Gott Nytt År!

Ännu ett år passerar och ett nytt år tar vid. Ännu en nyårsafton i filmens tecken. Jag har en egen liten nyårs-tradition där jag väljer ut ett antal filmer som jag plöjer igenom non-stop, plus att jag dukat upp med diverse godsaker att inmundiga under tiden.

I år blev det som vanligt: When Harry met sally, Sleepless in Seattle och You've got mail. Dessa 3 filmer har ingått i traditionen i 7-8 år nu. Meg Ryan är de romantiska komediernas drottning. Såg även Breakfast at Tiffany's med Audrey Hepburn och den animerade filmen Cars.

Vid 24-slaget så gick man som vanligt ut på balkongen och såg på när grannarna eldade upp flera tusen kronor i fyrverkerier. Ännu en trevlig nyårsafton är till ända och imorron ska jag plöja igenom ytterligare några filmer då jag fortfarande har en hög osedda liggande på vardagsrumsbordet.

Om ni undrar så skrev jag detta inlägg natten till nyårsdagen men pga av tekniskt fel så publicerade jag den på tisdagsmorgonen, så jag vill inte höra nån gråt och tanda-gnisslan från Göteborg. :) Gott Nytt År på er alla.

Årets höjdare

Då det dels är söndag och dessutom årets näst sista dag så tänkte jag blicka tillbaka lite grann genom att sammanställa lite topplistor i diverse ämnen. Det har varit ett ganska livsomvälvande år, då jag dels i våras kastade bort alla möbler och köpte nya. Sen kom man ju på det där med regelbunden motionering som inte har varit förekommande på 10 år.

Musikmässigt har det varit ett ännu större år, då jag upptäckt en hel drös med nya artister och musikaliska företeelser. Framför allt har jag snöat in på kvinnliga singer/songwriters av någon anledning. Det är ju så långt ifrån Rammstein och Motörhead man kan komma, men det är också rätt signifikativt för min något eklektiska musiksmak.

Årets artist/grupp:
1. Imogen Heap
2. Cocteau Twins
3. A Fine Frenzy
4. Frou Frou
5. Emiliana Torrini
6. Blue Öyster Cult
7. Róisín Murphy
8. Dolores O'Riordan
9. Feist
10. Fishbone

Årets låt:
1. Flicks - Frou Frou (med Imogen Heap)
2. Daylight Robbery - Imogen Heap
3. Lifesize - A Fine Frenzy
4. Violaine - Cocteau Twins
5. My Moon My Man - Feist
6. New Slang - The Shins
7. Time - Chantal Kreviazuk
8. Serenade - Emiliana Torrini
9. Fotzepolitic - Cocteau Twins
10. The Noise Of Carpet - Stereolab

Det här är alltså artister och låtar som jag lyssnat på under året och alltså inte lanserade under detta år. Men det kanske ni redan räknat ut. Nedan en topplista på filmer som snurrat i DVD:n i år. Vissa av dessa filmer har ju några år på nacken och är alltså inte ... ja, ni fattar.

Årets filmer:
1. Just like heaven
2. En långvarig förlovning
3. Garden State
4. Secretary
5. Stranger than fiction
6. Simpsons - Filmen
7. Liftarens guide till galaxen
8. Spring Lola
9. Gasolin' (Dokumentär)
10. Pan's Labyrinth

Ett hedersomnämnande till The Black Adder som med sina 4 säsongers DVD-box förgyllt min vardag på sistone. Även Bill Bailey's 2 scenshower "Part Troll" och "Cosmic Jam" är riktiga höjdare, likaså Dylan Moran's "Monster".

Nae, nu ska jag iväg och handla snask, så jag har proviant till min nyårs-DVD-orgie-tradition imorron.

Grymma sagor

Veckans filmrecension avhandlar den besynnerliga filmen Pan's Labyrint som jag bevittnade igår kväll. Upplägg: Året är 1944. Det spanska inbördeskriget är slut sedan några år tillbaka. Det finns dock kvar grupper av motståndmän som fortfarande gäckar maktens fascister. Ofelia och hennes mamma Carmen flyttar upp i bergen där Carmens nye man kapten Vidal och hans män i Francos armé, strider mot de sista motståndsmännen.

