Mina ben lyssnar inte alls på dom andra två utan går ut i hallen och stoppar fötterna i skorna, som en signal till hjärtat att vi borde nog gå ut en sväng i det vackra vädret. Då även mina armar har anslutit till denna falang och sträcker sig efter kepan, så kan man inte annat än lyssna till majoriteten och följa efter.
Idag blir det en LÅÅÅNNG promenad. Ända bort till Kvistforsdammen, över densamma och tillbaka. En sträcka på ca 1,2 mil. Men med Alison Sudols ljuva stämma i sällskap från iPoden så går allting lätt. Promenaden tar 2 timmar ganska prick och jag är förvånande nog inte alls speciellt sliten när jag kommer hem. Det var då lustigt vad man kom i form snabbt. Imorron blir det nog samma rutt igen. Om nu inte hjärnan och själen lyckas skaffa fler bundsförvanter.
Nedan: Strandpromenaden i höstskrud.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar