Skottdagen

Här kommer ännu ett segment av värdelöst vetande, men det får ni leva med. Skottdagen är den extra dag i februari som infaller den 29 februari vart fjärde år - det så kallade skottåret. Anledningen till att det kallas skottår kan bero på att man har "skjutit" in en dag för att dagarna på året ska passa in. Vad många dock inte vet är att fram till 1996 inföll skottdagen den 24 februari.

Anledningen till att skottdagen ligger i slutet av februari snarare än vid slutet av året, är att den gamla Romerska kalendern, som användes av romarna innan Julius Caesar introducerade den Julianska kalendern år 46 f.Kr., började med månaden mars. Skottdagen placerades alltså i anslutning till deras (tidigare) nyår.

Den romerska kalendern var också starkt påverkad av äldre månkalendrar och man benämnde exempelvis dagar efter månens faser: calends - nymåne (alltså upphovet till ordet kalender), nones - första kvarteret och ides - fullmåne. Den första dagen i månaden benämndes "calends" (trots att detta inte stämde med månens verkliga fas) och exempelvis 23 februari var Diem Sextus ante Calendas Martii - sjätte dagen före calends i mars. När man sedan i den Julianska kalendern införde skottdagar, så lade man till en "andra sjätte dag före calends", den så kallade bisextilis.

Orsaken till att man gjorde på detta sätt och inte lade den precis före 1:a mars, är något oklar. En anledning kan vara att man var påverkad av tidigare grekiska månkalendrar där man hade 12 månader med lika lång längd - 30 dagar - och sedan lade man till 5 dagar i slutet på året som inte tillhörde någon månad, de så kallade Epagomenai (gr. "de tillagda"), för att komma upp i 365 dagar totalt. Skottdagen kom då att bli en ny 6:e dag före de tidigare fem extradagarna.

Inom EU bestämde man i slutet av 1990-talet att ändra den tidigare placeringen av skottdagen och istället låta 29 februari vara officiell skottdag med början år 2000. Även den Romersk-katolska kyrkan räknar numera 29 februari som skottdag.

Så då vet ni. Nu är det banne mig dags för sängen.

Nedrans

Glöm det där jag sa igår om ljuset i tunneln. Det var tydligen bara en eldfluga eller nått liknande. Det behövdes bara ett enda telefonsamtal från en av våra samarbetspartners idag för att spoliera det skymtande gryningsljuset. För att slippa gå in på detaljer, så kan jag bara säga att helgen är nu fullbokad med jobb. Nedrans. Nåja, det var ändå ganska väntat. Man börjar bli van.

Nu har vi ju dock ett Nintendo Wii riggat i konferansrummet på jobbet så man kan avreagera sig med lite Link's Crossbow Training en stund. Ett litet ljus var i alla fall att min nya dator levererades idag, så nu ska jag bara övertala en av mina arbetskamrater att installera alla program åt mig, så slipper jag göra det själv. Det är ju inte det roligaste man gör direkt.

Säger dessutom ett stort grattis till min favoritskådis John Turturro, som idag når den aktningsvärda åldern av 51 år. Jag är ju snart där själv. Nu är ju chansen att han skulle läsa denna blogg ganska obefintlig, så det är väl i och för sig slöseri med både gratulationer och textutrymme kan tänka. Nåja, nu vet NI det i alla fall.

Ljusgrönt?

Saker vi lärt oss idag: Restaurang Tatung gör väldigt god pasta; Candys har stan's kallaste Cola-burkar; Intersport har ingen ordning på beställningspunkter; Vintern har så sakta börjat komma igång; Vi har de coolaste konferansmöblerna i vår bransch; Nintendo Wii bowling är en frustrerande lunchsysselsättning; Det är i stort sett omöjligt att gå ur facket; Arbetsdagarna blir inte kortare.

Dessutom så är det snart Mars månad och våren kommer allt närmare. Åtminstone inbillar jag mig det i alla fall. Man får väl försöka se saker från den ljusa sidan när man är mitt inne i en blå period. Jag har faktiskt en hel del positiva saker att se fram emot när arbetsbördan väl har lagt sig och saker börjar gå tillbaka till det normala.

En hel drös med nyinhandlade DVD-filmer ligger och väntar på vardagsrumsbordet och min nya dator anländer vilken dag som helst. Ska även komplettera min nya stereo med ett par högtalare extra, plus en subwoofer, så man kan driva grannarna till vanvett vad det lider. Ljuset i tunneln har börjat skymtas och det har en lustigt ljusgrön färg. Märkligt. Nae, nu är det Megan McCormick-dags på Travel Channel. Ajö.

827 miljoner pund!

Hmm, idag blev det sent. Klockan nådde 23:30 innan man masade sig hemåt från jobbet. Det är dock lustigt att när man väl kommit in i veckans arbetslunk och man är inställd på att jobba långa kvällar så är det inte alltför betungande faktiskt. Det är ju fortfarande vinter och man gör ändå ingen nytta hemmavid i alla fall.

Man kunde faktiskt haft det värre. Är det någon som minns Nick Leeson? Mannen som för 12 år sen lyckades med konststycket att på egen hand sätta en hel bank i konkurs genom ett antal tveksamma börsspekulationer, som med lite hjälp av jordbävningen i Kobe fick oanade konsekvenser. Den totala förlusten för hans arbetsgivare Barings Bank uppgick till sammanlagt 827 miljoner pund. Fascinerande.

Det blev 6,5 års fängelse för Nick och dessutom skiljde sig hans fru från honom medans han avtjänade sitt straff. Som lök på laxen fick han cancer 3 år senare, vilken han dock lyckades bli kvitt efter ett par kämpiga år. Vad jag ville säga med detta var som sagt att man kunde ha haft det värre.

Man kunde ju varit börsmäklare.

