Det är märkligt hur musiken kommer och går i ens liv. Vissa perioder av livet så är man helt enkelt inte redo för en viss sorts musik, för att sedan flera år senare upptäcka den på nytt och förundras över densamma. Den senaste "upptäckten" för mig (tack, broder Fredrik för tipset) är de fantastiska Cocteau Twins. Ej att förväxlas med Thompson Twins - ett skitkasst 80-talsband med 1 landsplåga till hit: Doctor, doctor.
Nae, Cocteau Twins om nån kommer ihåg dom, äntrade musikscenen i tidigt 80-tal med ett väldigt eget, mycket avant-gardistiskt sound och blev stilbildare för många. I den senare hälften av deras 13-åriga sejour, utvecklades soundet till nån form av svävande och lättsam trip-pop. Speciellt deras 3 sista plattor är ren magi.
Sångerskan Elisabeth Fraser med sin fantastiska stämma kan lyfta vilken musik som helst till nya dimensioner. Det var ju hennes röst man kunde höra på Massive Attacks monster-hit "Teardrop" för några år sen. Cocteau Twins släppte 8 fullängdsplattor, samt en drös med fristående EP's lustigt nog, där man också experimenterade friskt.
Lustigt är det också att jag inte "upptäckt" detta band förrän nu. Nog hörde jag talas om dom på 80- och 90-talet, men deras musik fastnade aldrig på nått sätt. Jag var väl som sagt var inte redo för den musiken just då. Nu kan jag inte få nog av dom. Alla plattor snurrar runt flera varv i iPoden och stereon och har gjort så sen juni.
Det är dessutom den ultimata motionsmusiken, speciellt vid långa promenader då musiken får en att nästan sväva fram på vägen. Faan Fredde, först Silmarillion och nu detta. Det är nog en fet julklapp på gång från tomten.
Nae, Cocteau Twins om nån kommer ihåg dom, äntrade musikscenen i tidigt 80-tal med ett väldigt eget, mycket avant-gardistiskt sound och blev stilbildare för många. I den senare hälften av deras 13-åriga sejour, utvecklades soundet till nån form av svävande och lättsam trip-pop. Speciellt deras 3 sista plattor är ren magi.
Sångerskan Elisabeth Fraser med sin fantastiska stämma kan lyfta vilken musik som helst till nya dimensioner. Det var ju hennes röst man kunde höra på Massive Attacks monster-hit "Teardrop" för några år sen. Cocteau Twins släppte 8 fullängdsplattor, samt en drös med fristående EP's lustigt nog, där man också experimenterade friskt.
Lustigt är det också att jag inte "upptäckt" detta band förrän nu. Nog hörde jag talas om dom på 80- och 90-talet, men deras musik fastnade aldrig på nått sätt. Jag var väl som sagt var inte redo för den musiken just då. Nu kan jag inte få nog av dom. Alla plattor snurrar runt flera varv i iPoden och stereon och har gjort så sen juni.
Det är dessutom den ultimata motionsmusiken, speciellt vid långa promenader då musiken får en att nästan sväva fram på vägen. Faan Fredde, först Silmarillion och nu detta. Det är nog en fet julklapp på gång från tomten.
3 kommentarer:
Ja, jag råkar ju ha fingertoppskänsla, till skillnad från vissa andra familjemedlemmar (no name).
Hade ju min Cocteau-period för tolv år sen. Kanske dags för en uppdatering.
Du har väl sett min blogg, blogger?
Det var alltså från broder F.
Aha. Jo jag har sett din blogg också. Kanske ska bränna en "Greatest" åt dig med Cocteau Twins. Fast det blir nog 4 st skulle jag tro. :)
Skicka en kommentar