Ofelia hittar en övervuxen labyrint i närheten av deras nya hem. I denna förtrollade värld möter hon labyrintens väktare, en faun, som hävdar att han känner till hennes riktiga identitet och hennes hemliga öde. För att få reda på sanningen måste Ofelia genomgå tre farliga uppdrag och ett skrämmande och häpnadsväckande äventyr tar sin början. I bakgrunden lurar dock Kapten Vidals grymma verklighet som blir allt svårare att skydda sig ifrån.

Jaa, vad ska man säga. Det låter som en barnfilm och till viss del är det ju en saga, men låt inte era barn se denna film för allt i världen, för då blir dom sannerligen märkta för livet. Det finns ett par scener som är av det råare slaget minst sagt. Filmen verkar väldigt oskyldig i början med lite sagofigurer och hemliga uppdrag och sånt, men verkligheten utanför börjar så småningom att visa sin mörkaste sida och filmen tar ett skutt ner i avgrunden.

Det är dessutom en spansk film med enbart spanska skådespelare, vilket gör den ännu mer "äkta" om man så säger. En saga för vuxna kan man väl kalla det, eller rättare sagt en saga för avtrubbade ungkarlar som sett alldeles för mycket film. Hur som helst en rätt bra film med en lite annorlunda handling och ett inte alltför tillrättalagt slut.

The ugly kid

För att spinna vidare på ämnet komiker, så måste jag ju nämna den oefterhärmlige Rodney Dangerfield som tyvärr gick bort för några år sen. Han var i grunden scen-komiker (föregångaren till stå-upp), men han figurerade även i ett antal filmer, bl.a. kultklassikern "Caddyshack" ("Tom i Bollen" på svenska).

Denne man var en aning rund om midjan och hade ett mindre fördelaktigt utseende kan man väl säga. Dessa "egenskaper" utnyttjade han flitigt i sin självdepreverande repertoar, där fokus låg på hans egna tillkortakommanden. Nedan presenterar jag ett urval av citat från hans digra material.

- When I was born, I was so ugly the doctor slapped my mother.
- My mother never breast fed me, she told me she only liked me as a friend.
- I could tell my parents hated me. My bath toys were a toaster and a radio.
- When I was a kid my parents moved a lot, but I always found them.
- I was so ugly my mother used to feed me with a sling shot.
- I had plenty of pimples as a kid. One day I fell asleep in the library. When I woke up, a blind man was reading my face.
- I came from a real tough neighborhood. I put my hand in some cement and felt another hand.
- I looked up my family tree and found three dogs using it.
- I found there was only one way to look thin. Hang out with fat people.
- My psychiatrist told me I was crazy and I said I want a second opinion. He said okay, you're ugly too.
- My cousin is gay. He went to London only to find out that Big Ben was a clock.
- A girl phoned me the other day and said: "- Come on over, there's nobody home." I went over. Nobody was home.
- I drink too much. The last time I gave a urine sample it had an olive in it.
- My wife was afraid of the dark... then she saw me naked and now she's afraid of the light.
- I haven't spoken to my wife in years. I didn't want to interrupt her.
- If it wasn't for pick-pockets I'd have no sex life at all.
- Some dog I got too. We call him Egypt. Because in every room, he leaves a pyramid.

Lugnet före stormen

Så var man äntligen ikapp med inläggen. Det blev en liten förskjutning på skrivandet tack vare julhelgen, så jag har postat 2 om dan nu på slutet för att komma i fas. Ni får väl skrolla neråt och kolla så ni inte har missat nått, för det vore väl en nedrans olycka om ni inte får ta del av Allt mitt dravel.

De senaste 3 dagarna har gått i filmens tecken, då jag har lite 'catching up to do' på DVD-fronten. Det har kommit några paket från Discshop lite då och då i vinter, men det myckna jobbandet har satt käppar i hjulet för själva tittandet. Ska komma med en fullödig recension på filmkavalkaden så småningom.

I övrigt så är det framför allt sovmornarna som varit det jag lagt mest betoning på under ledigheten. Ska försöka vara så utvilad som möjligt inför januari månad som ser ut att bli helt sinnesjuk på jobbfronten. Februari blir väl detsamma så man får väl försöka hålla tungan rätt i mun och köra på och hoppas på att mars blir någorlunda normal. Nåja, man får väl sova i juli kanske.

Dystre Stephen

En av mina favoritkomiker heter Stephen Wright och i hela sin framtoning uppfattas han som en en riktig dysterkvist. Detta gör hans framträdanden extra dråpliga då han kombinerar denna dysterhet med underfundiga reflektioner över livets små egenheter.

Jag hittade några citat från honom ur hans repertoarer genom åren och jag presenterar dessa i hans modersmål engelska, för att bibehålla den autentiska komiken.

- I used to work in a fire hydrant factory. You couldn't park anywhere near the place.
- Last week, I went to a furniture store to look for a decaffeinated coffee table. They couldn't help me.
- When I get real bored, I like to drive downtown and get a great parking spot, then sit in my car and count how many people ask if I'm leaving.
- For my birthday I got a humidifier and a dehumidifier. I put them in the same room and let them fight it out.
- I have a switch in my apartment that doesn't do anything. Every once in a while I turn it on and off. One day I got a call from a guy in France who said, "Cut it out!"
- I wrote a song, but I can't read music. Every time I hear a new song on the radio, I think "Hey, maybe I wrote that."
- I got my driver's license photo taken out of focus on purpose. Now when I get pulled over the cop looks at it (moving it nearer and farther, trying to see it clearly)... and says, "Here, you can go."
- I turned my air conditioner the other way around, and it got cold out. The weatherman said, "I don't understand it. It was supposed to be 80 degrees out today." I said "Oops..."
- I put contact lenses in my dog's eyes. They had little pictures of cats on them. Then I took one out and he ran around in circles.
- I spilled Spot remover on my dog. Now he's gone.
- I put instant coffee in a microwave and almost went back in time.
- I have a hobby. I have the world's largest collection of sea shells. I keep it scattered on beaches all over the world. Maybe you've seen some of it.
- I Xeroxed a mirror. Now I have an extra Xerox machine.
- Last week I forgot how to ride a bicycle.
- I'm taking La maze classes. I'm not having a baby, I'm just having trouble breathing.
- When I was in high school, I got in trouble with my girlfriend's Dad. He said, "I want my daughter back by 8:15." I said, "The middle of August? Cool!"
- I went for a walk last night and my girlfriend asked me how long I was going to be gone. I said, "The whole time."
- My buddy got busted for counterfeiting. He was making pennies. They caught him because he was putting the heads and tails on the wrong sides.
- There's a fine line between fishing and just standing on the shore like an idiot.
- How much deeper would the ocean be if sponges didn't live there?
- I remember when the candle shop burned down. Everyone stood around singing "Happy Birthday".
- I got stopped by a cop the other day. He said, "Why'd you run that stop sign?" I said, "Because I don't believe everything I read."
- Ballerinas are always on their toes. Why don't they just get taller ballerinas?
- Why in a country of free speech, are there phone bills?

Känn lugnet

Juldagen är nog min favoritdag under hela julhelgen, då jag i lugn och ro kan sjunka ner i TV-soffan och plöja igenom en handfull julfilmer allt emedan jag frossar i mig Alladin-praliner, After Eight, Julskum och flera liter läsk. Ett behagligt lugn sänker sig över mitt sinne och jag trivs alldeles förträffligt i min ensamhet.

Missförstå mig rätt nu. En julafton med hela familjen samlad är naturligtvis jätteroligt. Julmaten och godsakerna med allt vad det innefattar, samt en underhållande julklappsöppning tillsammans med hyperventilerande syskonbarn som med glädjetjut inser att dom har fått det dom mest av allt önskade sig, är obetalbara ögonblick i livet.

Jag har dock alltid haft en förkärlek för hemmets lugna vrå, där jag bara behöver engagera mig själv och i stillhet kunna filosofera över livet, ofta i "sällskap" av god musik eller en riktigt bra film. Filmerna som snurrar i DVD:n denna dag är Scrooged, The Santa 'Clause', Elf, Mary Poppins och Sound of Music. De 2 sistnämnda är ju inte julfilmer direkt, men ändå förknippade med denna helg då dom visats på TV runt jul genom åren.