Afrodisiakum

I vår serie "Hur gör djur" presenterar vi idag piggsvinet och dess parningslekar. Medan ni läser så kan ni ju roa er med att jämföra vissa förehavanden med människors beteenden inom samma område. Det är ganska fascinerande vad lika vi är, måste jag tillstå.

Svaret på den gamla vitsen, "Hur älskar piggsvin?" "Väääldigt försiktigt!" är inte helt korrekt. Sanningen är mer märklig än vad den är farlig. Honorna är bara mottagliga under ett par timmar per år. När sommaren nalkas blir de unga honorna nervösa och väldigt upphetsade. Nästa steg är att de slutar äta och börjar gå och tjura i närheten av hanarna.

Samtidigt börjar hanen bli aggressiv mot de andra hanarna och startar en period där han noggrant luktar på de ställen som hans utvalda har urinerat på, formligen insuper hela henne. Det fungerar som ett oerhört effektivt afrodisiakum. Medan honan går vid hans sida och surar börjar hanen att "sjunga".

När han är redo att älska (honan springer iväg om hon inte är redo) och hon är på humör, reser sig båda och ställer sig vända mage mot mage. Sedan urinerar piggsvinshanen på sin dam och blöter ned henne från topp till tå. Strålen kan nå över två meter bort.

Är honorna inte redo, reagerar de med att 1) protestera ljudligt, 2) slå med framtassarna som en boxare, 3) försöka bíta, 4) skaka av sig urinen. Om de är redo accepterar de duschen. Den här proceduren kan pågå i veckor. Sex månader efter det att parningsakten har börjat, accepterar honan vilken hane som helst som hon varit nära. Båda slappnar av och taggarna fälls ned och hanen tar henne bakifrån.

Parningen fortsätter tills hanen är utmattad. Varje gång han försöker sluta vill honan fortsätta. Ger han upp, så väljer hon en annan partner, men nu är det hon som spelar mansrollen. För att svalka sina heta känslor går honorna igenom samma lockbeteende steg för steg i omvänd ordning. Man rekommenderas att inte stå nära en bur med uppvaktande piggsvin.

Se där, visst kände ni igen er. Okej då, urinerandet kanske inte hör till vanligheterna, men det har ju säkert hänt nån i onyktert tillstånd.

Gräsmatta

Om nu någon läst de 3 senaste inläggen och undrat om det verkligen slagit om i hjärnan på eder käre kåsör, så kan jag lugna er med att jag fortfarande har alla fiskar i akvariet. Dock börjar svärdbäraren se lite hängig ut. Å för er som inte förstod fiskliknelsen innebär detta att jag snart har nått min mentalfysiologiska gräns.

Senaste tidens arbetsbörda har så sakta börjat ta sin tribut och jag har helt enkelt inte haft den mentala orken att skriva dom vanliga filosofiska vinklingarna och lustigheterna. Copy/Paste är då en smidig nödlösning och de texter jag valt har ändå förmedlat den inre stämning som jag befunnit mig i vid skrivandets stund.

Tog dock en liten paus i arbetandet på lördagen och följde med ett par arbetskamrater och inhandlade en vardagsrumsmatta, som i stort sett liknar en gräsmatta. Väldigt lustig och grön. Ska även försöka styra upp resten av lägenheten vad det lider med diverse knalliga färger för att bryta mot det svartvita temat på möblemanget. När det nu blir.

Idag har det varit arbete från morgon till kväll och det var endast Globe Trekkern Megan McCormick som fick mig att sakta ner i TV-soffan vid 22-tiden. Nåja, man får väl vara ledig i sommar. För att citera The Kurgan från filmen Highlander: It's better to burn out, than to fade away.

Go' natt

Att sofva - intet vidare - och veta
Att uti sömnen domna hjerteqvalen
Och alla dessa tusental af marter,
Som äro köttets arfvedel - det vore
En nåd att stilla bedja om.

Good night, dear void.

Malta Lindemans visa

Albert och Orvar och den sköna Fiolin.
Det var den vackre Albert,
han älskade den fina Fiolin,
Fiolin, Fiolin, Fiolin, Fiolin.

En dag så träffa´ Albert, det var i skogen visst,
det var i skogen visst han träffade´ en skön charkuterist.

Charkuteristen hette, han hette Orvar han,
han slogs med korvar han,
den galne Orvar.
Å´ Fiolin, Fiolin.

Men hur det nu begav sig, så tog han fram en hemsker kniv,
och tänkte taga livet liv,
av gamle Ragnar (eller va´fan hette han ?)...
Fiolin ?
(….nej det var flickan som hette Fiolin...) utav pojken där...
Albert va´de´...Jaa...det var det.

Hur det nu begav sig, han måttade ett slag,
och plötsligt så flög foten av lille Albert av.
(Herre guud).

Och Albert for till sjukstugan, tradajdadajdada,
där började de lappa, så gräsligt fallera,
men har man vilket elände, när...eh...när han ropade madam,
de haver ju huhuhu satt foten bakåfram.

Då gick han ut i skogen, att hämnas Orvar då,
och det var mitt i vintern, och näsan den ble´ blå.

Så försvann han bort i skogen, och Fiolina grät,
och alla var ute och skulle hitta han - men det gick inte.
För att det var snödit, och det var spårsnö,
och dom kunde ju inte se på spåren åt vilket håll han hade gått.

Dog-tired

Svenskt uppslagsord: trött trött trötta adj.: som behöver vila . Engelsk översättning: tired. Exempel: han var trött och somnade genast - he was tired and fell right asleep. Hon verkade lite trött och håglös - She seemed a little tired and listless. Stående uttryck: vara trött på ("vara utled på") någon el. något - be tired of ("have no patience for") sby or sth. Sammansättningar/avledningar: dödstrött - dog-tired.

