Britterna kan det där med humor på nått vis. För mig började det redan på 70-talet med Monty Python's Flying Cirkus och Benny Hill. Python blev ju stilbildare för många komiker, med sin enastående galna humor och bisarra dialoger. Med 4 hysteriska säsonger som TV-serie och med filmklassiker som "Monty Python's Holy Grail" och "Life of Brian" så är de i mitt tycke utan tvivel komedins okrönta konungar.
Benny Hill var väl kanske lite mer "folklig", men med ganska mycket under-bältet-humor. Hans anmärkningsvärda förmåga att transformera sig till allsköns besynnerliga karaktärer är än idag oöverträffad. Humorn var kanske en aning gubbsjuk på sina håll, men det var ju i och för sig lite av charmen också.
På 80-talet gjorde Rowan Atkinson entré med "The Black Adder" som var en makalöst rolig serie med Atkinson i högform. Här kunde man även se hysteriska komiker som Hugh Laurie, Stephen Fry och Tim McInnerny i lustiga biroller. "Hemma värst" var också en serie som var något av en favorit. Ännu en "off-the-wall"-humorserie, med en riktigt olinjär handling, där äckel-faktorn stod högt i tak.
På senare tid har jag fastnat för brittiska stå-uppare som Eddie Izzard, Dylan Moran och Bill Bailey, som alla har kunnat ses på svensk TV nyligen. Framför allt Bill Bailey har en väldigt annorlunda show, med en hel del musikaliska inslag, då han också är en fantastisk musiker. Kring ett av sina musiknummer vädrar han sitt missnöje med dagens musik genom följande utlägg: "There's more evil in the charts today, than in an Al-Qaida suggestion box!". Makalöst roligt.
Benny Hill var väl kanske lite mer "folklig", men med ganska mycket under-bältet-humor. Hans anmärkningsvärda förmåga att transformera sig till allsköns besynnerliga karaktärer är än idag oöverträffad. Humorn var kanske en aning gubbsjuk på sina håll, men det var ju i och för sig lite av charmen också.
På 80-talet gjorde Rowan Atkinson entré med "The Black Adder" som var en makalöst rolig serie med Atkinson i högform. Här kunde man även se hysteriska komiker som Hugh Laurie, Stephen Fry och Tim McInnerny i lustiga biroller. "Hemma värst" var också en serie som var något av en favorit. Ännu en "off-the-wall"-humorserie, med en riktigt olinjär handling, där äckel-faktorn stod högt i tak.
På senare tid har jag fastnat för brittiska stå-uppare som Eddie Izzard, Dylan Moran och Bill Bailey, som alla har kunnat ses på svensk TV nyligen. Framför allt Bill Bailey har en väldigt annorlunda show, med en hel del musikaliska inslag, då han också är en fantastisk musiker. Kring ett av sina musiknummer vädrar han sitt missnöje med dagens musik genom följande utlägg: "There's more evil in the charts today, than in an Al-Qaida suggestion box!". Makalöst roligt.
3 kommentarer:
Alltså...
Humor är inget att skämta om.
Jag tycker nog att 72% av all suger glödgad gorillakuk, förutom killar som t ex Bill Bailey - part troll. Bara den titeln ät ju makalös. Hur som helst... Min tes är att ståupp är så anspråksfullt att det inte blir roligt. Alltså: Nu är det humor! Nu ska man skratta! Klart det blir krystat. Roliga historier kan sorteras in i samma fack. Det absolut roligaste som finns är ju när någon inte försöker vara rolig utan bara är det i sitt sätt att vara. Allvar är ju också förbannat roligt:
-Vem är du?
-Dödn...
Så jävla kul!!
F igen...
Jo, jag håller med att stå-uppare överlag kan bli lite tröttsamma då dom hela tiden FÖRSÖKER vara roliga. Speciellt amerikanska och svenska stå-uppare, som faktiskt är riktigt kassa. Britter har en lite torrare och mer "helt-appropå-humor" som är betydligt mer underhållande.
Skicka en kommentar