omkring sig, tills han kände sig sömnig. Ibland kunde han bara somna genom att lägga sig på sitt biljardbord. När det var som allra värst var den enda möjligheten att ligga under ett parasoll som besprutades med vatten från en trädgårdsslang.

Jösses. Det är då en jävla tur man inte har dom problemen. Frisörstolar e' dyra. Nae, nu är det banne mig dags för sängen. Go'natt.

Roligt så in i döden

2008-01-31T23:52:00.001+01:00

Ett gott skratt förlänger livet, brukar det heta. Det kan dock också förkorta livet för somliga. "Att skratta ihjäl sig" är ett vanligt harmlöst uttryck man använder för att understryka den glädje man känt vid någon fantastiskt rolig företeelse, men det kan även appliceras på verkliga händelser, som i följande berättelse till exempel:

På en onsdagkväll i april månad 1782 gick mrs Fitzherbert från Northamptonshire till Drury Lane Theatre för att se Tiggaroperan. När den omåttligt populäre mr Bannister gjorde sitt första framträdande, iförd den mest besynnerliga kostymering för rollen som Polly, föll hela publiken in i en rungande skrattsalva.

Olyckligtvis kunde mrs Fitzherbert inte stävja det skrattanfall som hade tagit henne i besittning och hon var tvungen att lämna teatern innan andra akten var över. Veckan därpå skrev Gentlemen's Magazine: "Oförmögen att slå rollfiguren ur tankarna drabbades hon av en hysteri som höll henne i sitt grepp ända tills hon utandades sitt sista andetag på fredagsmorgonen."

Om man nu ska koola vippen, så är väl ett skratt en trevlig avslutning ändå.

Hälsans brunn

2008-01-30T22:29:00.000+01:00

När jag i skrivande stund sitter och sörplar i mig en Ramlösa Blåbär - som är den senaste i raden av smaker - så skänker jag en tanke till den forne guvernementsläkaren och medicinprofessorn vid Lunds universitet, Johan Jacob Döbelius, som i början av 1700-talet uppmärksammade brunnsvattnet i Ramlösa.

Trots att han från bygdens invånare blivit varnad om rövare i den skog där källan låg, så undersökte han vattnet flera gånger. Vattnet hade samma sammansättning som vattnet i flera av Sveriges surbrunnar: järn i form av kolsyrad järnoxidul. Efter detta skrev Döbelius om hur vattnets botgörande effekt motverkade flera åkommor:

"- Skjörbjugg, ledernas darrande, gikt och torrverk, svindel, hufvudvärk, flusser, rinnande och röda ögon samt rödt ansigte, hjertklappning, kort och elak ande, förslemmad, bortskämd och hård mage, förstoppad lefver, gulsot och mjeltsjuka, sten såväl i njurarna som i blåsan, hysteri, stranguri, hvita flussen, och äfven nyttjas detta vatten mot hvarjehanda fel i menstrua."

Han fortsätter: "- Unga personer, ännu ej utbildade, som hafva fallandesjukan, hvilken oftast härledes från en förslemmad mage eller maskar, kunna äfven vid Ramlösa Brunn söka sin hälsa. Men de som från ungdom varit döfva, haft starr, eller de som hafva lungsoten, samt äldre personer med fallandesjukan, hafva ingen restitution att vänta vid denna hälsobrunn."

Hmm, inte dåligt av ett mineralvatten som idag dessutom finns i flera kulinariska smaker. Så drick, kamrater och låten oss fröjdas över "Livets vatten".

In Da Hood

2008-01-29T21:28:00.000+01:00

Jag skulle tro att det beror på åldern att man hellre klär sig praktiskt, snarare än modemedvetet numera. I och för sig har man väl aldrig varit något modelejon direkt, om man bortser från mitten av 80-talet då man gick omkring och såg ut som en Don Johnson-kopia i "Miami Vice"-kläder (m.a.o. vit servitörkavaj med sidenfoder och uppkavlade ärmar, matchande byxa, mintgrön hawaiiskjorta och vita dansskor. Holy crap.

Idag har praktikaliteten tagit överhanden och jag har på gamla dar funnit det ultimata klädesplagget; Huvtröja. En huvtröja är bekväm, värmande, praktisk och kan faktiskt vara klädsam emellanåt. En annan fördel är att man inte behöver stryka dom och överlag är underhållet av en huvtröja minimalt. Enda nackdelen med dessa är att de flesta modeller har ganska kort livslängd, då dom på ett drygt halvår är ganska urtvättade.

Gjorde en inventering i min garderob idag och räknade till inte mindre än 17 st huvtröjor. Detta att jämföra med 1 stackars ensam skjorta hängandes bredvid. Skjortor måste man stryka, vilket är onödigt tidskrävande och jag ser därför ingen anledning till att skaffa några fler. Däremot är det nog dags att köpa lite fler huvtröjor, så man klarar sig genom vintern. Goafton.

Kusin pingvin

2008-01-28T23:38:00.000+01:00

Ännu ett inlägg under temat Värdelöst Vetande. Denna gång behandlar vi pingvinernas besynnerliga parningbeteende. Jaha, å varför de' då? Jaa, det kan faktiskt hända att ni känner igen er i detta, då det finns en del likheter med människans förehavanden.

Pingviner föredrar att vara "gifta" men lever ofta frånskilda under längre perioder på grund av deras migrationsbeteende. När ett par återförenas ställer de sig bröst mot bröst, lyfter huvudet högt och sjunger ljudligt, samtidigt som deras små vingar vibrerar.

Två veckor efter att de har bildat ett par fullbordas deras enhet. hanen visar vad han har för avsikter genom att lägga sitt huvud tvärs över sin partners mage. De ger sig sedan iväg på en långväga vandring för att hitta en privat plats, men själva parningsakten varar inte längre än tre minuter. Ingen av dem kommer att para sig igen förrän om ett år.

Adéliepingvinhanen måste välja sin partner från en koloni med över en miljon honor, och han visar sitt val genom att rulla en sten till hennes fötter. Det är ont om stenar under parningstiderna eftersom de behövs för att bygga väggar runt pingvinernas bon, så det är ganska vanligt att pingvinerna knycker stenar från varandra. Accepterar hon hans gåva, ställer de sig mage mot mage och sjunger en parningssång.

Ni ser, inte helt olikt en krogsväng med aningen för mycket förfriskningar.

Dötid

2008-01-27T23:25:00.000+01:00

Den österrikiske tonsättaren Arnold Schönbergs livslånga intresse för talmagi ledde till en närmast morbid besatthet för talet 13. Han föddes den 13 september 1874 och trodde att talet 13 också skulle förekomma i samband med hans död. Eftersom talen 7 och 6 ger summan 13 om man lägger ihop dem så var Schönberg övertygad om att det året han fyllde 76 skulle döden inträda i hans liv.

När han tittade i almanackan såg han till sin fasa att 1951 inföll den 13 juli på en fredag. När den dagen väl kom låg han kvar i sin säng för att inte utsätta sig för några risker. Strax innan midnatt tittade hans fru till honom för att säga god natt och försäkra honom om att han hade oroat sig i onödan, varpå Schönberg muttrade ordet, "harmoni", och dog. Tidpunkten för hans död var 23.47 (eller 11.47 em, vilket gör talet 13), tretton minuter i tolv på fredagen den 13 juli på hans 76:e år.

Själv är jag född kl. 13.13 den 1/5 1964. 13 har dock alltid varit något av mitt lyckonummer så jag tar en annan vinkel på det hela: 13+13=26 (dag), 1+5+1+9+6+4=26 (år), 2+6=8, augusti = 8:e månaden. Detta borde då innebära att jag troligen går hädan den 26:e augusti 2026. Kan ju vara bra att veta.

Banta

2008-01-26T23:50:00.000+01:00

När man står vid kylskåpet med en knorrande mage kan man skänka en tanke till den engelske begravningsentrepenören William Banting som vid 65 års ålder vägde 92 kilo (han var bara 165 cm lång!). På grund av sin övervikt kunde han inte knyta sina skor och var tvungen att gå baklänges nedför trapporna.

När han plötsligt fick försämrad hörsel rådde en öronläkare honom att gå ner i vikt och efter en lyckad avmagringskur publicerade Banting sina framgångar till allmänheten i skriften Letter on Corpulence, 1863. Skriften blev en succé och ett nytt ord var fött.

Nu har jag naturligtvis inga planer på att banta direkt, utan jag ville bara dela med mig av lite värdelöst vetande. Håller mig dessutom kort idag då gårdagens inlägg förmodligen tog musten ur dom flesta. Mot kylskåpet.

Kapitulera? Aldrig!

2008-01-25T23:41:00.000+01:00

Detta kan mycket väl vara det längsta inlägget i bloggningsvärlden just nu, men jag hittade en rätt fascinerande historia som jag bara måste delge mina trogna läsare:

Hiroo Onoda född 19 mars 1922, är en före detta japansk arméofficer som blivit känd som den ur de japanska styrkorna som sist kapitulerade efter andra världskriget.

Onoda blev i december 1944 underställd 14:e arméns speciella underrättelseavdelning. Onoda fick därvid order att bege sig till Lubang, för att där överta ledningen av Lubangs garnison och inleda gerillakrigföring. Avsikten var att försvåra det amerikanska anfallet mot Luzon som var nära förestående. Onoda förbjöds att dö för egen hand och fick beskedet att oavsett hur lång tid det skulle ta, så skulle han bli upphämtad. Fram till dess skulle han, så länge han hade en enda soldat kvar, fortsätta att leda sitt folk.

Då de amerikanska trupperna i februari 1945 landsteg på Lubang delade Onoda upp sina styrkor i mindre grupper och inledde den gerillakrigföring han blivit beordrad. Efter den japanska ordern om kapitulation i augusti 1945 försökte bybor på Lubang samt amerikanska och filippinska militären övertyga Onoda om att kriget var slut. Han betraktade dock detta endast som en krigslist för att få honom att avslöja sig och alla övertalningsförsök var förgäves.

I april 1946 kapitulerade den sista japanska avdelningen om 41 man på Lubang. Vid denna tidpunkt bestod Onodas grupp av vicekorpral Yuichi Akatsu, korpral Shoichi Shimada, vicekorpral Kinshichi Kozuka samt Onoda själv. De var därefter de enda kvarvarande japanska soldaterna på Lubang. Akatsu kapitulerade 1949. Shimada dödades 1954 och Kozuka 1972, av filippinska soldater. Därefter fortsatte Onoda gerillakriget ensam fram till 1974 då den japanska studenten Norio Suzuki lyckades etablera kontakt med honom.

Onoda vägrade fortfarande acceptera att kriget var slut eftersom han inte fått order av sin överofficer att lägga ner sitt vapen. Suzuki erbjöd sin hjälp och återvände till Japan med fotografier av honom själv tillsammans med Onoda som bevis på deras möte. 1974 lyckades den japanska regeringen lokalisera Onoda's överofficer, Major Taniguchi, som vid denna tid jobbade som bokförsäljare.

Han flög till Lubang och informerade Onoda om Japans nederlag i kriget och beordrade honom att lägga ner sitt vapen. Löjtnant Onoda accepterade ordern och den 10:e mars 1974 framträdde han ur djungeln, 29 år efter andra världskrigets slut. Han kapitulerade i sin slitna uniform med sitt svärd vid sidan och ett Arisaka 99-gevär som fortfarande fungerade klanderfritt, 500 patroner och ett flertal handgranater.

Han överlämnade senare sitt svärd till Filippinernas president Ferdinand Marcos som dock återlämnade svärdet och benådade Onoda för alla aktiviteter under de 29 år han bedrivit gerillakrigföring, trots att han hade dödat runt trettio filippinska invånare och varit inblandad i flera eldstrider med polisen, så tog man de speciella omständigheterna i beaktning.

Efter sin kapitulation släppte han sin självbiografi "Kapitulera? Aldrig! Mitt trettioåriga krig" där han skriver om sitt liv som gerillasoldat i ett krig som sedan länge var över. Han flyttade sedan till Brasilien, där han drev en farm för nötkreatur. Han återbesökte ön Lubang 1996, där han donerade 10.000 dollar till den lokala skolan.

Han gifte sig med en japansk kvinna och flyttade tillbaka till Japan där han etablerade ett naturcenter för barn där han lär ut vad han själv lärde sig om överlevnad genom rådighet och uppfinningsrikedom. I skrivande stund så bor och verkar han fortfarande i Japan.

Det är sannerligen ett händelsefattigt liv man lever.

Svensk Picasso

2008-01-24T22:45:00.000+01:00

Veckans filmtips är en gammal svensk klassiker från 1978 av Hasse & Tage, som heter "Picassos Äventyr". Det är i mitt tycke den roligaste svenska filmen genom tiderna. Ett tidlöst mästerverk med Gösta Ekman i storform som Pablo Picasso i denna fiktiva levnadsberättelse om den legendariske konstnären.

Filmen genomsyras av så kallad "crazy"-humor där den ena galenskapen avlöser den andra. Många av dåtidens svenska komiker och skådespelare florerar i diverse biroller och även några brittiska skymtar förbi. Roligast är nog norrmannen Rolv Wesenlund (Marve Fleksnes) som spelar en mindre begåvad elektriker. Magnus Härenstam som Hitler är också ett genidrag och Sven Lindberg gör en alldeles lysande roll som läkaren som inte har riktigt alla "fiskar i akvariet".

En besynnerlig anekdot om denna film är att stadsbiografen i Budapest årligen visar denna film till en fullsatt salong och har så gjort i 30 år sedan den först släpptes. Fascinerande. Detta är svensk humor i sitt esse och jag uppmanar alla som inte sett den att vika ett par timmar nån kväll, sjunka ner i TV-soffan och njuta av detta fulländade spektakel.

Bloggpesten

2008-01-23T22:52:00.001+01:00

Som webbdesigner använder man internet som en diger kunskapsbank och inspirationskälla. Det finns dock ett massivt hot mot företeelsen internet i den nära framtiden och det är faktiskt det ändlösa bloggandet till höger och vänster. Det är idag betydligt svårare att hitta relevant information på nätet när man söker via sökmotorer som Yahoo och Google än för bara ett par år sen.

Cirka 50-60% av de sökresultat man får upp vid en sökning härrör till nån sketen blogg som nått miffo kokat ihop. Det dröjer inte länge förrän den siffran är uppe i 80% eller mer och snart går det inte att hitta nånting av värde på webben. Jag har ju länge hävdat att internet är den mest anarkistiska företeelsen som drabbat mänskligheten och bloggandet är liksom grädden på moset.

Jodå, jag är fullständigt medveten om att jag själv bidrar till denna bloggpest med 1 inlägg per dag och skjuter således mig själv i foten. Men, va faan, "try everything once" som det heter på utrikiska. Jag har ju inte tänkt hålla på med bloggandet i all evighet. Det var ju mest bara för att se hur länge jag orkar hålla uppe ångan och den är inte riktigt slut än. Så ni får väl hålla till godo en stund till, även om det kanske innebär slutet för internet.

Mervärdeskomplex

2008-01-22T19:39:00.000+01:00

Som konstnär och estet så har man länge funderat på att resa till Musée du Louvre i Paris eller Van Gogh-museet i Amsterdam eller The Metropolitan Museum of Art i New York. Att strosa omkring bland dessa historiens mästerverk och insupa atmosfären är vad alla amatörkonstnärer drömmer om.

Jag skulle dock finna än mer glädje i att besöka ett annat konstmuseum av kanske lite lägre dignitet än de övriga tre. Detta museum heter "The Museum Of Bad Art" och ligger beläget i källaren på Dedhams allmänna teater en dryg mil söder om Boston.

Museet grundades 1993 och dess motto är: "För konst som är för dålig att ignoreras". Förutom att huvuddelen av samlingen inhandlats från second handaffärer har även många av de finaste verken fiskats upp ur soptunnor.

Det finns inget bättre uppåttjack än att se riktigt dålig konst. Det gör underverk för ens eget mervärdeskomplex och man kan leva i den stilla förvissningen om att man själv minsann skulle kunna måla något mycket bättre. Fast det ids man ju å andra sidan inte, så poängen är ändå förlorad. Nedrans.

Djupa tankar

2008-01-21T23:14:00.000+01:00

Jag antar att det inte är många av er som vet vem Jack Handey är. Han är hur som helst en amerikansk författare vars djupa funderingar (Deep Thoughts by Jack Handey) blivit ett kultförklarat inslag i det amerikanska tv-programmet "Saturday Night Live". Förutom att skriva för tv har han även skrivit egna böcker och artiklar för diverse tidningar. Hans hjärna verkar inte gå i riktigt samma banor som hos oss övriga människor, eller vad sägs om följande djupa tankar:

"- Det är lätt att bara sitta där och säga att man skulle vilja ha mer pengar. Och det är nog det som jag gillar. Det är lätt. Det är bara att sitta där, gunga fram och tillbaka, och vilja ha pengar."

"- När jag hittade skallen i skogen var det första jag gjorde att ringa polisen. Men sedan blev jag nyfiken. Jag plockade upp den, och började fundera på vem den här personen var, och varför han hade rådjurshorn."

"- Om du skulle vara deltagare i ett krig, kasta en sån där gul paprika mot fienden i stället för en handgranat. Kanske skulle det få dem att fundera på hur idiotiskt kriget är, och medan de tänker, kan du kasta en riktig granat mot dem."

"- För mig är boxning som balett, förutom att det finns ingen musik, ingen koreografi och dansarna slår på varandra."

"- Vi brukade skratta åt farfar när han skulle bege sig ut för att fiska. Men vi skrattade inte den kvällen han kom hem med en hora som han hade plockat upp i stan."

"- Jag skulle vilja bli begravd på indianskt vis, där de lägger dig på en hög ställning över marken. På det viset skulle du kunna bli träffad av en meteorit och ändå inte känna något."

What???

Januaritoppen

2008-01-20T22:42:00.000+01:00

Länge sen jag skrev nån topplista. Har i och för sig inte varit så mycket "toppar" att skriva om efter nyår, förutom att man naturligtvis har tuggat i sig en och annan Double Chocolate Chip Cookie på Subway under januari månad. En och annan film har det väl blivit också i och för sig, så jag gör väl en topplista för de senaste 3 veckorna och den lyder som följer:

1. Double Chocolate Chip Cookies - 9 st hittills i januari
2. Anyone at All - Smäktande låt med Carole King
3. V för Vendetta - med Natalie Portman
4. Italian BMT på Subway - Priceless!
5. The Warriors - gammal kultfilm från 1979

The Warriors är väl inte ihågkommen för skådespelarinsatserna direkt, men den är ändå rätt kul och ganska tidstypisk. Den har en speciell plats i mitt hjärta då den spelade en stor roll i mitt liv när den kom. Jag var 15 år och man var ju ganska formbar på den tiden och den har sedan dess fått lite av kultstatus.

Om jag nu bara på nått sätt kunde lista ut hur jag ska kunna livnära mig enbart på Double Chocolate Chip Cookies så skulle livet vara snudd på fulländat.

Överskattat

2008-01-19T19:25:00.000+01:00

Okej, kung Bore. Det är fanimej dags att göra ett ryck nu. Inte för att jag har någonting att klaga på egentligen, då jag spenderar 95% av min existens inomhus, men det är ändå snart slutet på januari och det är snudd på aprilväder. Plus minus 0 i skrivande stund.

Lördagen gick i arbetets tecken då jag ligger lite efter på jobbet. Det blir ett arbetspass imorgon också och jag hoppas väl kunna vara ikapp på måndag. Fritid är ändå överskattat då man oftast slänger bort den på onödigt DVD-tittande eller städning.

Ett ljus i mörkret är att man på tisdag kan starta upp sin nya dator på jobbet. En monstermaskin som är ungefär 6 ggr vassare än den man sitter på nu. Ska nog inhandla en sån privat också, då min Dell-dator hemma har prövat mitt psyke en längre tid. Det är förresten ett gott råd till alla ni som funderar på en ny dator: Köp då faan inte en Dell. Dell suger. Om man nu inte gillar sånt förstås.

Sista ordet

2008-01-18T23:45:00.000+01:00

Det finns ju många kända "sista ord" av människor genom tiderna, där dom yttrat klokskaper på sin dödsbädd. Det blir dock lite dråpligare när döden kommer lite mer oväntat och det sista ordet bara slinker ur folk i det givna ögonblicket.

Som till exempel denna historia från andra sidan Atlanten: Ivan McGuire var en erfaren fallskärmshoppare som tillbringade eftermiddagen den 2:a april 1988 i Louisburg, North Carolina, med att videofilma fallskärmselever när de hoppade och att även hoppa själv.

På sin tredje tur kastade sig McGuire ut ur planet och började filma eleverna och instruktören som hoppade ut strax efter honom. När McGuire sträckte sig bakåt upptäckte han att han hade glömt fallskärmen. På videobandet som senare visades på nyheterna hör man McGuires sista ord: "Ojdå."

Värsta språket

2008-01-17T23:29:00.000+01:00

Det där med produktnamn kan vara lite knepigt. Speciellt när produkten ska lanseras utomlands, där produktnamnet kan få en helt annan betydelse än det var tänkt. Hittade några stycken där namnen kanske inte är helt misslyckade, men ändå inte vad man vill förmedla kanske.

Gros Jos
Hunt-Wesson är en producent av matprodukter och när man skulle introducera sina Big John-produkter i Canada översatte man av någon anledning "Big John" till "Gros Jos". Det knepiga är att Gros Jos är fransk-kanadensisk slang för "stora bröst". Försäljningen påverkades dock inte negativt av översättningen.

Pinto
Fords bilmodell Pinto drabbades av marknadsföringsproblem när den började säljas i Brasilien. "Pinto" är nämligen portugisisk slang för "litet manligt könsorgan". För den brasilianska marknaden bytte Ford namn på bilen till Corcel, vilket betyder "häst".

Fitta
Denna klassiker har ni säkert redan hört, men jag tar den ändå. I början av april 2001 skickade Honda ut ett pressmeddelande om att de nu lanserade sin nya modell Honda Fitta till den asiatiska marknaden. Till den skandinaviska marknaden gjorde man dock en snabb kovändning och döpte om den till Honda Jazz och det var ju på sätt och vis synd. Hade ju varit kul att få köra omkring i en sån.

Ett hedersomnämnande till H&M som år 2006 presenterade jeansmodellen Fit Sliq. Man valde att behålla namnet och hoppas på konsumenternas bristande associationsförmåga. Eeeh...nae

Stockholmsväder

2008-01-16T20:56:00.000+01:00

Is är vatten i fryst form. Vatten blir till is när temperaturen understiger 0°C vid ett normalt tryck i atmosfären. När vatten omvandlas till is frigörs värme, vilket gör att temperaturen i en blandning av is och vatten alltid kommer att vara 0°C, till dess att den består av enbart vatten eller is.

Vatten har en högre densitet i flytande form än fryst, vilket är en kemisk egenskap som är mycket ovanlig. Det gör att is enbart bildas på ytan av vattenmassor, något som har en fundamental påverkan på klimatet på jorden, samt på mitt psyke.

När jag i morse stod i plusgraderna på utfarten och stirrade ut över en ändlös isbana som förut var en väg, så insåg jag två saker; Om jag promenerar till jobbet lär jag inte komma fram förrän vid lunchtid och om jag cyklar så lär jag nog äta is några gånger med skallskador som följd.

Då fick jag den fiffiga idén att promenera med cykeln som "käpp". Med ett stadigt tag om styret med ena handen och sadeln med andra, så spatserade jag utan större besvär längs isbanan. Eftersom tyngdpunkten på detta sätt blir fördelad över en större yta, samt att man har 4 punkter i marken så minimerar man risken att dråsa i backen. Jämra fiffigt.

Det är dock inte speciellt kul med detta "Stockholmsväder", men man kan väl trösta sig med att det förmodligen är barmark imorron så då slipper man i alla fall riskera livet på väg till jobbet.

Lite negg blir man

2008-01-15T23:23:00.000+01:00

Intressanta humörsvängningar man har numera. På söndagsmorgonen vaknade man till ett vitt landskap och minus 12 på termometern. Närmare 30 cm snö hade fallit under natten och man gladdes åt att vädret äntligen stabiliserat sig efter allt slask och blask.