Engelskt uppslagsord: listless. Svensk översättning: slö, kraftlös, håglös, apatisk, likgiltig (adjektiv). Exempel: I became listless after listening to his boring speech - jag blev apatisk efter att ha lyssnat på hans trista tal. Svenskt uppslagsord: slö slött slöa adj.: kraftlös och håglös. Engelsk översättning: dull, slow, sluggish; listless, apathetic. Exempel: han låg och tittade i taket med slö blick - he lay on back staring apathetically at the ceiling. Sammansättningar/avledningar: slöhet -en - indolence.

All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy. All work and no play makes Jack a dull boy.

"Heeere's Johnny!"

Efter ännu en dag

Så står det då en ny stereo på vardagsrumsgolvet, fortfarande i kartonger, för jag kommer nog inte att hinna sätta ihop den förrän om sisådär 2 veckor. Eventuellt att jag viker av en timme på lördagmorgon innan jag far till jobbet. Det vore ju kul att se hur den ser ut stående tillsammans med alla andra högteknologiska attiraljer man dragit på sig på sistone.

Det blev en liknande dag på jobbet idag som igår. 14 timmar, skräpmat till lunch, ingen middag, blodsockerkoma vid 22-snåret. Det har nästan blivit en sport. Varför det blir så beror nog mestadels på att man trivs på jobbet och timmarna bara flyger fram på dagarna trots att det ibland blir lite stressigt. Man hinner knappt känna efter.

Fick en låda från Discshop idag också. Bland annat så har jag köpt en DVD-box med Rosa Pantern-filmerna med Peter Sellers i högform. Det blir en nostalgisk höjdare, när jag väl får tid att sjunka ner i TV-soffan. För att citera Homer Simpson i "The Shinning": - Come, family. Sit in the snow with Daddy and let us all bask in television's warm glowing warming glow.

Middagsbrist

Det är egentligen ganska märkligt hur folk i allmänhet slarvar så oerhört med maten. Mat är ju ändå en av dom absolut viktigaste beståndsdelarna i våra liv. Ändå så väljer man ofta nån mindre näringsrik skräpmat till lunch och knappt det ens en gång. Själv är jag ju inte nått bättre. Idag glömde jag dessutom bort att äta middag, då jobbet tog överhanden och tiden bara rann iväg.

Säkra tecken på att man glömt äta middag är när klockan närmar sig 22-snåret och synen börjar bli lite grumlig, hjärnan slår av och man sitter bara och stirrar tomt in i skärmen. Det är först när datorn av en händelse hänger sig mitt under arbetet, som man rycks ur sin blodsockerkoma och man inser vad klockan är. Hmm, nedrans. Man har dock börjat bli ganska van.

Mat är faktiskt nyckeln till framgång. Man fungerar bättre helt enkelt. Har jag märkt. Dock är sömnbrist underskattat. Jag älskar den fantastiska kreativiteten som genomsyrar en när man sovit lite för lite och för sporadiskt. Jag snittar 5 timmar per natt på veckorna, då jag sällan kommer i säng före 01.00. Det är alldeles för många bra program på TV runt midnatt, åsså är man ju "tvungen" att skriva ett inlägg i bloggen varenda jämra kväll.

Nåja, alltid roar det nån.

Livskvalitativa njutningar

Hmm, det blev sent idag. Har precis kommit hem från jobbet och som det ser ut så blir det nog likalunda resten av veckan. Nåja, skit i det, imorron ska jag faktiskt vika en halvtimme till att köra hem min nya stereo som jag inhandlat i dagarna. Det är alltid trevligt med nya prylar och speciellt nu då jag varit stereolös i snart 10 månader. Min nya dator anländer dessutom i slutet av veckan för att fullända prylfrossan.

Inte mycket annat att rapportera, förutom det besynnerliga snöovädret som drog förbi efter lunch idag. Maken till mystiskt fenomen har jag nog inte skådat tidigare. Runt 13-snåret var det soligt och en sån där lagom mild vinterdag. När jag ca 20 minuter senare tittar ut genom fönstret är det totalt snökaos. Kraftiga stormvindar och snö som åker sidledes. Man kan knappt urskilja gatan nedanför fönstret och himlen är ett gråvitt inferno. Efter ytterligare 20 minuter så är det helt plötsligt sol och lagom vindstilla igen. Mycket märkligt.

Imorron bitti väntar tandläkaren, som vartannat år ger mig den ofrånkomliga domen för mitt lössläppta leverne i form av allsköns sockerfällor, som i mitt tycke egentligen går under benämningen livskvalitativa njutningar. Vi är en aning oense i den frågan.

Andningspaus

En arbetshelg är till ända och imorron brakar helvetesveckan från helvetet lös på jobbet, där jag inte ens kan se en tillstymmelse till fritid. Skulle tro att det till och med kan bli 2 veckor av kaos + en hel del helgarbete som bonus. Det blir så ibland i den bransch man valt, men man kunde ju haft det värre. Man kunde ju varit parkeringsvakt eller päron-omslagare.

Då chefen imorron drar till Thailand på 3 veckors välförtjänt semester, så blir det upp till mig att hålla igång seglen på TiM-skeppet. Måste bara se till att fördela jobben så gott det går så att jag själv inte går in i väggen. Jag har dock alltid haft svårt att släppa saker på andra då jag ofta tenderar att vilja göra allting själv så jag vet att det blir riktigt gjort.

Detta är en sjukdom jag haft hela livet, men det handlar egentligen bara om att slappna av och lita på sina medarbetare. Man kan ju alltid låta dom göra grovjobbet, så går jag in och finlirar på slutet och tar åt mig all ära. :) Det är väl så det går till på alla större företag.

Som en sista andningspaus innan Belzebub knackar på porten imorron, så sjönk jag ikväll ner i soffan och såg "En Långvarig Förlovning" som jag tipsat om tidigare. En makalös fransk film av Jean-Pierre Jeunet med Audrey Tautou i huvudrollen. 5 plus av 5 möjliga i min bok. Se den.

Just faan, det är ju söndag. En lite topplista kanske är på sin plats:
1. Måndag: Double Chocolate Chip Cookie
2. Tisdag: Double Chocolate Chip Cookie
3. Onsdag: Datorbeställning
4. Tordag: Double Chocolate Chip Cookie
5. Fredag: Double Chocolate Chip Cookie

Några frågor?

Something fishy

Jag har hittat Nemo:
















Då jag i skrivande stund är alldeles för trött för att hitta på nånting dråpligt eller intressant att skriva om, så blev det ett par bilder istället. Då den senaste tidens inlägg varit av det mer mängdomfattande slaget, så kanske jag är ursäktad för denna gång. Å då en bild säger mer än tusen ord så lämnar jag nedanstående bild utan kommentarer:

Den bittra osanningen

Historia har alltid varit ett kärt ämne som fängslat och fascinerat mitt sinne genom hela min uppväxt. Allt sedan grundskolans historielektioner fram till dagens dokumentärer på Discovery och History Channel, så har jag alltid frossat i mig den digra kunskap som serverats mig. Jag har dock på senare år börjat grubbla över vad som egentligen är sanningar och vad som är uppdiktade lögner i historieböckerna.

För det är ju trots allt så, att historiebeskrivningar ofta nedtecknas av det regerande folket vars kejsare eller konung vill berätta om sina ärorika triumfer i diverse bataljer och erövringar. Det kan ju då tänkas att man broderar historien lite, för att passa de styrandes övertygelser, eller så vill man kanske upphöja sin egen storhet och gudomlighet, så att folket kan se vilken hyvens kejsare man faktiskt har.

Historiebeskrivningarna förvandlas till ren propaganda helt enkelt och detta har ju bevisligen förekommit genom hela människans historia och vilselett oss som läser dessa nedtecknade historier. Det finns ju många sanningar i texterna också, men vad är egentligen sant och vad är falskt?

Värre har det blivit i vår tid när Hollywood envisas med att producera "historiska" filmer där man i stort sett skriver om historien för att passa in i filmens tema och tempo. Braveheart, Troja, Alexander och 300 är bra exempel på filmer som är proppfulla med historiska felaktigheter som skrivits in för att filmen ska "fungera" bättre, men samtidigt så sår man ju fröer av lögner och felaktigheter i människors medvetande så att den verkliga historien går förlorad.

Som tur var så är dom flesta av dom här filmerna skitkassa, så det kan väl förhoppningsvis skrämma bort en del av publiken. Min undran är dock hur vi ska lära oss något av historien när dessa osanningar frodas i vår kultur? Det enda människan gör - och alltid har gjort - är att upprepa historien och det är riktigt oroande.

Om ni tycker att detta inlägg var lite åt det bittra hållet, så har ni fullständigt rätt.

The lonely heart

Alla hjärtans dag är en temadag som firas den 14 februari varje år och har sitt ursprung i traditioner som uppstod under medeltiden i Frankrike och England och kretsade kring helgonet Sankt Valentin. Den kallas därför också Valentindagen eller Sankt Valentins dag. Vem denne Valentin var är oklart. Flera olika martyrer med namnet Valentinus från 200- och 300-talet är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem.

Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med minst ett år framöver.

I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade, och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Det var först då som helgonet som sådant började förknippas med kärlek. Under medeltiden uppstod också en sed att skriva kärleksbrev med rimmade dikter till sin käraste, och senare på 1800-talet började man trycka utsirade valentinkort ofta utsmyckade med sidenband och spetsar.

I Sverige har firandet av Alla hjärtans dag inte förekommit i någon större utsträckning förrän på 1960-talet, då den lanserades av kommersiella skäl och genom amerikansk kulturell påverkan. NK-varuhuset försökte lansera seden, men det tog tid innan firandet blev mer än det hjärtformade gelégodiset. Lita på amerikanerna när det handlar om att förvandla en harmlös romantisk högtidsdag till ett kommersiellt jippo.

Själv firade man Alla hjärtans-kvällen i all sin ensamhet på jobbet i datorskärmens varma ljus. En chokladkaka och en colaburk höll mig sällskap, så helt ensam var man ju i och för sig inte.

Musikkultur

Okej, då var första punkten på inköpslistan avklarad. Beställde en dator idag och det känns skönt att man bestämt sig till slut, så det blir slut på det jämra velandet. Imorron ska jag kolla in en stereo. Dom är ju faktiskt på väg att dö ut, men för mig är stereon fortfarande centrum i min vardag, trots mp3:ornas intåg.

För tillfället är det sådana som gäller, då CD-växlaren i stereon lagt av. Att lyssna på musik via datorn går ju an, till viss del, men det blir ändå inte riktigt samma sak. Framför allt så hämmas ljudupplevelsen ganska markant och dessutom så är surret från datorn tillräckligt för att driva en till vansinne.

Nu är det ju i och för sig snart slut på det eländet, då den nya datorn är optimerad med alla tekniska knep för att vara så tyst som möjligt. Framför allt så har den 2 st 500GB's hårddiskar, så jag kan fylla den ena med enbart musikfiler. Å då var vi där igen: behövs det verkligen en stereo då?

Joo, på grund av en anledning: Vinyl! Min massiva skivsamling innehåller bland annat ca 700 gamla vinylplattor som jag brukar spela då och då. Många av dessa skivor är lite knepiga att hitta i CD-versioner, så en vinylspelare är ett MÅSTE. Ja ja, jag vet, jag är gammal. Men det är en viss känsla att ta fram en gammal vinylplatta och medan man lyssnar, så lusläser man konvolutet och innersleeven. Det är det som är "musikkultur" på nått vis.