Det är inte mycket som slår Julie Andrews en juldagskväll, kombinerat med några After Eight i ena handen och en kall Rio Blodapelsin i den andra. Supercalifragilisticexpialidocious.

Tomtens ursprung

Tänkte slå ihjäl lite myter om tomten, så här på själva julafton. Jultomtens amerikanska namn "Santa Claus" är baserat på det holländska "Sinterklaas", som härleds till Sankt Nikolaus som var en biskop på 300-talet som helgonförklarades för sin kristliga givmildhet. Han räddade i hemlighet bland annat tre flickor, som inte hade tillräckligt med pengar till hemgift, så att de slapp bli prostituerade. Han är numera skyddshelgon för barn, sjömän, fiskare, de falskt anklagade, pantbanker, tjuvar som ångrat sig samt många städer.

Det var Viktor Rydberg, med novellen Lille Viggs äventyr på julafton (1871) och dikten "Tomten" (1881), som förknippade gårdstomten med midvinternattens kristna högtid, och Jenny Nyström som illustrerade de bägge texterna. Det sena 1800-talets illustratörer och författare till de ymnigt förekommande jultidningarna och familjemagasinen byggde vidare på idén och gestalten.

En gradvis sammansmältning har sedan skett mellan denna hybridfigur och den amerikanska varianten Santa Claus, en tjock, rödklädd julgubbe som skapades på 1800-talet. Denna bild skapades bland annat av dikten "A Visit From St. Nicholas" (numera mer känd som "The Night Before Christmas"), troligen skriven av Clement Clarke Moore, som publicerades i tidningen Sentinel 1823. I denna beskrivs St. Nicholas som en gladlynt och överviktig man med skägg vitt som snö och en näsa röd som ett körsbär, som anländer i en flygande släde dragen av åtta namngivna renar och tar sig ner i husen genom skorstenen.

De första bilderna av denna version av den amerikanske jultomten sågs senare i tecknaren Thomas Nasts illustrationer i tidningen Harper's Weekly, där en bild publicerades 1863. Denna amerikanske jultomte populariserades i Coca Cola-reklamen på 1930-talet, med hjälp av bilder av den svenskättade reklamtecknaren Haddon Sundblom (1899-1976). Haddon Sundblom föddes i Michigan men hans far var från Föglö på Åland och hans mor från Sverige.

Man vill gärna tro att han tog någon inspiration från Jenny Nyström och andra svenska tomtetecknare, likaväl som från den amerikanska traditionen. En populär modern myt är att den tomte vi ser i dag helt och hållet skulle vara skapad av Coca-Cola, eller att tomten åtminstone fått sina rödvita kläder från Coca-Colas reklamer. Detta är inte helt sant.

Både bilden av tomten som en gladlynt korpulent man i stort vitt skägg och dennes rödvita kläder har funnits långt tidigare. Färgen härrör från Sankt Nikolaus vars biskopsdräkt var röd, likaså har utnyttjandet av tomten för kommersiella syften funnits innan Coca-Colas tomte. Coca-Colas inflytande på bilden av tomten ligger mer i att Sundblom gav det amerikanska folket en konsekvent bild av tomten under en 30-årsperiod och på så sätt standardiserade dennes utseende.

Julledigt

Tänkte bara meddela att jag är bortrest i tvenne dagar och sticker alldeles strax. Ni får vackert vänta till juldagen innan ni fär läsa något av värde. Får väl lov att skriva 3 inlägg då, för att blidka massan. God Jul & Gott nytt år får man väl i alla fall önska alla trogna läsare.

Barn vs pedagogik

Jag har alltid haft tanken att försöka ge bort pedagogiska och lite "djupare" presenter till mina syskonbarn, än att bara ge dom ännu en i mängden av leksaker som dom lessnar på efter 2 dagar. Jag har dock ändrat uppfattning en aning då jag inser att man måste låta barn vara barn och helst då under själva barndomen. De pedagogiska gåvorna får komma lite senare då dom kanske förstår att uppskatta dessa mer.