På måndan sjönk humöret drastiskt igen när temperaturen var tillbaka på plus 2 och vi var tillbaka på ruta 1 igen. Idag fortsatte tövädret och man förbannade vägverkets obefintliga sandning när man försökte hasa sig hem längs de isiga trottoarerna likt en pingvin på fyllan.

Väl hemma efter diverse svordomsåskor så låg det ett CD-paket i hallen från Ginza och som i ett trollslag sken solen i sinnet igen. Musik är verkligen balsam för själen. Botaniserar för tillfället i Carole King's låtskrivande. Det var ju hon som i stort sett "uppfann" musikkategorin "Singer/Songwriter" i början av 70-talet.

Kollade just på termometern som visar plus 4 grader och jag ser inte fram emot att kämpa mig till jobbet imorron bitti. Negativiteten lär väl flöda otyglat kan man förmoda, men jag får försöka lägga band på mig då vi har "Positiva Veckan" på jobbet för tillfället. Detta innebär att man måste betala en straffavgift på 5 kronor varje gång man yttrar något negativt.

Efter 2 dagars "positivitet" ligger jag back 45 spänn.

Fängslande akustik

2008-01-14T19:35:00.000+01:00

I avdelningen "Dumma brottslingar" presenterar vi idag följande trio: På kvällen den 12 juni 1991 bröt sig John Meacham, Joseph Plante och Joe Laattsch in i en bank som snart skulle rivas i West Covina i Kalifornien. Meacham hittade bara ett tomt kassavalv men han kallade till sig sina kumpaner för att de skulle höra akustiken.

När de klivit in stängde han valvet för att de till fullo skulle kunna avnjuta resonanseffekten, men tyvärr gick dörren i lås. Meacham försökte i 40 minuter att öppna den, men utan att lyckas. Till slut ringde han brandkåren som i sin tur ringde polisen.

Efter sju timmar lyckades en betonghåltagarfirma få ut de inlåsta tjuvarna, som därefter transporterades till en annan byggnad som de inte heller kunde ta sig ut ifrån.

A gloomy day

2008-01-13T22:06:00.000+01:00

Breathes there the man with soul so dead
Who never to himself hath said,
This is my own, my native land!
Whose heart hath ne'er within him burn'd
As home his footsteps he hath turn'd
From wandering on a foreign strand?
If such there breathe, go, mark him well!
For him no minstrel raptures swell;
High though his titles, proud his name,
Boundless his wealth as wish can claim,
Despite those titles, power, and pelf,
The wretch, concentred all in self,
Living, shall forfeit fair renown,
And, doubly dying, shall go down
To the vile dust from whence he sprung,
Unwept, unhonour'd, and unsung.
Canto vi. Stanza 1.

Jag ber om ursäkt för detta utbrott av poesi. Jag är bara i den sinnesstämningen just nu. Hela dan har jag försökt uppmuntra mig själv med diverse god musik, ett par filmer och choklad, men ingenting tycks hjälpa. Vete faen vad det kan vara som lagt en skugga över mitt sinne just nu, men det är väl inte så mycket att grunna över. Det kommer en ny dag imorgon.

Kom att tänka på denna dikt av Sir Walter Scott som citeras av Andie McDowell i "Måndag hela veckan", när Bill Murrays karaktär kommit till slutsatsen att han är en gud och proppar i sig sötsaker utan tanke på morgondagen. Tyckte den passade in bra idag.

Get the Led out

2008-01-12T23:52:00.000+01:00

För exakt 39 år sedan idag (12 januari 1969), släppte ett nygräddat brittiskt band vid namn Led Zeppelin sin debutplatta och världen tog en ny vändning. Dåtidens musikexperter var väldigt oense om vilket fack man skulle placera Zeppelin i, då gruppens musikstil var svårdefinierad. Det var en säregen mix av blues, rock, folkmusik samt österländska klanger och ingen hade dittills hört något liknande.

Det enda experterna kunde enas om var att Zeppelin var bäst under denna tid. Produktiva pojkar var det också. På drygt 2 år under 69-71 så släppte bandet inte mindre än 4 album som alla idag räknas till historiska rockklassiker. Det blev sammanlagt 9 plattor innan dom splittrades 1980, då trummisen John Bonham avled.

Från England kommer också följande ovidkommande historia: År 1977 kom en tjuv i Southampton i England på ett smart sätt att råna sitt lokala snabbköp. Efter att ha fyllt kundkorgen med varor gick han till kassan och lade fram en tiopundsedel. När kassören tog sedeln och öppnade kassaapparaten, sträckte sig tjuven fram, tog kassans innehåll och rusade därifrån. Det visade sig vara en dålig affär för tjuven eftersom kassan innehöll 4 pund och 37 pence, så han gick back med 5 pund och 63 pence.

Doh!

En förlorad generation

2008-01-11T22:46:00.000+01:00

Jag tycker lite synd om den generation av barn och ungdomar som just nu växer upp i en värld som för tillfället översvämmas av en osund Idol-hysteri. Den uppsjö av Idol-program som visas på i stort sett samtliga TV-kanaler, förmedlar ett ganska störande budskap. Ungdomar får i dessa program lära sig att det viktigaste i livet är att vara vacker och populär. Är man medelmåttig och oattraktiv så bespottas man och skrattas ut av de kallsinniga "bödlarna" i publiken.

Det började redan för några år sen då doku-såporna härjade som värst i etern. Där drogs klass-samhället till sin spets med förnedrande utröstningar och diverse publika förödmjukelser. Där fick man lära sig att bilda pakter och frysa ut andra "oliktänkande" i en orgie av totalitärism. Duger man inte i samhället så skall man förkastas likt en rabiessmittad byracka.

Jag har alltid haft svårt för denna typ av "förnedrings-TV" och jag tycker nästan att folk borde ha sundare värderingar i livet än dessa. Men tydligen är så inte fallet. Även om jag själv numera stängt ute omvärlden och endast lever i min egna lilla skyddade bubbla, så är det i alla fall en självvald utfrysning och inte i någon form ett försök till att nedvärdera andra oliktänkande.

Okej då, amerikaner är väl inte så jävla smarta, men dom uppfann ju Subway och det belönas i alla fall med en guldstjärna i min bok.

Trollbunden terrorist

2008-01-10T22:16:00.001+01:00

I början av 1994 utförde en islamistisk terroristgrupp i Jordanien en rad attentat som inriktade sig mot de västorienterade inslagen i samhället, såsom videobutiker eller snabbköp som sålde sprit. På förmiddagen den 1 februari gick den 31-årige rörmokaren Eid Saleh al Jahaleen in på biografen Salwa i staden Zarqa.

Han hade blivit betald 350 kr för att placera en tidsinställd bomb i biografen som denna dag av en händelse visade en mjukporrfilm från Turkiet. Jahaleen hade aldrig tidigare sett mjukporr och blev helt trollbunden av föreställningen. När den tidsinställda bomben till slut exploderade satt Jahaleen fortfarande i biofåtöljen. Han förlorade båda benen i explosionen.

Det är som jag alltid har sagt: Vi män har begåvats med en hjärna och en penis, men vi fick bara tillräckligt med blod för att styra en åt gången.

Kärlekens klokskaper del 2

2008-01-09T21:56:00.000+01:00

Jaja, så var vi där igen. Fantasin tryter och man tar till gamla beprövade metoder för att fylla ett inlägg. Ett ofelbart knep är ju att lägga in lite barncitat. Barn överlag är väl inte så kul alla gånger, men dom har i alla fall en säregen förmåga att kläcka ur sig fascinerande klokskaper ibland. Dagens ämne är barns syn på kärleken och jag har valt att publicera dessa i originalspråket engelska då det blir lite roligare så. Håll till godo.

Why love happens
"I think you're supposed to get shot with an arrow or something, but the rest of it isn't supposed to be so painful." - Harlen, 8 år

What falling in love is like
"Like an avalanche where you have to run for your life." - Roger, 9 år

"If falling in love is anything like learning how to spell, I don't want to do it. It takes too long." - Leo, 7 år

The role of good looks in love
"If you want to be loved by somebody who isn't already in your family, it doesn't hurt to be beautiful." - Jeanne, 8 år

"It isn't always just how you look. Look at me. I'm handsome like anything and I haven't got anybody to marry me yet." - Brian, 7 år

Confidential opinions about love
"I'm in favor of love as long as it doesn't happen when 'The Simpsons' is on television." - Anita, 6 år

"Love will find you, even if you are trying to hide from it. I have been trying to hide from it since I was five, but the girls keep finding me." - Bobby, 8 år

Sure ways to make a person fall in love with you
"Don't do things like have smelly, green sneakers. You might get attention, but attention ain't the same thing as love." - Alonzo, 9 år

"One way is to take the girl out to eat. Make sure it's something she likes to eat. French-fries usually works for me." - Bart, 9 år

"Shake your hips and hope for the best." - Camille, 9 år

Reflections on the nature of love
"Love is the most important thing in the world, but baseball is pretty good too." - Greg, 8 år

"When a person gets kissed for the first time, they fall down and they don't get up for at least an hour." - Wendy, 8 år

"Don't forget your wife's name...That will mess up the love." - Erin, 6 år

"Be a good kisser. It might make your wife forget that you never take out the trash." - Randy, 8 år

Folket som Gud glömde

2008-01-08T22:11:00.000+01:00

Man har ju genom åren läst många besynnerliga historier om folket på andra sidan Atlanten och deras märkliga förehavanden. Man har för länge sedan slutat förvånas över detta släkte som gång på gång bevisar att dom saknar ett flertal vitala delar runtikring huvudtrakten. Eller vad sägs om följande story:

År 1971 lämnade en herre vid namn Gerald Mayo in en stämningsansökan till den federala domstolen i Penssylvania. Denna stämningsansökan riktades mot Satan och hans anhängare. Mayo menade att orsaken till hans eget fördärv var att dessa helvetets varelser hade lagt hinder i vägen för honom. Den 3:e december avslogs Mayos ansökan på grund av att den åtalade inte var skriven i Pennsylvania.

Vad är det för fel på amerikaner?

En kärnfrisk ungkarl

2008-01-07T23:53:00.000+01:00

Det finns faktiskt 1 stor fördel med vintern. Det är att det mörknar redan runt halv 3 på dan, vilket passar mig alldeles utmärkt på lördagar och söndagar när man ska se film. Inget störande ljus som sipprar in från fönstret mot TV-skärmen, vilket kan vara väldigt irriterande under sommarhalvåret.

Hmm, snudd på dagens I-landsproblem detta. Nåja, man är väl rätt bortskämd som svensk ungkarl antar jag. Det är ju också en företeelse som jag upptäckt, att vad än politiker och statstjänstemän hittar på för att sabba för befolkningen, så verkar ingenting drabba ungkarlar.

Inga bantningar av barnbidrag, höjda villaskatter, pensionsnedskärningar eller sköterskebrist drabbar en kärnfrisk ungkarl med fast jobb, hyreslägenhet och levandes mitt i livet. Trots att jag känner mig gammal ibland så är det ändå skönt att konstatera att man ändå har hela 20 år kvar till pensionen.

Politicians ... Bring it on!

Hjältar på film

2008-01-06T23:55:00.000+01:00

Söndagen förlöpte i fladdermusens tecken, då jag plöjde igenom 3 Batman-filmer. Dels 1:an och 2:an med Michael Keaton som Batman och dels den senaste filmen i serien, "Batman begins". Hollywood har gjort många försök att omvandla våra gamla serietidningshjältar till filmstjärnor, med blandat resultat snällt sagt.

Stålmannen har ju sett ett antal versioner komma och gå. Dessa har ofta känts lite "corny" för att använda ett slitet uttryck. Fantomen har gjorts vid 2 tillfällen och man kan väl lugnt säga att ingen kommer någonsin att göra ett tredje försök, så bedrövliga som dom 2 filmerna är. Tarzan har setts på vita duken och även där har man lyckats förödmjuka den hjälte man en gång älskade som barn.

De enda filmer som i mitt tycke håller någorlunda, är de tidigare nämnda Batman-filmerna. 1:an och 2:an är god popcorn-underhållning, där framför allt 2:an "Batman Returns" sticker ut. Med skådespelare som Christopher Walken som überskurk, Danny DeVito i sitt livs roll som The Penguin och den förtjusande Michelle Pfeiffer som den svartsynta Cat Woman, så sitter man bara och njuter över samspelet skådisarna emellan.