Eklektisk var ordet

Schuyler Fisk (uttalas 'Skyler'). Där har ni nästa stjärna på singer/songwriter-himlen. Hon har inte släppt nån platta än, men den är på gång och den handfull låtar jag hört hittills skvallrar om att det kommer att bjudas på en musikalisk resa utöver det vanliga. Hennes röst är en perfekt mix av sammetslen honung och bräckligt glas och melodierna är betydligt intressantare än det mesta man hör idag.

För att balansera det senaste årets musikaliska mjukisresa jag företagit mig med mestadels kvinnliga singer/songwriters, så brukar det rulla in lite Rammstein emellanåt kryddat med lite Fantômas, Status Quo och The Beatles. Kylie Minogue lyckas också smyga sig in nu och då och Cocteau Twins har ju dominerat stora delar av mitt sentida lyssnande tillsammans med "drottningen" Imogen Heap. Min bekantskapskrets har ofta rynkat pannan åt min eklektiska musiksmak: Hur kan man gilla både Kylie, Rammstein, Beatles och Imogen Heap på en och samma gång?

Mycket enkelt. Jag har levt med musiken under snart 30 år av mitt 43-åriga liv och längs vägen har många musikstilar kommit och gått. Jag skakade rätt tidigt av mig många förutfattade meningar om musikens avfällingar. När jag i början av 80-talet var hårdrockare med allt vad det innebar så skulle man ju enligt "lag" hata alla synthare och deras musik utan att tänka 2 gånger. Jag var den förste i mitt "gäng" som bröt dessa kedjor och började lyssna på allt från synth till klassisk musik, mitt i hårdrockens guldålder.

Jag är dock inte allätare. Det finns mycket jag INTE lyssnar på och det har nog mer att göra med att jag oftast fastnar för ett speciellt "sound" hos en artist, snarare än att jag gillar en specifik musikgenre. Om jag gillar Kylie Minogue behöver inte det betyda att jag måste gilla Madonna bara för att dom ligger inom samma "område" stilmässigt.

Det är rätt uppfriskande att ha lite "spridda favoriter" här och var på musikkartan, så att man kan nyansera musiklyssnandet lite mer. Livet blir så mycket roligare på så vis. "It's like a box of chocolate. You never know what you gonna get".

Leve friheten!

Kan man bli less på Internet? Svaret måste nog bli ett rungande JA! På sistone har tjusningen med detta medium falnat betänkligt för min del och jag har så sakta börjat avpollettera mig själv från diverse aktiviteter och företeelser på webben. Den senaste i raden är Facebook som växte ut till en böld i min annars så harmoniska vardag.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om detta pubertala tramsverktyg, som besudlar mailboxen dagligen med en massa inbjudningar och meddelanden från "vänner" att delta i en uppsjö av onödiga tävlingar och aktiviteter. I går fick jag nog och raderade mitt konto, så att man kanske kan få leva sitt liv ifred igen.

Börjar dessutom så sakta att dra mig tillbaka in i naturens och kulturens värld istället för att sitta och blänga in i en dataskärm dygnet runt. Nu har jag ju i och för sig internet som arbetsplats, men det är inte riktigt samma sak. Som jag sagt tidigare så skulle jag inte vilja byta bort mitt jobb mot något annat och att skapa design för webben är fantastiskt tillfredsställande när man lyckas riktigt bra.

Det är det där okynnessurfandet som jag måste kväsa. Min tid på jorden är snart över och det är banne mig dags att börja återupptäcka de små smultronställena längs med livets vägkanter, som en gång i tiden belyste min medvetenhet. Den gamla konstnärssjälen har så sakta påbörjat sitt segertåg över den kontemporära dekadensen. Vive la Liberté!

Filmens brödraskap

Av alla filmskapande brödrapar som för närvarande gör succé i biosalongerna och på hemmabiograferna, så är nog Coen-bröderna mina obestridliga favoriter. Okej då, bröderna Farrelly har ju gjort några riktigt roliga filmer som t.ex. 'Dumb & Dumber', 'Kingpin', There's Something About Mary', 'Shallow Hal' och 'Stuck on you'. Vi har ju också bröderna Wachowski som gjort 'The Matrix'-trilogin och 'V for Vendetta'. Nu var det ju i och för sig bara den första Matrix-filmen som var något att ha, då dom andra sög, men de 2 bröderna får väl ändå räknas som relativt framgångsrika.

Joel och Nathan Coen's filmer har ofta en ganska surrealistisk handling och en mer dramatisk läggning kryddat med en betydligt svartare humor än t.ex. Farrelly-bröderna. Filmerna bygger också på tidlösa teman, som i och för sig ofta utspelar sig under första halvan av 1900-talet, men kunde lika gärna vara plockade ur vår tids dramaturgi. Dom har dessutom några personliga favoritskådisar som dyker upp i flera av deras filmer bland andra John Turturro, John Goodman och Steve Buscemi.

Bröderna Coens filmografi:
1984 - Blood Simple
1987 - Arizona junior
1990 - Miller's Crossing
1991 - Barton Fink
1994 - Strebern
1996 - Fargo
1998 - The Big Lebowski
2000 - O Brother, Where Art Thou?
2001 - The Man Who Wasn't There
2003 - Intolerable Cruelty
2004 - The Ladykillers
2007 - No Country for Old Men

Personliga favoriter är Barton Fink, Strebern, Big Lebowski och O Brother, Where Art Thou?. Men å andra sidan gillar jag alla deras filmer, då de alla har sin egen charm och livskraft. Vem kan nånsin glömma första gången man såg Arizona Junior, eller Miller's Crossing, eller Fargo, eller...

Den naturliga kapitalisten

Man har de senaste åren gått och blivit en ganska tudelad natur. Å ena sidan är jag en gammal konstnärssjäl utan några större anspråk på livet annat än att få leva i min egen lilla bubbla med några få bekvämligheter och en stilla harmoni med omgivningen omkring mig.