Min ursprungsplan för i år var att ge bort kloka böcker som dom kan växa upp med, men då deras intresse ligger åt mera temporära leksaker, så vill man ju inte vara en tråkig gammal farbror som inte förstår att leklusten överväger allt då man är mellan 1,5 och 5 år. Jag kröp så sakta till korset än en gång och fogade mig motvilligt till den ytliga kommersialismen. Nåja, ungarna blir väl förhoppningsvis nöjda. Det är ju trots allt för deras skull vi firar jul när allt kommer omkring.

En annan reflektion jag gjorde under mina besök i diverse leksaksaffärer, var att man kunde se många pappor och vuxna män i min ålder som stod och drömde om svunna tider när blickarna fastnade på diverse "Millennium Falcons" i skala 1:48, tågset med kompletta stationer, bilbanor och annan grannlåt och man önskade lite så där i smyg att man själv fick vara barn på nytt. Om så bara för en dag.

Darth Granny

Efter en minst sagt hektisk vecka, så kan man nu luta sig tillbaka och njuta av lite ledighet. Julklapparna är avklarade tack vare en närmast militärisk disciplin och planering. För att slippa julhandeln och det kaos den medför, så upprättade jag en detaljerad och grundlig strategi.

Det första man gör är en förundersökning där man intervjuar föräldrarna till de julklapps-törstande barnen om vad som kan tänkas passa i tycke och smak. Sedan lokaliserar man de butiker som kan tänkas saluföra de tänkta varorna. Efter detta så försöker man utröna vilken tid på dygnet det är minst risk för trängsel och sammanstötningar med uppjagade småbarnsföräldrar i dessa butiker.

När väl attacken läggs in så måste man försöka fokusera på uppgiften och inte distraheras av sina egna behov av diverse onödiga prylar som man i ivern kan tänkas impulsköpa i förbifarten. Strategin fungerade idag perfekt och jag lyckades införskaffa de tänkta varorna på närmast rekordtid och med livet i behåll.

Dagens sista anhalt var ICA för lite proviant. I kön till kassan står det en gammkärring på drygt 70 bast framför mig. Plötsligt hörs en dov ringsignal från en mobil. Ringsignalen är den omisskänliga melodin "Darth Vader Theme" från Star Wars. Till min stora förvåning så fiskar kärringen upp en mobil ur ytterrocken och svarar med skrovlig röst "Hallå, det är Märta!".

Hmm, en kärring på 70+ med "Darth Vader Theme" som ringsignal. Det är respekt.

Så onödigt

I ämnet "Onödiga dödsfall" presenterar vi idag Jack Daniel, världens mest kända whiskeyfabrikör, som 1911 dog av blodförgiftning.
I ursinne över att inte komma ihåg kombinationen till sitt eget kassaskåp började Daniel sparka på kassaskåpet. Detta orsakade en skada på tån som senare infekterades och orsakade hans död.

Onödigt dödsfall nr 2: När den berömde amerikanske detektiven Allan Pinkerton tog en promenad i Chicago 1884 snubblade han på en trottoarkant och bet sig i tungan så allvarligt att han fick en infektion och dog.

Onödigt dödsfall nr 3: Hans Steininger var omtalad för att ha världens längsta skägg. En dag i september 1567 när Steinenger gick uppför trapporna till Brunns rådkammare i Österrike trampade han på sitt skägg, förlorade balansen och ramlade nerför trappan och slog ihjäl sig.

Vad har vi lärt oss av detta? Inte mycket, men ni har i alla fall slagit ihjäl ett par minuter medan ni läste detta.

Reflektioner

Eftersom jag jobbade till klockan 22:30 och nu är alldeles för trött för att hitta på nånting intressant att skriva om, så tänkte jag delge er några reflektioner som hämtats från cyberrymden.

Varför kallas det rusningstid när ingenting rör på sig?

Depression är bara ilska utan entusiasm.

Örnar kan kanske sväva högt, men vesslor blir inte insugna i jetmotorer.

24 timmar på en dag, 24 ölburkar i en låda . . . tillfällighet?

Smalben: En anordning som används för att hitta möbler i mörker.