Fast det är ju klart, specialeffekterna är ju ganska kassa, så det drar ner betyget en del. Tyvärr så lyckades man sänka denna franchise också, med 3:an och 4:an i serien som är riktigt dåliga trots desperata försök med att hyra in diverse välrenommerade skådespelare. Man har dock fått upprättelse med den senaste filmen "Batman Begins", där man börjar om från början så att säga.

Lysande skådisar, bra specialeffekter samt en bra story bäddar för en trevlig stund i TV-soffan. Jag brukar inte se så mycket action-rullar, då jag ofta vill ha lite djup i story och karaktärer för att kunna engagera mig i filmerna. Denna film har allt detta + ytlig underhållning, så det funkar alldeles utmärkt. Handlar det dessutom om min barndoms favoritseriefigur så får filmen också ett märkligt affektionsvärde på något sätt. Den lille pojken i mig vaknar till liv igen.

Barnklokheter

2008-01-05T23:47:00.000+01:00

Det finns inte många fördelar med att skaffa barn enligt min mening, men En god anledning skulle kunna vara att få höra sin avkomma kläcka ur sig små lustigheter i stil med citaten nedan, som några bedårande barn av vår tid har dryftat:

Mamma säger att jag är svartsjuk på Hampus, men det är inte sant. Det är bara helt vanligt hat.
- Ingrid, 8 år

Jag tycker om att slå min syster. Inte medvetslös, bara så att hon förstår allvaret.
- Jörgen, 7 år

Man kan använda gondol eller p-piller. Min katt väljer p-piller, men den ska sterilieras när pappa får tid. Min katt har förresten inte haft tid den heller.
- Matilda, 6 år

Jämställdhet betyder att mamman och pappan producerar barnen tillsammans. Förr i tiden var det bara mamman som födde upp barnet, medan pappan gick fram och tillbaka till banken.
- Anette, 7 år

Jag ska bli polis när jag blir stor. Då ska jag slå alla i huvudet med min batong, särskilt sura gamla tanter som skäller på fotboll.
- Henning, 7 år

Att vara ängel är ett typiskt kvinnoyrke.
- Louise 7 år

Jag kanske ska bli bög, för jag tycker inte så mycket om flickor.
- Henning, 8 år

Så flög Jesus upp till himlen, och där träffade han Jesus och sitter nu på sin egen högra sida. Det är helt omöjligt att begripa och ingenting att bry sig om.
- Stina, 8 år

Min hund är halvnorsk, men den är rätt fin i alla fall. Den förstår ganska mycket med tanke på hur det kan vara om man är halvnorsk.
- Alex, 8 år

I Belgien är alla husdjur grå. Eller så var det en svartvit tidning.
- Matilda, 7 år

Jag vet att det finns rymdvarelser. E.T. och Roger Pontare och Rapture RX2. Men de är snälla.
- Filip, 7 år

På Krisi himmelsfärdsdag drog Jesus till månen.
- Pablo, 6 år

Alla tanter kan föda barn, bara de har en kropp och en fördel.
- August, 5 år

De mammor som inte har några pappor till sina barn har antagligen blivit befruktade lite utanför det vanliga.
- Eivind, 8 år

När Rasmus säger "fura" i stället för "fyra" får man en känsla i bröstet. Kanske är det kärlek. Jag vet inte...
- Caroline, 7 år

Linje lusta

2008-01-04T23:36:00.000+01:00

Ibland undrar man ju. Följande historia om den unga Gloria Sykes väckte stor uppståndelse i San Francisco under hela aprilmånaden 1970. Den 23-åriga Sykes var en högskoleutbildad och from lutheran från Dearborne Heights i Michigan. Hon hade skadat sig när en kabeldragen spårvagn på Hyde Street tappat sitt grepp och rusat baklänges mot Sykes som flög in i en stolpe.

Hon fick två blåtiror och blev allmänt mörbultad, men värst av allt hävdade hennes advokat var att hon hade förvandlats till nymfoman. Även om hon hade haft sex tidigare i Michigan så hade hon blivit omättlig efter olyckan. Under en femdagarsperiod idkade hon sexuellt umgänge inte mindre än 50 gånger.

Detta besvär fick henne att stämma San Franciscos Lokaltrafik på 500.000 dollar för kroppslig och psykisk skada. Juryn som bestod av åtta kvinnor och fyra män var i grund och botten fulla av medkänsla för hennes belägenhet och tilldelade henne ett skadestånd på 50.000 dollar.

Ja, herre jösses. Only in America.

2 korvar med bröd

2008-01-03T22:54:00.000+01:00

Ikväll stod ishockey på programmet igen, då broder Jens hade en biljett över. Hemmamatch mot Frölunda och viktiga poäng stod på spel. Ibland så är ishockey stor underhållning, speciellt när somliga inte följer "manus". Denna match hade det mesta: Usel domare, blödande coach, symfonier av busvisslingar, solonummer, 8 mål, glädje, besvikelse, ambulanser och 2 korvar med bröd.

Matchen slutade 4-4 och det var väl rättvist skulle man väl kunna säga, trots att AIK tappade 3-poängaren i slutminuterna. Nåja, det var ju i alla fall en småtrevlig afton. Ambulanserna var väl kanske inte så roligt, då dom blivit tillkallade för att ta hand om någon som hade fått hjärtstillestånd på toaletten, eller vad det nu var. Såg inte så mycket.

Idag fick jag dessutom det 24:e paketet från Discshop på knappt 1 år. Det gör ju alltså 2 paket i månaden i snitt. Jag måste faan ge mig. Spel-djävulen har man ju hört talas om, men DVD-djävulen? Nja. Nåja, nån last ska man ju ha.

Guds regn

2008-01-02T21:16:00.000+01:00

Hört från andra sidan Atlanten: För att få ett slut på den regnbrist som rådde i den norra delen av staten New York under 1880-talet anordnade den presbyterianske prästen Duncan McLeod en stor bönemanifestation. Den ägde rum vid middagstid en lördag i augusti och alla som var med i manifestationen slutade med sina sysslor och bad en bön om regn.

Vid ett-tiden dök moln upp vid horisonten; vid två började det blåsa upp; vid tre hade temperaturen sjunkit med 7 grader och vid fyra började det att åska. Under stormen föll det närmare 50 mm nederbörd, en bro spolades bort och en lada träffades av ett blixtnedslag och totalförstördes.

Som av en händelse råkade ladan tillhöra Phineas Dodd, den ende lantbrukaren som hade vägrat delta i den kollektiva bönen. Många ansåg att Dodd fallit offer för den gudomliga rättvisan, men Dodd hade andra idéer. När han fick höra att pastor McLeod mottog gratulationer för att ha fått den stora torkan att upphöra så stämde han prästen på 5.000 dollar, den summa som skulle täcka skadorna på hans ägor.

Gudsmannen stod nu i en delikat situation. Efter att ha upprepat flera gånger för sin församling att Gud hade hört deras böner kunde han knappast ta tillbaka det och säga att det bara handlade om ett otroligt sammanträffande. Till McLeods stora lättnad lyckades emellertid hans advokat övertyga juryn om att blixtarna och åskskrällarna bara var en bonus från Gud och inte något som McLeod och hans församling kunde klandras för.

Mmm ... knepigt det där med religion.

Kvantitet vs kvalitet

2008-01-01T23:35:00.000+01:00

Med det nya året i intågande, så har jag tagit ett beslut angående denna blogg. Eftersom det ser ut att bli mycket jobb i januari och februari, så kan det hända att vissa saker som jag gör på min fritid troligen får stryka på foten lite. Så även denna eminenta blogg som ni läsare inte verkar kunna leva utan.

Det kan kanske bli svårt att hålla uppe den höga frekvensen med 1 inlägg per dag, men jag skall ändå försöka skriva så ofta jag kan. Jag känner dock att det kanske är bättre att jag lägger mer kvalitet på bloggen än kvantitet, så om det händelsevis skulle utebli ett inlägg någon dag så är det kanske inte hela världen.

Det är nog bättre om jag fokuserar på att skriva meningsfulla inlägg om intressanta saker, än att krysta ur sig något som bara blir bortkastad tid för er läsare. Jag skall dock göra mitt bästa för att hålla bloggen vid liv så gott det går under dessa inledande månader. Det händer ju alltid nått dråpligt emellanåt, så hav förtröstan.

Gustav Vasa sa en gång: "- Låten allting ske på sin tid, så räcken tiden till. Annars blir förargelse, hafs och eftersättning på alla håll."

Gott Nytt År!

2007-12-31T23:59:00.000+01:00

Ännu ett år passerar och ett nytt år tar vid. Ännu en nyårsafton i filmens tecken. Jag har en egen liten nyårs-tradition där jag väljer ut ett antal filmer som jag plöjer igenom non-stop, plus att jag dukat upp med diverse godsaker att inmundiga under tiden.

I år blev det som vanligt: When Harry met sally, Sleepless in Seattle och You've got mail. Dessa 3 filmer har ingått i traditionen i 7-8 år nu. Meg Ryan är de romantiska komediernas drottning. Såg även Breakfast at Tiffany's med Audrey Hepburn och den animerade filmen Cars.

Vid 24-slaget så gick man som vanligt ut på balkongen och såg på när grannarna eldade upp flera tusen kronor i fyrverkerier. Ännu en trevlig nyårsafton är till ända och imorron ska jag plöja igenom ytterligare några filmer då jag fortfarande har en hög osedda liggande på vardagsrumsbordet.

Om ni undrar så skrev jag detta inlägg natten till nyårsdagen men pga av tekniskt fel så publicerade jag den på tisdagsmorgonen, så jag vill inte höra nån gråt och tanda-gnisslan från Göteborg. :) Gott Nytt År på er alla.

Årets höjdare

2007-12-30T15:12:00.000+01:00

Då det dels är söndag och dessutom årets näst sista dag så tänkte jag blicka tillbaka lite grann genom att sammanställa lite topplistor i diverse ämnen. Det har varit ett ganska livsomvälvande år, då jag dels i våras kastade bort alla möbler och köpte nya. Sen kom man ju på det där med regelbunden motionering som inte har varit förekommande på 10 år.

Musikmässigt har det varit ett ännu större år, då jag upptäckt en hel drös med nya artister och musikaliska företeelser. Framför allt har jag snöat in på kvinnliga singer/songwriters av någon anledning. Det är ju så långt ifrån Rammstein och Motörhead man kan komma, men det är också rätt signifikativt för min något eklektiska musiksmak.

Årets artist/grupp:
1. Imogen Heap
2. Cocteau Twins
3. A Fine Frenzy
4. Frou Frou
5. Emiliana Torrini
6. Blue Öyster Cult
7. Róisín Murphy
8. Dolores O'Riordan
9. Feist
10. Fishbone

Årets låt:
1. Flicks - Frou Frou (med Imogen Heap)
2. Daylight Robbery - Imogen Heap
3. Lifesize - A Fine Frenzy
4. Violaine - Cocteau Twins
5. My Moon My Man - Feist
6. New Slang - The Shins
7. Time - Chantal Kreviazuk
8. Serenade - Emiliana Torrini
9. Fotzepolitic - Cocteau Twins
10. The Noise Of Carpet - Stereolab

Det här är alltså artister och låtar som jag lyssnat på under året och alltså inte lanserade under detta år. Men det kanske ni redan räknat ut. Nedan en topplista på filmer som snurrat i DVD:n i år. Vissa av dessa filmer har ju några år på nacken och är alltså inte ... ja, ni fattar.

Årets filmer:
1. Just like heaven
2. En långvarig förlovning
3. Garden State
4. Secretary
5. Stranger than fiction
6. Simpsons - Filmen
7. Liftarens guide till galaxen
8. Spring Lola
9. Gasolin' (Dokumentär)
10. Pan's Labyrinth

Ett hedersomnämnande till The Black Adder som med sina 4 säsongers DVD-box förgyllt min vardag på sistone. Även Bill Bailey's 2 scenshower "Part Troll" och "Cosmic Jam" är riktiga höjdare, likaså Dylan Moran's "Monster".

Nae, nu ska jag iväg och handla snask, så jag har proviant till min nyårs-DVD-orgie-tradition imorron.