Man har dock på ålderns höst utvecklat ett större "ha-begär" för diverse lyxvaror av det "kapitalistiska" slaget, om man nu kan kalla det så. Det handlar i stort sett om samma livskvalitet, fast på helt olika plan. I vissa stunder finns det inget skönare än att bara vandra omkring i naturen och insupa livskraften från flora och fauna. I andra stunder dreglar man över Samsungs senaste 52-tums LCD-TV med full HD och en kontrast på 500.000:1.

Har dock hamnat i nått sorts kommersiellt vakuum, då jag inte kan bestämma mig för om jag ska köpa den där Samsung 52-tums LCD-TV'n eller om jag ska köpa en ny monsterdator med 24-tums widescreen-skärm eller om jag kanske skulle köpa en ny stereo med allt vad det innebär. Eller ska man köpa alltihop. Detta velande medför till slut att man inte kommer sig för att köpa nånting utan man tar istället en promenad ut i naturen och känner lugnet krypa tillbaka i kroppen.

Den gamla konstnärssjälen segrar än en gång.

Överlevnadsråd

Här kommer ännu en i raden av oumbärliga nedteckningar av tankfulla råd, som kan komma oss vanliga dödliga till nytta när vi befinner oss i besvärliga situationer.

12 överlevnadsråd vid skeppsbrott
1. Läs alltid instruktionerna noggrant.
2. Drick inte urin. Eller havsvatten. Eller fågelblod.
3. Ät inte maneter. Eller fiskar med piggar på. Eller som har papegojliknande näbb. Eller som blåser upp sig som en ballong.
4. Trycker man på en fisk mellan ögonen blir den paralyserad.
5. Om en skeppsbruten är skadad, var misstänksam mot välmenande men okunniga medicinska behandlingar.
6. Håll fötterna högt åtminstone fem minuter varje timma.
7. Onödig ansträngning bör undvikas. Men ett sysslolöst sinne tenderar att sjunka, därför bör medvetandet hållas upptaget med vilken form av enkel distraktion som helst. Kortspel, Tjugo frågor, Ett skepp kommer lastat är utmärkta former av enkel rekreation.
8. Grönt vatten är grundare än blått vatten.
9. Ge akt på moln i fjärran som ser ut som berg. Speja efter grönska. Till syvende sist är foten den bästa att avgöra vad som är land.
10. Simma inte. Det slösar med krafter. Dessutom är det möjligt att en överlevnadsflotte driver fortare än vad du kan simma. För att inte tala om farorna i havet. Om du är varm, blöt ned kläderna istället.
11. Så länge inte en överdriven mängd vatten försvinner genom svett kan kroppen överleva 14 dagar utan vatten. Om du känner dig törstig, sug på en knapp.
12. Urinera inte i kläderna. Den tillfälliga värme som det ger är inte värd den starka klådan.

Nu har förvisso urin vid olika tillfällen visat sig ha goda hälsoegenskaper i nödsituationer, men ovanstående råd ska väl ses mer ur en etisk synvinkel kan tänka.

Broccoli

Så var vi inne på visdomsord igen. Det finns ju många talesätt som vi vuxna använder oss av i vardagen, typ: "Man kan inte lära gamla hundar sitta" och "Själv är bäste dräng" eller liknande. Själv har jag konstruerat några egna, som till exempel: "Den som söker, han letar" och "Gör inte idag, vad du förmodligen inte ids göra imorron heller."

Barn är dock ett folk med en ofantlig mängd visdom, trots att dom oftast bara är i vägen. De kommer på lagar och regler för helt vardagliga händelser som en vuxen person inte skulle ha tänkt på, eller ens tänkt på att ägna lite energi åt. Följande råd och regler kommer från just dessa barn.

Först några på engelska:

"Never trust a dog to watch your food."
"When your mum is mad at your dad, don't let her brush your hair"
"Don't sneeze in front of your mum, when you're eating a cracker"
"Don't wear polka dot panties and white shorts. It doesn't matter how cute the panties are, don't do it!"
"When your dad is mad and asks you, "Do I look stupid?", don't answer him."

Åsså några på svenska:

"Hur mycket du än försöker så kan du inte döpa katter."
"Be aldrig din treåriga lillebror att hålla en tomat."
"Valpar har dålig andedräkt även efter de har ätit en ask med halstabletter."
"Håll aldrig en katt då någon sätter på dammsugaren."
"Du kan inte gömma en bit broccoli i ett glas med mjölk.

Den där sista måste jag lägga på minnet. Den kan nog komma till användning en vacker dag.

Blåvinter?

Som en del av er kanske har uppmärksammat, baserat på den senaste tidens inlägg, så händer det inte så mycket i livet just nu. Man jobbar och sover, jobbar och sover och emellanåt blir det en film på aftonsidan. Som följd av detta så handlar oftast inläggen om saker som händer andra människor, men det kan väl kanske vara nog så underhållande.

Detta fenomen med "aktivitets-ambivalens" uppstår oftast under den så kallade "blåvintern", dvs januari-februari, då man ofta hamnar i gränslandet till total apati. Nu kan man väl kanske inte kalla den senaste tiden för blåvinter direkt. Plus-minus 0 grader och Kung Bore har stora problem. Hett tips Bore: Järvs Kyl & Frys. Dom fixar kylaggregatet åt dig.

Nåja, vädret åsido så är jag dock lite fascinerad över att jag ändå lyckats få ihop 1 inlägg per dag hittills trots mitt händelsefattiga liv och min tillfälliga lättja. Ett ljus i vintermörkret är dock att antalet Subway-besök har fördubblats på sistone och det är fascinerande vad jag INTE blir less på Italian BMT + Double Chocolate Cookie.

Mmmm...chocolate...

Galghumor

Många klassiska slutord har hörts från folk som närmat sig döden. Ofta är det visa och tankevärda ord från dödsbädden som celebra herrar eller damer yttrar. När dödsdömda brottslingar närmar sig sin avrättning, så infinner sig tydligen lusten att vitsa till det lite extra, mer än att bara kläcka ur sig visdomsord. Hittade följande yttranden som jag här publicerar på originalspråket, då vissa av dom är en aning svåröversatta.

GEORGE APPEL (electrocuted in 1928)
As he was being strapped into the electric chair Appel quipped, "Well, folks, you'll soon see a baked Appel."

JESSE WALTER BISHOP (gassed in 1979)
The last man to die in Nevada's gas chamber. Bishop's final words were, "I've always wanted to try everything once . . . Let's go!"

SIR WALTER RALEIGH (beheaded in 1618)
Feeling the edge of the axe soon to be used on him, Raleigh said, "'Tis a sharp remedy, but a sure one for all ills."

JAMES W. RODGERS (shot in 1960)
Asked if he had a last request, Rodgers stated, "Why yes - a bulletproof vest."

FREDERICK CHARLES WOOD (electrocuted in 1963)
Sitting down in the electric chair Wood said, "Gentlemen, you are about to see the effects of electricity upon 'wood'."

GUY CLARK (hanged in 1832)
On the way to the gallows the sheriff told Clark to speed up the pace. Clark replied, "Nothing will happen until I get there."

JAMES DONALD FRENCH (electrocuted in 1966)
Turning to a newsman on his way to the electric chair, French helpfully suggested, "I have a terrific headline for you in the morning. "French Fries"."

WILLIAM PALMER (hanged in 1856)
As he stepped onto the gallows Palmer looked at the trapdoor and exclaimed, "Are you sure it's safe?"

Veckans bild

För att balansera gårdagens mastodontinlägg så blir det idag ett väldigt kort. Hittade en lustig bild på nätet som jag först trodde var en surrealistisk oljemålning, då den har tydliga drag av VanGogh-karaktär. När jag studerade den närmare insåg jag att det var ett flygfoto föreställande risfält i diverse terassformationer. Fotot är taget i den kinesiska provinsen Yunnan och är ett enastående konstverk i all sin naturlighet.

Klicka på bilden för att se en stor version.

The Raven

Med risk för att skrämma bort mina trogna läsare så tänkte jag idag testa en grej på er. Fick idén att försöka mig på ett längdrekord vad gäller inlägg. Samtidigt har jag alltid velat publicera en väldigt speciell dikt skriven av Edgar Allen Poe som heter "The Raven". Denna dikt har också legat till grund för ett helt lysande Simpsons-Halloween-avsnitt.

Om författaren: Edgar Allan Poe, född 19 januari 1809, död 7 oktober 1849, var en amerikansk poet, novellförfattare, redaktör, litteraturkritiker och en av ledarna för den romantiska rörelsen i USA. Poe, som är mest känd för sina berättelser om skräck, mystik och sällsamma äventyr, var en av de tidiga amerikanska novellförfattarna och en föregångare till detektivlitteraturen. Han anses även ha bidragit till den framväxande science fiction-genren.

Om dikten: The Raven är en berättande dikt som först publicerades 29:e januari 1845, i tidningen New York Evening Mirror. Den blev mycket uppmärksammad för sin musikaliska rytm, sitt stiliserade språk och övernaturliga atmosfär. Den handlar om en mystisk talande korp som besöker en man, tyngd av olycklig kärlek över sin döda älskarinna och som sakta dras ner i galenskapens mörker. Mycket nöje.

The Raven
Once upon a midnight dreary, while I pondered, weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
"'Tis some visitor," I muttered, "tapping at my chamber door —
Only this, and nothing more."

Ah, distinctly I remember it was in the bleak December,
And each separate dying ember wrought its ghost upon the floor.
Eagerly I wished the morrow; — vainly I had sought to borrow
From my books surcease of sorrow — sorrow for the lost Lenore —
For the rare and radiant maiden whom the angels name Lenore —
Nameless here for evermore.

And the silken sad uncertain rustling of each purple curtain
Thrilled me — filled me with fantastic terrors never felt before;
So that now, to still the beating of my heart, I stood repeating,
"'Tis some visitor entreating entrance at my chamber door —
Some late visitor entreating entrance at my chamber door; —
This it is, and nothing more."

Presently my soul grew stronger; hesitating then no longer,
"Sir," said I, "or Madam, truly your forgiveness I implore;
But the fact is I was napping, and so gently you came rapping,
And so faintly you came tapping, tapping at my chamber door,
That I scarce was sure I heard you"— here I opened wide the door; —
Darkness there, and nothing more.

Deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing,
Doubting, dreaming dreams no mortals ever dared to dream before;
But the silence was unbroken, and the stillness gave no token,
And the only word there spoken was the whispered word, "Lenore?"
This I whispered, and an echo murmured back the word, "Lenore!" —
Merely this, and nothing more.

Back into the chamber turning, all my soul within me burning,
Soon again I heard a tapping somewhat louder than before.
"Surely," said I, "surely that is something at my window lattice:
Let me see, then, what thereat is, and this mystery explore —
Let my heart be still a moment and this mystery explore; —
'Tis the wind and nothing more."

Open here I flung the shutter, when, with many a flirt and flutter,
In there stepped a stately raven of the saintly days of yore;
Not the least obeisance made he; not a minute stopped or stayed he;
But, with mien of lord or lady, perched above my chamber door —
Perched upon a bust of Pallas just above my chamber door —
Perched, and sat, and nothing more.

Then this ebony bird beguiling my sad fancy into smiling,
By the grave and stern decorum of the countenance it wore.
"Though thy crest be shorn and shaven, thou," I said, "art sure no craven,
Ghastly grim and ancient raven wandering from the Nightly shore —
Tell me what thy lordly name is on the Night's Plutonian shore!"
Quoth the Raven, "Nevermore."