Du vet att du håller på att bli gammal när ljusen kostar mer än födelsedagstårtan.

Evighet är en lång tid - särskilt mot slutet.

Nr 100

Idag firar man inlägg nummer 100. Hmm, hur jag överhuvudtaget har kommit till denna ansenliga summa är ett mysterium, då jag bedyrade med eftertryck i mitt allra första inlägg att jag inte torde ha någonting att skriva om då det inte händer så förtvivlat mycket i mitt liv. Där ser man.

Har i dagarna dessutom konstaterat att julklappshandlingen inte gått som planerat och det ser nog ut som att barnen i familjen blir utan i år. Har jobbat till sena kvällen flera dagar i rad nu och det ser inte ljusare ut i horisonten. Det är järnet in i väggen denna vecka.

Värsta tänkbara scenariot vore om jag blev tvungen att julhandla på lördag, ve och fasa. Mitt i julklappshysterin med miljoner andra människor i ett evigt sardinrally på stan. Fy faan. Kanske blir det en tripp till vapenhandlaren först om så skulle vara fallet. Hmm, what to do, what to do.

Åja, ungarna får väl så jävla mycket klappar ändå, så ett paket mindre i högen märks väl knappast. Eller. Ja, man får väl göra ett försök ändå, för det går väl knappast att övertyga barnen om att "det är ju tanken som räknas". Föga troligt.

En historisk dag

Almanackan visar idag 17:e december och denna dag i historien har sett 3 världsomvälvande händelser, som satt sin prägel i folks liv och leverne för evig tid. Den första inträffade 1903 vid Kitty Hawk, USA, då Orville Wright lyfte från marken i den första dokumenterade flygningen med ett motordrivet flygplan.

Den andra händelsen stod en ung herre vid namn Ingemar Stenmark för, som denna dag 1974 vann sin första världscupseger i Madonna di Campiglio i Italien. Det skulle sammanlagt bli 86 världscupsegrar i denna slalomfantoms karriär. Ingen alpin åkare i historien är ens i närheten av denna samling segrar och i mina ögon är Ingemar Sveriges störste idrottsman genom tiderna.

1989 var årtalet för den 3:e händelsen. Då visades nämligen det första avsnittet av TV-serien "The Simpsons" i amerikansk TV. Denna sanslösa familj skapades av Matt Groening i mitten av 1980-talet och våren 1987 började korta episoder på cirka en minut att visas i det nya humorprogrammet The Tracey Ullman Show. Totalt producerades 48 av dessa korta filmer mellan april 1987 och maj 1989.

Det första "riktiga" avsnittet med denna familj var en julspecial och detta visades alltså den 17 december 1989 och hette Simpsons Roasting On An Open Fire. Världen blev sig aldrig riktigt lik igen efter detta. "Doh, doh, doh ... I mean ... woohoo ... "

Fest o kalas

Igår var man som sagt på 30-årskalas, där det bjöds på fantastiskt gott fika och tårta (tack, Emma och Fredde). Alltid trevligt att "komma ifrån" lite. Idag var det tillbaka till arbetet, trots att det stod söndag i kalendern. Det blir så ibland i den bransch jag jobbar, så det är bara att gilla läget.

Nåja, det är, som jag sagt tidigare, ganska skönt att jobba när inga telefoner stör och man får jobba odistraherat i sin egen takt. Dessutom var det en del julmat kvar i kylen från fredagens julfest, så middagen blev en tallrik julskinka, rökta korvar, köttbullar, prinskorvar och pepparkakor. Mums.

Veckans topplista lyder som följer:
1. Fredagens julfest. Alltid trevligt att umgås i glada vänners lag.
2. Emmas 30-årskalas. Marängtårtan var sanslös helt enkelt.
3. Theas 5-årskalas. Kan man få en bättre present än "Djungelboken" på DVD. Nä.
4. Double Chocolate Chip Cookie. Den som fortfarande inte smakat denna skapelse, har missat meningen med livet.
5. Sushi-lunch i Stockholm. Kom faan inte ihåg vad restaurangen hette, men gott var det.