Grymma sagor

2007-12-29T22:07:00.000+01:00

Veckans filmrecension avhandlar den besynnerliga filmen Pan's Labyrint som jag bevittnade igår kväll. Upplägg: Året är 1944. Det spanska inbördeskriget är slut sedan några år tillbaka. Det finns dock kvar grupper av motståndmän som fortfarande gäckar maktens fascister. Ofelia och hennes mamma Carmen flyttar upp i bergen där Carmens nye man kapten Vidal och hans män i Francos armé, strider mot de sista motståndsmännen.

Ofelia hittar en övervuxen labyrint i närheten av deras nya hem. I denna förtrollade värld möter hon labyrintens väktare, en faun, som hävdar att han känner till hennes riktiga identitet och hennes hemliga öde. För att få reda på sanningen måste Ofelia genomgå tre farliga uppdrag och ett skrämmande och häpnadsväckande äventyr tar sin början. I bakgrunden lurar dock Kapten Vidals grymma verklighet som blir allt svårare att skydda sig ifrån.

Jaa, vad ska man säga. Det låter som en barnfilm och till viss del är det ju en saga, men låt inte era barn se denna film för allt i världen, för då blir dom sannerligen märkta för livet. Det finns ett par scener som är av det råare slaget minst sagt. Filmen verkar väldigt oskyldig i början med lite sagofigurer och hemliga uppdrag och sånt, men verkligheten utanför börjar så småningom att visa sin mörkaste sida och filmen tar ett skutt ner i avgrunden.

Det är dessutom en spansk film med enbart spanska skådespelare, vilket gör den ännu mer "äkta" om man så säger. En saga för vuxna kan man väl kalla det, eller rättare sagt en saga för avtrubbade ungkarlar som sett alldeles för mycket film. Hur som helst en rätt bra film med en lite annorlunda handling och ett inte alltför tillrättalagt slut.

The ugly kid

2007-12-28T23:55:00.000+01:00

För att spinna vidare på ämnet komiker, så måste jag ju nämna den oefterhärmlige Rodney Dangerfield som tyvärr gick bort för några år sen. Han var i grunden scen-komiker (föregångaren till stå-upp), men han figurerade även i ett antal filmer, bl.a. kultklassikern "Caddyshack" ("Tom i Bollen" på svenska).

Denne man var en aning rund om midjan och hade ett mindre fördelaktigt utseende kan man väl säga. Dessa "egenskaper" utnyttjade han flitigt i sin självdepreverande repertoar, där fokus låg på hans egna tillkortakommanden. Nedan presenterar jag ett urval av citat från hans digra material.

- When I was born, I was so ugly the doctor slapped my mother.
- My mother never breast fed me, she told me she only liked me as a friend.
- I could tell my parents hated me. My bath toys were a toaster and a radio.
- When I was a kid my parents moved a lot, but I always found them.
- I was so ugly my mother used to feed me with a sling shot.
- I had plenty of pimples as a kid. One day I fell asleep in the library. When I woke up, a blind man was reading my face.
- I came from a real tough neighborhood. I put my hand in some cement and felt another hand.
- I looked up my family tree and found three dogs using it.
- I found there was only one way to look thin. Hang out with fat people.
- My psychiatrist told me I was crazy and I said I want a second opinion. He said okay, you're ugly too.
- My cousin is gay. He went to London only to find out that Big Ben was a clock.
- A girl phoned me the other day and said: "- Come on over, there's nobody home." I went over. Nobody was home.
- I drink too much. The last time I gave a urine sample it had an olive in it.
- My wife was afraid of the dark... then she saw me naked and now she's afraid of the light.
- I haven't spoken to my wife in years. I didn't want to interrupt her.
- If it wasn't for pick-pockets I'd have no sex life at all.
- Some dog I got too. We call him Egypt. Because in every room, he leaves a pyramid.

Lugnet före stormen

2007-12-27T23:25:00.000+01:00

Så var man äntligen ikapp med inläggen. Det blev en liten förskjutning på skrivandet tack vare julhelgen, så jag har postat 2 om dan nu på slutet för att komma i fas. Ni får väl skrolla neråt och kolla så ni inte har missat nått, för det vore väl en nedrans olycka om ni inte får ta del av Allt mitt dravel.

De senaste 3 dagarna har gått i filmens tecken, då jag har lite 'catching up to do' på DVD-fronten. Det har kommit några paket från Discshop lite då och då i vinter, men det myckna jobbandet har satt käppar i hjulet för själva tittandet. Ska komma med en fullödig recension på filmkavalkaden så småningom.

I övrigt så är det framför allt sovmornarna som varit det jag lagt mest betoning på under ledigheten. Ska försöka vara så utvilad som möjligt inför januari månad som ser ut att bli helt sinnesjuk på jobbfronten. Februari blir väl detsamma så man får väl försöka hålla tungan rätt i mun och köra på och hoppas på att mars blir någorlunda normal. Nåja, man får väl sova i juli kanske.

Dystre Stephen

2007-12-26T16:00:00.000+01:00

En av mina favoritkomiker heter Stephen Wright och i hela sin framtoning uppfattas han som en en riktig dysterkvist. Detta gör hans framträdanden extra dråpliga då han kombinerar denna dysterhet med underfundiga reflektioner över livets små egenheter.

Jag hittade några citat från honom ur hans repertoarer genom åren och jag presenterar dessa i hans modersmål engelska, för att bibehålla den autentiska komiken.

- I used to work in a fire hydrant factory. You couldn't park anywhere near the place.
- Last week, I went to a furniture store to look for a decaffeinated coffee table. They couldn't help me.
- When I get real bored, I like to drive downtown and get a great parking spot, then sit in my car and count how many people ask if I'm leaving.
- For my birthday I got a humidifier and a dehumidifier. I put them in the same room and let them fight it out.
- I have a switch in my apartment that doesn't do anything. Every once in a while I turn it on and off. One day I got a call from a guy in France who said, "Cut it out!"
- I wrote a song, but I can't read music. Every time I hear a new song on the radio, I think "Hey, maybe I wrote that."
- I got my driver's license photo taken out of focus on purpose. Now when I get pulled over the cop looks at it (moving it nearer and farther, trying to see it clearly)... and says, "Here, you can go."
- I turned my air conditioner the other way around, and it got cold out. The weatherman said, "I don't understand it. It was supposed to be 80 degrees out today." I said "Oops..."
- I put contact lenses in my dog's eyes. They had little pictures of cats on them. Then I took one out and he ran around in circles.
- I spilled Spot remover on my dog. Now he's gone.
- I put instant coffee in a microwave and almost went back in time.
- I have a hobby. I have the world's largest collection of sea shells. I keep it scattered on beaches all over the world. Maybe you've seen some of it.
- I Xeroxed a mirror. Now I have an extra Xerox machine.
- Last week I forgot how to ride a bicycle.
- I'm taking La maze classes. I'm not having a baby, I'm just having trouble breathing.
- When I was in high school, I got in trouble with my girlfriend's Dad. He said, "I want my daughter back by 8:15." I said, "The middle of August? Cool!"
- I went for a walk last night and my girlfriend asked me how long I was going to be gone. I said, "The whole time."
- My buddy got busted for counterfeiting. He was making pennies. They caught him because he was putting the heads and tails on the wrong sides.
- There's a fine line between fishing and just standing on the shore like an idiot.
- How much deeper would the ocean be if sponges didn't live there?
- I remember when the candle shop burned down. Everyone stood around singing "Happy Birthday".
- I got stopped by a cop the other day. He said, "Why'd you run that stop sign?" I said, "Because I don't believe everything I read."
- Ballerinas are always on their toes. Why don't they just get taller ballerinas?
- Why in a country of free speech, are there phone bills?

Känn lugnet

2007-12-25T23:22:00.000+01:00

Juldagen är nog min favoritdag under hela julhelgen, då jag i lugn och ro kan sjunka ner i TV-soffan och plöja igenom en handfull julfilmer allt emedan jag frossar i mig Alladin-praliner, After Eight, Julskum och flera liter läsk. Ett behagligt lugn sänker sig över mitt sinne och jag trivs alldeles förträffligt i min ensamhet.

Missförstå mig rätt nu. En julafton med hela familjen samlad är naturligtvis jätteroligt. Julmaten och godsakerna med allt vad det innefattar, samt en underhållande julklappsöppning tillsammans med hyperventilerande syskonbarn som med glädjetjut inser att dom har fått det dom mest av allt önskade sig, är obetalbara ögonblick i livet.

Jag har dock alltid haft en förkärlek för hemmets lugna vrå, där jag bara behöver engagera mig själv och i stillhet kunna filosofera över livet, ofta i "sällskap" av god musik eller en riktigt bra film. Filmerna som snurrar i DVD:n denna dag är Scrooged, The Santa 'Clause', Elf, Mary Poppins och Sound of Music. De 2 sistnämnda är ju inte julfilmer direkt, men ändå förknippade med denna helg då dom visats på TV runt jul genom åren.

Det är inte mycket som slår Julie Andrews en juldagskväll, kombinerat med några After Eight i ena handen och en kall Rio Blodapelsin i den andra. Supercalifragilisticexpialidocious.

Tomtens ursprung

2007-12-24T23:50:00.000+01:00

Tänkte slå ihjäl lite myter om tomten, så här på själva julafton. Jultomtens amerikanska namn "Santa Claus" är baserat på det holländska "Sinterklaas", som härleds till Sankt Nikolaus som var en biskop på 300-talet som helgonförklarades för sin kristliga givmildhet. Han räddade i hemlighet bland annat tre flickor, som inte hade tillräckligt med pengar till hemgift, så att de slapp bli prostituerade. Han är numera skyddshelgon för barn, sjömän, fiskare, de falskt anklagade, pantbanker, tjuvar som ångrat sig samt många städer.

Det var Viktor Rydberg, med novellen Lille Viggs äventyr på julafton (1871) och dikten "Tomten" (1881), som förknippade gårdstomten med midvinternattens kristna högtid, och Jenny Nyström som illustrerade de bägge texterna. Det sena 1800-talets illustratörer och författare till de ymnigt förekommande jultidningarna och familjemagasinen byggde vidare på idén och gestalten.

En gradvis sammansmältning har sedan skett mellan denna hybridfigur och den amerikanska varianten Santa Claus, en tjock, rödklädd julgubbe som skapades på 1800-talet. Denna bild skapades bland annat av dikten "A Visit From St. Nicholas" (numera mer känd som "The Night Before Christmas"), troligen skriven av Clement Clarke Moore, som publicerades i tidningen Sentinel 1823. I denna beskrivs St. Nicholas som en gladlynt och överviktig man med skägg vitt som snö och en näsa röd som ett körsbär, som anländer i en flygande släde dragen av åtta namngivna renar och tar sig ner i husen genom skorstenen.

De första bilderna av denna version av den amerikanske jultomten sågs senare i tecknaren Thomas Nasts illustrationer i tidningen Harper's Weekly, där en bild publicerades 1863. Denna amerikanske jultomte populariserades i Coca Cola-reklamen på 1930-talet, med hjälp av bilder av den svenskättade reklamtecknaren Haddon Sundblom (1899-1976). Haddon Sundblom föddes i Michigan men hans far var från Föglö på Åland och hans mor från Sverige.

Man vill gärna tro att han tog någon inspiration från Jenny Nyström och andra svenska tomtetecknare, likaväl som från den amerikanska traditionen. En populär modern myt är att den tomte vi ser i dag helt och hållet skulle vara skapad av Coca-Cola, eller att tomten åtminstone fått sina rödvita kläder från Coca-Colas reklamer. Detta är inte helt sant.

Både bilden av tomten som en gladlynt korpulent man i stort vitt skägg och dennes rödvita kläder har funnits långt tidigare. Färgen härrör från Sankt Nikolaus vars biskopsdräkt var röd, likaså har utnyttjandet av tomten för kommersiella syften funnits innan Coca-Colas tomte. Coca-Colas inflytande på bilden av tomten ligger mer i att Sundblom gav det amerikanska folket en konsekvent bild av tomten under en 30-årsperiod och på så sätt standardiserade dennes utseende.

Julledigt

2007-12-23T09:58:00.000+01:00

Tänkte bara meddela att jag är bortrest i tvenne dagar och sticker alldeles strax. Ni får vackert vänta till juldagen innan ni fär läsa något av värde. Får väl lov att skriva 3 inlägg då, för att blidka massan. God Jul & Gott nytt år får man väl i alla fall önska alla trogna läsare.

Barn vs pedagogik

2007-12-22T23:45:00.000+01:00

Jag har alltid haft tanken att försöka ge bort pedagogiska och lite "djupare" presenter till mina syskonbarn, än att bara ge dom ännu en i mängden av leksaker som dom lessnar på efter 2 dagar. Jag har dock ändrat uppfattning en aning då jag inser att man måste låta barn vara barn och helst då under själva barndomen. De pedagogiska gåvorna får komma lite senare då dom kanske förstår att uppskatta dessa mer.

Min ursprungsplan för i år var att ge bort kloka böcker som dom kan växa upp med, men då deras intresse ligger åt mera temporära leksaker, så vill man ju inte vara en tråkig gammal farbror som inte förstår att leklusten överväger allt då man är mellan 1,5 och 5 år. Jag kröp så sakta till korset än en gång och fogade mig motvilligt till den ytliga kommersialismen. Nåja, ungarna blir väl förhoppningsvis nöjda. Det är ju trots allt för deras skull vi firar jul när allt kommer omkring.

En annan reflektion jag gjorde under mina besök i diverse leksaksaffärer, var att man kunde se många pappor och vuxna män i min ålder som stod och drömde om svunna tider när blickarna fastnade på diverse "Millennium Falcons" i skala 1:48, tågset med kompletta stationer, bilbanor och annan grannlåt och man önskade lite så där i smyg att man själv fick vara barn på nytt. Om så bara för en dag.

Darth Granny

2007-12-21T19:12:00.000+01:00

Efter en minst sagt hektisk vecka, så kan man nu luta sig tillbaka och njuta av lite ledighet. Julklapparna är avklarade tack vare en närmast militärisk disciplin och planering. För att slippa julhandeln och det kaos den medför, så upprättade jag en detaljerad och grundlig strategi.

Det första man gör är en förundersökning där man intervjuar föräldrarna till de julklapps-törstande barnen om vad som kan tänkas passa i tycke och smak. Sedan lokaliserar man de butiker som kan tänkas saluföra de tänkta varorna. Efter detta så försöker man utröna vilken tid på dygnet det är minst risk för trängsel och sammanstötningar med uppjagade småbarnsföräldrar i dessa butiker.

När väl attacken läggs in så måste man försöka fokusera på uppgiften och inte distraheras av sina egna behov av diverse onödiga prylar som man i ivern kan tänkas impulsköpa i förbifarten. Strategin fungerade idag perfekt och jag lyckades införskaffa de tänkta varorna på närmast rekordtid och med livet i behåll.

Dagens sista anhalt var ICA för lite proviant. I kön till kassan står det en gammkärring på drygt 70 bast framför mig. Plötsligt hörs en dov ringsignal från en mobil. Ringsignalen är den omisskänliga melodin "Darth Vader Theme" från Star Wars. Till min stora förvåning så fiskar kärringen upp en mobil ur ytterrocken och svarar med skrovlig röst "Hallå, det är Märta!".

Hmm, en kärring på 70+ med "Darth Vader Theme" som ringsignal. Det är respekt.

Så onödigt

2007-12-20T23:02:00.001+01:00

I ämnet "Onödiga dödsfall" presenterar vi idag Jack Daniel, världens mest kända whiskeyfabrikör, som 1911 dog av blodförgiftning.
I ursinne över att inte komma ihåg kombinationen till sitt eget kassaskåp började Daniel sparka på kassaskåpet. Detta orsakade en skada på tån som senare infekterades och orsakade hans död.

Onödigt dödsfall nr 2: När den berömde amerikanske detektiven Allan Pinkerton tog en promenad i Chicago 1884 snubblade han på en trottoarkant och bet sig i tungan så allvarligt att han fick en infektion och dog.

Onödigt dödsfall nr 3: Hans Steininger var omtalad för att ha världens längsta skägg. En dag i september 1567 när Steinenger gick uppför trapporna till Brunns rådkammare i Österrike trampade han på sitt skägg, förlorade balansen och ramlade nerför trappan och slog ihjäl sig.

Vad har vi lärt oss av detta? Inte mycket, men ni har i alla fall slagit ihjäl ett par minuter medan ni läste detta.

Reflektioner

2007-12-19T23:55:00.000+01:00

Eftersom jag jobbade till klockan 22:30 och nu är alldeles för trött för att hitta på nånting intressant att skriva om, så tänkte jag delge er några reflektioner som hämtats från cyberrymden.

Varför kallas det rusningstid när ingenting rör på sig?

Depression är bara ilska utan entusiasm.

Örnar kan kanske sväva högt, men vesslor blir inte insugna i jetmotorer.

24 timmar på en dag, 24 ölburkar i en låda . . . tillfällighet?

Smalben: En anordning som används för att hitta möbler i mörker.

Du vet att du håller på att bli gammal när ljusen kostar mer än födelsedagstårtan.

Evighet är en lång tid - särskilt mot slutet.

Nr 100

2007-12-18T21:37:00.000+01:00

Idag firar man inlägg nummer 100. Hmm, hur jag överhuvudtaget har kommit till denna ansenliga summa är ett mysterium, då jag bedyrade med eftertryck i mitt allra första inlägg att jag inte torde ha någonting att skriva om då det inte händer så förtvivlat mycket i mitt liv. Där ser man.

Har i dagarna dessutom konstaterat att julklappshandlingen inte gått som planerat och det ser nog ut som att barnen i familjen blir utan i år. Har jobbat till sena kvällen flera dagar i rad nu och det ser inte ljusare ut i horisonten. Det är järnet in i väggen denna vecka.

Värsta tänkbara scenariot vore om jag blev tvungen att julhandla på lördag, ve och fasa. Mitt i julklappshysterin med miljoner andra människor i ett evigt sardinrally på stan. Fy faan. Kanske blir det en tripp till vapenhandlaren först om så skulle vara fallet. Hmm, what to do, what to do.

Åja, ungarna får väl så jävla mycket klappar ändå, så ett paket mindre i högen märks väl knappast. Eller. Ja, man får väl göra ett försök ändå, för det går väl knappast att övertyga barnen om att "det är ju tanken som räknas". Föga troligt.

En historisk dag

2007-12-17T22:38:00.000+01:00

Almanackan visar idag 17:e december och denna dag i historien har sett 3 världsomvälvande händelser, som satt sin prägel i folks liv och leverne för evig tid. Den första inträffade 1903 vid Kitty Hawk, USA, då Orville Wright lyfte från marken i den första dokumenterade flygningen med ett motordrivet flygplan.

Den andra händelsen stod en ung herre vid namn Ingemar Stenmark för, som denna dag 1974 vann sin första världscupseger i Madonna di Campiglio i Italien. Det skulle sammanlagt bli 86 världscupsegrar i denna slalomfantoms karriär. Ingen alpin åkare i historien är ens i närheten av denna samling segrar och i mina ögon är Ingemar Sveriges störste idrottsman genom tiderna.

1989 var årtalet för den 3:e händelsen. Då visades nämligen det första avsnittet av TV-serien "The Simpsons" i amerikansk TV. Denna sanslösa familj skapades av Matt Groening i mitten av 1980-talet och våren 1987 började korta episoder på cirka en minut att visas i det nya humorprogrammet The Tracey Ullman Show. Totalt producerades 48 av dessa korta filmer mellan april 1987 och maj 1989.

Det första "riktiga" avsnittet med denna familj var en julspecial och detta visades alltså den 17 december 1989 och hette Simpsons Roasting On An Open Fire. Världen blev sig aldrig riktigt lik igen efter detta. "Doh, doh, doh ... I mean ... woohoo ... "

Fest o kalas

2007-12-16T22:55:00.000+01:00

Igår var man som sagt på 30-årskalas, där det bjöds på fantastiskt gott fika och tårta (tack, Emma och Fredde). Alltid trevligt att "komma ifrån" lite. Idag var det tillbaka till arbetet, trots att det stod söndag i kalendern. Det blir så ibland i den bransch jag jobbar, så det är bara att gilla läget.

Nåja, det är, som jag sagt tidigare, ganska skönt att jobba när inga telefoner stör och man får jobba odistraherat i sin egen takt. Dessutom var det en del julmat kvar i kylen från fredagens julfest, så middagen blev en tallrik julskinka, rökta korvar, köttbullar, prinskorvar och pepparkakor. Mums.

Veckans topplista lyder som följer:
1. Fredagens julfest. Alltid trevligt att umgås i glada vänners lag.
2. Emmas 30-årskalas. Marängtårtan var sanslös helt enkelt.
3. Theas 5-årskalas. Kan man få en bättre present än "Djungelboken" på DVD. Nä.
4. Double Chocolate Chip Cookie. Den som fortfarande inte smakat denna skapelse, har missat meningen med livet.
5. Sushi-lunch i Stockholm. Kom faan inte ihåg vad restaurangen hette, men gott var det.

Nu är det 5 arbetsdygn kvar till julledigheten, då man förhoppningsvis ska lyckas sakta in lite och försvinna in i DVD-koman. Eller varför inte Silmarillion-koman. Mmm.

Vaudeville

2007-12-15T23:58:00.002+01:00

Hittade denna bisarra nedtäckning: Underhållaren och scenartisten Hadji Ali's affischnamn var "Den fantastiske uppkastaren" och han åtnjöt en osannolikt stor popularitet i början av 1900-talet som en av huvudattraktionerna på vaudevillescenerna. Hans nummer bestod i att svälja en mängd omöjliga föremål - vattenmelonskärnor, falska ädelstenar, mynt, persikokärnor - och sedan genom kräkreflexer uppstöta föremålen i den ordning som publiken bestämde.

Det var ett imponerande, om än smaklöst nummer. Men hans finalnummer drog ner åskådarnas jubel vid varje föreställning. Medan hans assistent ställde upp ett litet slott gjort av metall på scenen, drack Ali en gallon (3,8 liter) vatten följt av en pint (0,5 liter) fotogen. Till ljudet av en utdragen trumvirvel sprutade han ut fotogenet över scenen i en två meter vid båge och satte slottet i lågor. Sedan, medan lågorna stod höga, stötte han upp vattnet och släckte elden.

Det var banne mig roligare förr ändå.

Multi tasking

2007-12-14T23:54:00.000+01:00

Denna dag var kanske dagen som kan gå till historien som den rörigaste och ändå effektivaste dagen från min sida sett. Förrutom att bolla 4 projekt samtidigt med avstämningar och testfiler hit och dit, så skulle jag samtidigt försöka styra upp en julfest för hela mediavåningen, som skulle avrunda denna dag.

Det är ändå märkligt vad effektiv man blir när det är stressigt och man har lite för mycket på sin lyra på en och samma gång. Effektiviteten tar sig uttryck i att man lallar inte på så mycket med varje grej utan man gör precis det nödvändigaste för stunden och skär i hörn där det går, utan att egentligen tänka 2 gånger. man går bara på instinkt och självbevarelsedrift.

Festen blev riktigt trevlig, med lite tävlingar, julmusik, lite Wii och glada miner. Har dock kvar städningen men det tar jag på söndagmorron, då jag imorron ska åka och fira svägerskan på 30-årsdagen. Nu är jag faktiskt ganska sliten, så jag orkar inte komma på nån rolig slutkläm på detta inlägg så jag lämnar er istället med ett visdomsord från den oefterhärmlige Tom Waits:

"- Man måste se till att ha saker att göra. Ingen hund har någonsin pissat på en rullande bil."

Minnesbanken

2007-12-13T23:05:00.000+01:00

Efter dagens tur-o-retur till Hufvudstaden så väntade 5-årskalas på aftonen, då äldsta brorsdottern firade denna stora dag med tårta och saft. Att fylla fem år är stort. Åtminstone var det så för min del. Jag glömmer aldrig när jag vaknade upp på morgonen på min 5-årsdag och konstaterade att: Hmm, 5 år, nu börjar man bli gammal!

När jag låg där i sängen och filosoferade över livet som varit, så insåg jag till min fasa att jag inte mindes så mycket av de 5 år som gått och knappt vad jag gjort dagen innan. I denna stund bestämde sig min hjärna för att göra allt i sin makt för att försöka minnas varje dag i återstoden av mitt liv.