Much I marveled this ungainly fowl to hear discourse so plainly,
Though its answer little meaning— little relevancy bore;
For we cannot help agreeing that no living human being
Ever yet was blest with seeing bird above his chamber door —
Bird or beast upon the sculptured bust above his chamber door,
With such name as "Nevermore."

But the raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing further then he uttered— not a feather then he fluttered —
Till I scarcely more than muttered, "other friends have flown before —
On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before."
Then the bird said, "Nevermore."

Startled at the stillness broken by reply so aptly spoken,
"Doubtless," said I, "what it utters is its only stock and store,
Caught from some unhappy master whom unmerciful Disaster
Followed fast and followed faster till his songs one burden bore —
Till the dirges of his Hope that melancholy burden bore
Of 'Never — nevermore'."

But the Raven still beguiling all my sad soul into smiling,
Straight I wheeled a cushioned seat in front of bird, and bust and door;
Then upon the velvet sinking, I betook myself to linking
Fancy unto fancy, thinking what this ominous bird of yore —
What this grim, ungainly, ghastly, gaunt and ominous bird of yore
Meant in croaking "Nevermore."

This I sat engaged in guessing, but no syllable expressing
To the fowl whose fiery eyes now burned into my bosom's core;
This and more I sat divining, with my head at ease reclining
On the cushion's velvet lining that the lamplight gloated o'er,
But whose velvet violet lining with the lamplight gloating o'er,
She shall press, ah, nevermore!

Then methought the air grew denser, perfumed from an unseen censer
Swung by Seraphim whose footfalls tinkled on the tufted floor.
"Wretch," I cried, "thy God hath lent thee - by these angels he hath sent thee
Respite — respite and nepenthe, from thy memories of Lenore
Quaff, oh quaff this kind nepenthe and forget this lost Lenore!"
Quoth the Raven, "Nevermore."

"Prophet!" said I, "thing of evil! — prophet still, if bird or devil! —
Whether Tempter sent, or whether tempest tossed thee here ashore,
Desolate yet all undaunted, on this desert land enchanted —
On this home by horror haunted— tell me truly, I implore —
Is there - is there balm in Gilead? — tell me — tell me, I implore!"
Quoth the Raven, "Nevermore."

"Prophet!" said I, "thing of evil - prophet still, if bird or devil!
By that Heaven that bends above us - by that God we both adore -
Tell this soul with sorrow laden if, within the distant Aidenn,
It shall clasp a sainted maiden whom the angels name Lenore -
Clasp a rare and radiant maiden whom the angels name Lenore."
Quoth the Raven, "Nevermore."

"Be that word our sign in parting, bird or fiend," I shrieked, upstarting —
"Get thee back into the tempest and the Night's Plutonian shore!
Leave no black plume as a token of that lie thy soul hath spoken!
Leave my loneliness unbroken!— quit the bust above my door!
Take thy beak from out my heart, and take thy form from off my door!"
Quoth the Raven, "Nevermore."

And the Raven, never flitting, still is sitting, still is sitting
On the pallid bust of Pallas just above my chamber door;
And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming,
And the lamplight o'er him streaming throws his shadow on the floor;
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted — nevermore!

Filmhelg

Stor filmdag idag med 3 rullar från 3 olika tidseror. Den första filmen som snurrade i DVD:n idag var Fritz Langs 2-timmars-epos "Metropolis" från 1926. En gammal svartvit klassiker, med betoning på gammal och svartvit. Den visar upp en nattsvart framtid där maskinerna styr tillvaron och människorna är slavar under de rikas ok. Filmen tog 2 år att spela in och den rönte stor uppmärksamhet när den först visades på 20-talet och den inspirerar filmmakare än idag.

Den andra filmen är den magnifika mastodontfilmen "Patton" men George C. Scott i sitt livs roll. Filmen spelades in 1969 och är ett fascinerande porträtt av en av 1900-talets främsta militära genier - George Patton, den enda av de allierade generaler som Nazityskarna var rädda för. Filmen vann 8 oscars 1970, bl.a. för Bästa Film. Denna film är ett måste för historieälskare som jag.

Den tredje filmen är "The Mask" från 1994 med Jim Carrey i högform och Cameron Diaz i sin första filmroll. Filmen bröt ny mark vad gäller animering i kombination med "verkliga livet" och filmen har gett upphov till många efterföljare. Även om jag alltid haft lite svårt för Jim Carrey i hans tidiga galna roller (läs Ace Ventura), så funkar det alldeles utmärkt här då rollen faktiskt var specialskriven för Carrey's fysiska humor.

Nu ska jag sjunka ner i TV-soffan igen och se vars Megan McCormick styr kosan. Ajö.

Frisörstol?

Sömn har aldrig varit ett problem för mig, då min hjärna är rätt bra på att "stänga av". Jag somnar oftast inom de första tre minuterna från det att jag lagt huvudet på kudden. Enstaka nätter på somrarna då värmen är som värst, så brukar jag använda soffan som nattlig bostad då det blir på tok för varmt under täcket.

Annat var det för den sömndepreverade W.C. Fields. "Å vem var han då?" undrar ni. Jo, W.C. Fields var en mycket populär komiker och skådespelare som var verksam under första halvan av 1900-talet. Han var en aning alkoholiserad och hade dessutom stora sömnproblem. På sin ålders höst tog han till en del ovanliga metoder för att lyckas somna.

Han brukade luta sig tillbaka i en frisörstol (han hade alltid tyckt om att få håret klippt) med handdukar virade omkring sig, tills han kände sig sömnig. Ibland kunde han bara somna genom att lägga sig på sitt biljardbord. När det var som allra värst var den enda möjligheten att ligga under ett parasoll som besprutades med vatten från en trädgårdsslang.

Jösses. Det är då en jävla tur man inte har dom problemen. Frisörstolar e' dyra. Nae, nu är det banne mig dags för sängen. Go'natt.