Nu är det 5 arbetsdygn kvar till julledigheten, då man förhoppningsvis ska lyckas sakta in lite och försvinna in i DVD-koman. Eller varför inte Silmarillion-koman. Mmm.

Vaudeville

Hittade denna bisarra nedtäckning: Underhållaren och scenartisten Hadji Ali's affischnamn var "Den fantastiske uppkastaren" och han åtnjöt en osannolikt stor popularitet i början av 1900-talet som en av huvudattraktionerna på vaudevillescenerna. Hans nummer bestod i att svälja en mängd omöjliga föremål - vattenmelonskärnor, falska ädelstenar, mynt, persikokärnor - och sedan genom kräkreflexer uppstöta föremålen i den ordning som publiken bestämde.

Det var ett imponerande, om än smaklöst nummer. Men hans finalnummer drog ner åskådarnas jubel vid varje föreställning. Medan hans assistent ställde upp ett litet slott gjort av metall på scenen, drack Ali en gallon (3,8 liter) vatten följt av en pint (0,5 liter) fotogen. Till ljudet av en utdragen trumvirvel sprutade han ut fotogenet över scenen i en två meter vid båge och satte slottet i lågor. Sedan, medan lågorna stod höga, stötte han upp vattnet och släckte elden.

Det var banne mig roligare förr ändå.

Multi tasking

Denna dag var kanske dagen som kan gå till historien som den rörigaste och ändå effektivaste dagen från min sida sett. Förrutom att bolla 4 projekt samtidigt med avstämningar och testfiler hit och dit, så skulle jag samtidigt försöka styra upp en julfest för hela mediavåningen, som skulle avrunda denna dag.

Det är ändå märkligt vad effektiv man blir när det är stressigt och man har lite för mycket på sin lyra på en och samma gång. Effektiviteten tar sig uttryck i att man lallar inte på så mycket med varje grej utan man gör precis det nödvändigaste för stunden och skär i hörn där det går, utan att egentligen tänka 2 gånger. man går bara på instinkt och självbevarelsedrift.

Festen blev riktigt trevlig, med lite tävlingar, julmusik, lite Wii och glada miner. Har dock kvar städningen men det tar jag på söndagmorron, då jag imorron ska åka och fira svägerskan på 30-årsdagen. Nu är jag faktiskt ganska sliten, så jag orkar inte komma på nån rolig slutkläm på detta inlägg så jag lämnar er istället med ett visdomsord från den oefterhärmlige Tom Waits:

"- Man måste se till att ha saker att göra. Ingen hund har någonsin pissat på en rullande bil."

Minnesbanken

Efter dagens tur-o-retur till Hufvudstaden så väntade 5-årskalas på aftonen, då äldsta brorsdottern firade denna stora dag med tårta och saft. Att fylla fem år är stort. Åtminstone var det så för min del. Jag glömmer aldrig när jag vaknade upp på morgonen på min 5-årsdag och konstaterade att: Hmm, 5 år, nu börjar man bli gammal!

När jag låg där i sängen och filosoferade över livet som varit, så insåg jag till min fasa att jag inte mindes så mycket av de 5 år som gått och knappt vad jag gjort dagen innan. I denna stund bestämde sig min hjärna för att göra allt i sin makt för att försöka minnas varje dag i återstoden av mitt liv.

Man kan väl säga att den lyckades ganska väl, då alla mina närmaste vänner kan bekräfta min hjärnas osvikliga förmåga att minnas de mest obskyra grejer från svunna tider. Däremot har jag fortfarande svårt att minnas vad jag gjort bara ett par dagar tidigare. Men hjärnan kanske behöver processa all vital information för att sedan spotta ut ett klart minne ett par år senare.

Det är väl kanske synd då att man har fyllt hjärnan med en massa värdelöst vetande genom åren, istället för avhandlingar om raketforskning eller liknande. Å andra sidan så har man ju för det mesta haft jävligt roligt i 'livets skola' och dom minnena vill man inte byta bort mot alla raketmotorer i världen.

Morgonstund har ...