Man kan väl säga att den lyckades ganska väl, då alla mina närmaste vänner kan bekräfta min hjärnas osvikliga förmåga att minnas de mest obskyra grejer från svunna tider. Däremot har jag fortfarande svårt att minnas vad jag gjort bara ett par dagar tidigare. Men hjärnan kanske behöver processa all vital information för att sedan spotta ut ett klart minne ett par år senare.

Det är väl kanske synd då att man har fyllt hjärnan med en massa värdelöst vetande genom åren, istället för avhandlingar om raketforskning eller liknande. Å andra sidan så har man ju för det mesta haft jävligt roligt i 'livets skola' och dom minnena vill man inte byta bort mot alla raketmotorer i världen.

Morgonstund har ...

2007-12-12T19:18:00.000+01:00

Äntligen lite minusgrader så det blir vinter nån gång. Men lika fullt är folk inte nöjda. Det knorrades rejält bland arbetskamraterna idag att nu är det för kallt, trots att termometern bara visade 9 minusgrader. Tänk att vädret aldrig duger åt folk, vad det än må vara. Det är antingen för kallt, för varmt, för regnigt, för blåsigt, för molnigt, för mycket eller för sent.

Jag är väl inte så värst brydd egentligen, då jag vistas inomhus i stort sett 90% av dygnets timmar. Det är då möjligtvis dom mornar när det är slaskigt och man försöker hasa sig till jobbet genom eländet, men det är ju bara i ca en kvart ungefär så det är väl ingen big deal.

I morron flyger man till fjollträsket igen, för att rensa bort lite stockholmare. Ser inte fram emot att stiga upp 05:00 för att passa flygtaxin. Nåja, jag har överlevt förr. Tänk den tid då man jobbade på Gewes-bageriet med bäste vännen Wiking och steg upp 3:45 vissa mornar för att vara på jobbet 4:00. DET kändes i ryggslutet.

Man kan trösta sig med att den tiden gudskelov är ett bitterljuvt minne blott och att man idag bara har vaga minnen av en gråsprängd vålnad i form av Wiking som satt och väntade i Opel Kadetten när man 03:50 klev ut genom ytterdörren, satte sig i passagerarsätet och hälsade sin vän med ett gluturalt och mindre angenämt grymtande: MMRRON!

Maffiafilmen utan maffia

2007-12-11T22:23:00.000+01:00

Ett av de mest ökända fallen av filmcensur berodde inte på censurnämnden utan på vad som skulle kunna kallas "påtryckningsgrupp". Filmen hette Gudfadern och de som kände sig förolämpade var maffian och påtryckningsgruppen Italienskättade Amerikaners Medborgarrättsförbund under ledning av Joseph Colombo. När föreningen försökte stoppa filmen tyckte producenten Albert S. Ruddy att det var i hans eget intresse att träffa Colombo och hans representanter för ett meningsutbyte.

Efter långdragna förhandlingar, där förbundet hävdade att maffian inte existerade och bara var ett uttryck för masshysteri, kom de till slut med ett förslag som Ruddy inte kunde tacka nej till. Filmen kunde spelas in utan att han behövde oroa sig för repressalier från ett icke-existerande underjordiskt broderskap om ordet "maffia" togs bort ur manuset.

Ruddy sade att han inte ville förolämpa oskyldiga italienskättade amerikaner som levde i New York och gick med på förbundets förslag. Som det föll sig så blev Joseph Colombo mördad innan filmen hade premiär. Förövarna sägs ha tillhört ett brottssyndikat med samma nationella bakgrund som han själv.

Gudfadern (1972) blev en dundersuccé och det årets mest inkomstbringande film, även utan ordet "maffia". De som tyckte detta var en cynisk kompromiss hade fel. Mario Puzo, författaren till både ursprungsromanen och filmens manus påpekade, "Ruddy var en bra förhandlare, för ordet 'maffia' fanns inte ens med i manuset till att börja med."

Ur led är tiden

2007-12-10T20:10:00.000+01:00

Okej, dags för en "tråkig" historielektion. I november 1699 togs beslutet att gregorianska kalendern skulle införas i Sverige. Men det skulle inte ske direkt, utan man skulle utesluta skottdagen under 11 skottår för att få en anpassning i lagom takt. År 1700 slopade man alltså skottdagen, men i fortsättningen gjorde krig och elände att ingen brydde sig om planerna.

Sverige fick nu en egen kalender, svenska kalendern, som inte fanns i något annat land. Till slut fann man detta mycket opraktiskt, så 1712 beslöts det att man skulle återgå till den gamla kalendern genom att sätta in en extra skottdag fredagen den 30 februari 1712, den så kallade tillökningsdagen.

1753 togs det stora steget till den nya kalendern, då man tog bort de 11 sista dagarna i februari. 17 februari följdes alltså av 1 mars. Sverige ville undvika hänvisningar till påvar, så den gregorianska kalendern kallades för nya stilen. Tiden före 1 mars 1753 kallades för gamla stilen.

Genomförandet var dock inte populärt hos alla människor, då många ansåg att man tog bort 11 dagar från deras liv. För att inte tala om alla födelsedagar som kom i ofas. Ja se, människan är då aldrig nöjd, vad man än gör.

Veckans "Glory"

2007-12-09T23:30:00.000+01:00

Veckorna går inte sakta nu. Under arbetsveckan hinner man bara registrera att det är måndag och fredag. Allting annat däremellan är ett grått töcken. På helgen får man ju inget gjort heller, då dessa dagar fungerar mest som 'batteriladdare' inför måndag-fredag-kombon.

Men jag kanske inte skall klaga då 11 dagars julledighet samtidigt närmar sig med stormsteg. Men då detta sker får tiden gärna sakta in lite, så man hinner uppfatta att man är ledig. Å med detta sagt så kommer här veckans topplista:

1. Glory of the Roman Empire (Typ SimCity fast på romartiden. Å jag som inte brukar spela dataspel numera)
2. Double Chocolate Chip Cookie (En gastronomisk triumf helt enkelt)
3. Comfort Eagle (Besynnerligt medryckande låt med Cake)
4. Willie the Pimp (Besynnerligt medryckande låt med Juicy Lucy)
5. Söndag (Veckodagen då kroppen når den aktningsvärda hastigheten av 0 km i timmen)
6. Lördag (Veckodagen innan kroppen når 0 km i timmen)

Ett hedersomnämnande till Nyåkers 'Hjärtan', som jag frossat i mig under helgen, allt emedan jag suttit i djävulens grepp framför dataskärmen. Man förstår varför dataspel har spräckt många förhållanden genom åren. Det är ibland otroligt beroendeframkallande och allting annat får stå åt sidan. Men det måste få ett slut här och nu. Man kan ju inte sitta dygnet runt med sånt trams när det finns viktigare saker att göra. Som att se på TV till exempel.

En ärbar varelse

2007-12-08T23:33:00.000+01:00

I vår serie "Hur gör djur" så berättas det ifrån Frankrike att år 1750 i Vauvres blev en viss Jaques Ferron ertappad mitt i kärleksakten med en åsna och dömdes till döden genom hängning. I normala fall skulle även hans partner ha blivit avlivad, men de barmhärtiga medborgarna i samhället gick samman och fattade ett oförmodat beslut.

De lämnade in en nådeansökan där de skrev att de hade känt åsnan i fyra år, att hon alltid hade skött sig väl både hemma och borta och aldrig orsakat någon form av skandal. Hon var, sammanfattade de, "- I alla avseenden en ärbar varelse". Som ett resultat av denna intervention hängdes Ferron för tidelag och åsnan frikändes.

Mon dieu.

Tävlingskonst

2007-12-07T23:58:00.000+01:00

Det finns ett par företeelser som jag tycker är lite märkliga. Dels den här idén med att man måste tävla i musik. Jag tycker att hela konceptet faller på det faktum att musik är en konstform och dessutom en väldigt subjektiv sådan. Konstens skönhet ligger helt och hållet i betraktarens ögon, eller i detta fallet öron, så hela sinnebilden av tävlandet kan tyckas redundant då vi alla har vår egen specifika musiksmak.

En annan företeelse som också är lite befängd är skönhetstävlingar. Jag kan inte för mitt liv förstå varför detta spektakel röner så stor uppmärksamhet då vi alla vet att det är insidan som är det vackraste. Åtminstone hos de flesta. Men det är väl som med konsten att folk har fått för sig att dom måste tävla i allt möjligt för att hävda sin självkänsla, antar jag.

Det mest fascinerande egentligen är att nu har man slagit ihop dessa båda företeelser i en enda tävling som man döpt till Idol. Maken till tramsigt program. Att tävla i både musik och skönhet samtidigt, måste vara djävulens påfund. Det är väl förvisso lika bra att slå ihop dessa båda dumheter, då det numera är ett faktum att man inte behöver vara speciellt talangfull inom det musikaliska för att bli en 'stjärna'. Det räcker ju med att se ut som en schamporeklam så har man ett skivkontrakt. Se bara på Ashlee Simpson eller Enrique Iglesias.

Frihet att välja

2007-12-06T23:43:00.000+01:00

På denna dag för 167 år sedan, grundades Aftonbladet av Lars Johan Hierta, som trots sin adliga börd var liberal och för tryckfrihet. Under de första tjugo åren, 1830-1851, blir Aftonbladet ledande i Sveriges liberala tidningsvärld. Konservativa krafter, framför allt kung Karl XIV Johan som är en av de som ofta kritiseras i dåtidens Aftonbladet, försöker stoppa tidningen, men lyckas inte.

Hierta propagerar via sin tidning för yttrandefrihet, frihandel med lägre importtullar och en tvåkammarriksdag med valda ledamöter, vilket gör den impopulär bland de styrande. Tidningen är öppet kritisk mot staten och kungahuset, vilket är förbjudet vid denna tid och den blir åtalad fem gånger de fyra första åren.

Kungen försöker censurera den och till slut förbjuds tidningen Aftonbladet, varpå Hierta oförtrutet grundar en ny tidning som han kallar "Det andra Aftonbladet", som snart också förbjuds, varpå Hierta istället publicerar "Det tredje Aftonbladet", som förbjuds, och så vidare, ända upp till det tjugosjätte Aftonbladet. Därefter, delvis tack vare Hiertas insats, liberaliserades tryckfrihetsförordningen och möjligheten till censur av pressen inskränktes.

Tänk vad tiderna förändrats. Idag smutskastar man fortfarande kungahuset, men har bytt taktik och väljer att skriva en massa osanningar om drottningen och prinsessorna, inte helt olikt Hänt Extra och liknande skvallerblaskor. Det är inte mycket av undersökande journalistik längre utan snarare sensationsjournalistik.

Tänk vad skönt att man lever i ett fritt land och faktiskt kan välja att inte läsa eländet. Stöd kvällstidnings-bojkotten, se Discovery Channel istället.

Kloka ord

2007-12-05T23:41:00.000+01:00

De senaste åren har bröllopen duggat tätt i min bekantskapskrets. Folk gifter sig till höger och vänster och det känns nästan som att det börjar bli lite trendigt. Eller så är det kanske för att man kommit upp i den åldern då det är snudd på tvunget.

Mitt bidrag till några av dessa bröllop har varit att sammanställa ett bröllopsprogram med lite sånger och rolig läsning som sig bör. Bland annat brukar jag lägga in lite citat från barn och deras tankar kring äktenskapet och allt runt omkring.

Tänkte jag skulle delge er några utvalda favoriter bland dessa tämligen kloka citat. Vissa av er har väl kanske redan sett dessa visdomsord tidigare, men dom tål att publiceras en än gång:

Hur bestämmer man vem man ska gifta sig med?
"Du måste hitta någon som tycker om samma saker som du. Om du tycker om sport, så ska hon helst gilla att du tycker om sport, och förse dig med chips och dip under tiden."
Alan, 10 år

Vilken ålder är den rätta att gifta sig?
"När du är 84, för när du är så gammal jobbar du inte mer, och man kan ligga i sovrummet och älska varandra hela dagen."
Carolyn, 8 år

"Ingen ålder är bra för att gifta sig. Du måste vara dum för att gifta dig."
Freddie, 6 år

"När jag är färdig med förskolan ska jag hitta mig en fru."
Bert, 5 år

Hur kan en främling se om två personer är gifta?
"Gifta personer ser för det mesta glada ut att få prata med andra personer."
Eddie, 6 år

Vad gör de flesta människor på en date?
"Dater är till för att ha kul, och människor borde använda dem för att lära känna varandra. Till och med pojkar har något att säga om man lyssnar länge nog."
Lynnette, 8 år

"Många äter bara fläskkotletter och pommes frites och pratar om kärlek."
Craig, 9 år

När är det okej att kyssa någon?
"Du bör inte kyssa en flicka om du inte har nog med pengar för att köpa henne en ring, och en videoapparat, för hon vill ha videofilmer från bröllopet."
Alan, 10 år

Hur skulle världen vara annorlunda om folk inte gifte sig?
"Det skulle finnas en massa barn att förklara, eller hur?"
Kelvin, 8 år

Hur skulle du få ett äktenskap att fungera?
"Säg till din fru att hon är vacker även om hon ser ut som en lastbil."
Ricky, 10 år

Djurgården

2007-12-04T23:37:00.000+01:00

Idag blir det ett riktigt kort inlägg, då jag av någon anledning fastnade i lite barnsligheter så här på kvällskvisten. Detta i form av ett dataspel som visade sig vara mycket beroendeframkallande, så tiden rann bara iväg och nu måste jag bara i säng, då det inte blev så mycket sömn igår natt.

Jag tänkte istället förgylla er tillvaro med 2 hysteriskt roliga bilder istället, som fortsätter på temat "Hur gör djur" som jag påbörjade igår. Gårdagens bild på björnen som dyker upp framför kameran är en helt fantastisk bild och verkligen ett 'once-in-a-lifetime-shot'.

Dagens första bild föreställer en hundvalp som verkligen finslipat skamsen-blicken till perfektion. Bild nummer 2 föreställer en mycket ung lama som antingen är glad eller packad, eller kanske både och. Hur som helst så är uppsynen på lamaungen obetalbar.

Plusgrader

2007-12-03T23:32:00.000+01:00

Det är lite lustigt att det är så mycket enklare att klaga på företeelser runt omkring en, än ett lyfta fram något positivt i vardagen. Är vi människor så jämra svartsynta att vi inte kan glädjas åt det lilla, istället för att bara måla allting i dystra färger.

För att gå till mig själv så är jag ju inte speciellt förskonad från detta fenomen heller, som ni kanske märkt. Speciellt när man inte kommer på nånting roligt att blogga om, så är Hin Håle där på ett nafs och knackar mig på axeln och viskar "Sweet nothings" i mitt öra.

I morse när jag vaknade så bestämde jag mig för att bejaka dagens sötma och känna den postitiva kraften strömma genom mina ådror. Jo, tjenare. En snabb titt ut genom fönstret och sen på termometern som visade plusgrader, så sjönk sinnet direkt.

Tänk om det kunde få vara vinter, när det lika ska vara det. Efter att det snöat praktiskt taget hela helgen, så medförde ju plusgraderna idag att hela landskapet utanför var förvandlat till en massiv slaskbytta. Det gick i stort sett inte att ta sig till jobbet. Ris-jävla-soppa.

För att då försöka vända det till nått positivt så ... nae ... det går inte ...... kanske en kul bild kan lyfta sinnet på mig:

Estetik

2007-12-02T22:49:00.000+01:00

Eftersom jag i grund och botten vill kalla mig konstnär och estet så vill jag ju så klart att min blogg ska vara någorlunda estetiskt tilltalande. Det är dock ett par småsaker som jag irriterar mig på, på denna bloggsajt.

1: Jag brukar ju lägga in en bild till varje inlägg för att piffa upp det lite, men tyvärr så komprimeras bilderna ganska hårt i admin-delen så att skärpan ibland blir lite skrotig, vilket tar ner helhetsintrycket lite grann.

2: Om man vill ändra i inlägget efter man publicerat det första gången, så renderas texten ut med extra radavstånd av någon outgrundlig anledning. Texten blir alltså lite glesare. Inte så snyggt.

3: Citattecken kan spöka till det ibland och resultera i oönskade radbrytningar på varierande ställen. Ett exempel är gårdagens inlägg där första raden bryts för tidigt, då den fått för sig att 'sig' och 'moderiktigt' är ett enda ord, tack vare citattecknet emellan.

Nåja, sluta grina och presentera veckans topplista istället.

1. The Black Adder - DVD-box, Säsong 4. Avsnittet med flygarässet Lord Flashheart är TV-underhållning av högsta kvalitet.
2. Shallow Hal. Smårolig film med Jack Black och Gwyneth Paltrow.
3. Mythbusters Jul Special. Visste ni att det bästa sättet att hålla kvar barren på julgranen är att täcka den med hårspray.
4. Double Chocolate Chip Cookie på Subway. No comments.
5. 1:a Advent. Alltid trevligt med lite extra ljus.

Det blev ju ingen topplista förra söndagen, men det berodde mest på att ingenting anmärkningsvärt hände den veckan egentligen. Det blev inte ens en Double Chocolate Chip Cookie. Nåja, som om ni skulle bry er.

Lättklädda damer

2007-12-01T21:47:00.000+01:00

Jag har alltid funderat över varför kvinnor hellre klär sig "moderiktigt", snarare än smart och praktiskt. Jo, jag kan förstå att dom kanske vill visa upp sig för allmänheten från sin "bästa" sida, men man måste kunna dra rimliga gränser. Speciellt när det är -10 på termometern och nordvindarna biter i kinderna.

Det är ganska ofta numera som jag på min väg till jobbet på morgonen, bevittnar kvinnor (ofta i 40-årsåldern) iförda endast kjol och strumpbyxor på nedre kroppshalvan, huttrandes förbi i raska steg mot sina kontor och butiker. Alltså, allvarligt. Vad är det för fel på täckbyxor? Okej, inte så sexigt kanske, men det är inte lunginflammation heller.

Själv byltar jag på mig ganska rejält när jag ska iväg på morgonen. Det är snudd på Michelin-gubbs-VM när jag är klar med påklädningen, för är det något jag ogillar så är det att frysa. Hellre för mycket kläder än för lite, är min paroll.

Jag vill höja min röst till alla lättklädda damer som läser detta och säga att det är helt okej om ni vill var utan kläder på sommaren. Fine by me, men ta då för faan på er nått på vintern så jag inte hittar er nån morgon fastfrusna vid stolpen intill E4:ans övergångsställe. Snälla.

Oh Lord

2007-11-30T21:04:00.000+01:00

Genom historien har det alltid funnits intelligenta och brillianta människor som betytt mycket för utvecklingen inom teknik och fysik. Dessa intelligenta och brillianta människor har även gjort några mindre intelligenta och brillianta uttalanden när dom försökt förutspå framtiden.

En av dessa var Lord Kelvin, som egentligen hette William Thomson (han blev adlad till Baron Kelvin of Largs, 1892). Han föddes 26 juni 1824 i Belfast på Irland, men bosatte sig senare i Skottland där han levde merparten av sitt liv.

Han var en begåvad matematiker, fysiker, ingenjör och uppfinnare. Han gjorde bland annat viktiga insatser inom termodynamiken. Enheten 'Kelvin' inom temperaturmätning är uppkallad efter honom. Han var även den första VD:n för IEC (International Electrotechnical Commission), samt styrelseordförande i Royal Society.

Han har dock gjort några uttalanden som blivit legendariska inom teknik- och fysikvärlden och dessa lyder som följer:

"- Flygmaskiner som är tyngre än luft är en omöjlighet."
Detta uttalande gjordes 1895. 8 år senare lyfte bröderna Wrights skapelse 'Kitty Hawk' för första gången.

"- Radion har ingen framtid."
Okej då, det dröjde till 20- och 30-talet innan radion slog igenom på allvar, men ändå.

"- Röntgen är en stor bluff."
Jaa du Kelvin, vad säger man. Röntgen är nog en av dom viktigaste uppfinningarna inom läkarvetenskapen någonsin, jämte penicillinet.

Hemmalaget

2007-11-29T22:18:00.000+01:00

Kom på mig själv med att sitta och titta på hockey på TV ikväll. Bottenmöte i elitserien där Skellefteå hade bortamatch mot Södertälje och Canal+ valde att visa denna match i HD, så jag blev nästan tvungen att se eländet. Jag brukar inte se så mycket sport på TV, men när "hemmalaget" spelar så blir det som en annan grej på nått vis.

Konceptet med att ha ett lag att "heja på" är nog enda anledningen att titta på sport överhuvudtaget. Åtminstone har det blivit så för min del. Finns det inget emotionellt engagemang för mig i matchen - typ, ett "hemmalag" - att heja på så blir det ganska outhärdligt i längden.

Det har inte alltid varit så dock. Det fanns en tid då jag såg i stort sett all sport som visades på TV, vilken tid som helst på dygnet. Det hände att man under ett fotbolls-VM satt och såg t.ex. Tunisien-Marocko klockan 2 på natten. Varför? Ja, det vete katten. Det blev som ett tvång på nått sätt. Man skulle se ALLT.

Numera är jag befriande distanserad från det där engagemanget och passionen som ibland kan bli mentalt betungande. Den där känslan av 'Jordens Undergång' när ens favoritlag förlorar, den har jag lärt mig leva utan. Naturligtvis är det kul när det går bra, men motgångar skakar jag snabbt av mig med ett: 'Livet går vidare'.

Dagens match bevisade dock en annan faktor varför jag slutat se sport. Maken till dålig match har jag sällan sett. När hockey är dåligt, så är det riktigt plågsamt faktiskt. Nu var dock Södertälje sämst idag, så AIK vann med 1-0 och det var väl en liten tröst i alla fall.

Nae, hockey ska ses "live" tillsammans med broder Jens, en Center-rulle och en Cola för att det ska vara nöjsamt.

Slow news day

2007-11-28T21:42:00.001+01:00

Massor med motion har det inte alls blivit den senaste tiden. Det myckna jobbandet är väl största anledningen till detta frånfälle, men också temperaturen som nu börjar krypa neråt. Idag var det -13 vilket i och för sig inte är allt för kylslaget, men det är som ändå att man drar sig för att kliva utanför dörren.

Nu börjar det dock ljusna på jobbfronten så det är väl bara att ta sig i kragen och sätta benen i rörelse igen. Har dock funderat på att flytta träningen inomhus nu under vintern, så blir det kanske lättare att motivera sig. Jag har ju dessutom tillgång till träningslokal på firmans bekostnad så det underlättar ju ytterligare en del.

Som följd av att man bara jobbat och sovit senaste tiden, så sinar ju materialtillförseln till denna blogg en aning också. Man är inte ute och stöter på konstiga människor och lustiga företeelser lika mycket som tidigare, så ibland blir inläggen lite "tagna ur luften", men det får ni faan leva med helt enkelt.

Avslutar med ett spanskt ordspråk som lyder som följer: "Om dina svårigheter kan övervinnas, varför bekymra dig? Om de inte kan övervinnas, varför bekymra dig?"

Så sant.

Vila i frid?

2007-11-27T23:43:00.000+01:00

Det berättas från andra sidan Atlanten att år 1913 dog en enbent afroamerikansk luffare efter att ha fallit av ett godståg i Marlin, Texas. Anderson (även känd som Andrew) McCrew var död, men han fick sannerligen inte vila i frid. Morgonen efter hans död togs han till en begravningsbyrå och balsamerades. När det inte dök upp någon anhörig som kunde ta hand om McCrew, köpte ett resande teatersällskap kroppen och visade upp den som "Den Otrolige Förstenade Mannen - Världens åttonde underverk".

När teatersällskapet upplöstes 55 år senare låg McCrew i ett magasin ända tills en änka från Dallas, Elgie Pace, upptäckte honom. Hon ville ge honom en anständig begravning, men hade inte råd med begravningskostnaderna, så istället gav hon honom smeknamnet "Sam" och behöll honom i källaren. Till slut erbjöd sig en svart begravningsentrepenör i området att ge McCrew en begravning. Anderson fick äntligen sin sista vila.

Flera månader senare skrev folkvisesångaren Don McLean en låt, "The Legend of Andrew McCrew", som inspirerade radiolyssnare att samla in pengar till en gravsten åt McCrew. På stenen står det: "Andrew McCrew, 'Den mumifierade mannen', Född 1867 / Död 1913 / Begraven 1973".

Ja se, amerikaner.