Äntligen lite minusgrader så det blir vinter nån gång. Men lika fullt är folk inte nöjda. Det knorrades rejält bland arbetskamraterna idag att nu är det för kallt, trots att termometern bara visade 9 minusgrader. Tänk att vädret aldrig duger åt folk, vad det än må vara. Det är antingen för kallt, för varmt, för regnigt, för blåsigt, för molnigt, för mycket eller för sent.

Jag är väl inte så värst brydd egentligen, då jag vistas inomhus i stort sett 90% av dygnets timmar. Det är då möjligtvis dom mornar när det är slaskigt och man försöker hasa sig till jobbet genom eländet, men det är ju bara i ca en kvart ungefär så det är väl ingen big deal.

I morron flyger man till fjollträsket igen, för att rensa bort lite stockholmare. Ser inte fram emot att stiga upp 05:00 för att passa flygtaxin. Nåja, jag har överlevt förr. Tänk den tid då man jobbade på Gewes-bageriet med bäste vännen Wiking och steg upp 3:45 vissa mornar för att vara på jobbet 4:00. DET kändes i ryggslutet.

Man kan trösta sig med att den tiden gudskelov är ett bitterljuvt minne blott och att man idag bara har vaga minnen av en gråsprängd vålnad i form av Wiking som satt och väntade i Opel Kadetten när man 03:50 klev ut genom ytterdörren, satte sig i passagerarsätet och hälsade sin vän med ett gluturalt och mindre angenämt grymtande: MMRRON!

Maffiafilmen utan maffia

Ett av de mest ökända fallen av filmcensur berodde inte på censurnämnden utan på vad som skulle kunna kallas "påtryckningsgrupp". Filmen hette Gudfadern och de som kände sig förolämpade var maffian och påtryckningsgruppen Italienskättade Amerikaners Medborgarrättsförbund under ledning av Joseph Colombo. När föreningen försökte stoppa filmen tyckte producenten Albert S. Ruddy att det var i hans eget intresse att träffa Colombo och hans representanter för ett meningsutbyte.

Efter långdragna förhandlingar, där förbundet hävdade att maffian inte existerade och bara var ett uttryck för masshysteri, kom de till slut med ett förslag som Ruddy inte kunde tacka nej till. Filmen kunde spelas in utan att han behövde oroa sig för repressalier från ett icke-existerande underjordiskt broderskap om ordet "maffia" togs bort ur manuset.

Ruddy sade att han inte ville förolämpa oskyldiga italienskättade amerikaner som levde i New York och gick med på förbundets förslag. Som det föll sig så blev Joseph Colombo mördad innan filmen hade premiär. Förövarna sägs ha tillhört ett brottssyndikat med samma nationella bakgrund som han själv.

Gudfadern (1972) blev en dundersuccé och det årets mest inkomstbringande film, även utan ordet "maffia". De som tyckte detta var en cynisk kompromiss hade fel. Mario Puzo, författaren till både ursprungsromanen och filmens manus påpekade, "Ruddy var en bra förhandlare, för ordet 'maffia' fanns inte ens med i manuset till att börja med."

Ur led är tiden

Okej, dags för en "tråkig" historielektion. I november 1699 togs beslutet att gregorianska kalendern skulle införas i Sverige. Men det skulle inte ske direkt, utan man skulle utesluta skottdagen under 11 skottår för att få en anpassning i lagom takt. År 1700 slopade man alltså skottdagen, men i fortsättningen gjorde krig och elände att ingen brydde sig om planerna.

Sverige fick nu en egen kalender, svenska kalendern, som inte fanns i något annat land. Till slut fann man detta mycket opraktiskt, så 1712 beslöts det att man skulle återgå till den gamla kalendern genom att sätta in en extra skottdag fredagen den 30 februari 1712, den så kallade tillökningsdagen.

1753 togs det stora steget till den nya kalendern, då man tog bort de 11 sista dagarna i februari. 17 februari följdes alltså av 1 mars. Sverige ville undvika hänvisningar till påvar, så den gregorianska kalendern kallades för nya stilen. Tiden före 1 mars 1753 kallades för gamla stilen.

Genomförandet var dock inte populärt hos alla människor, då många ansåg att man tog bort 11 dagar från deras liv. För att inte tala om alla födelsedagar som kom i ofas. Ja se, människan är då aldrig nöjd, vad man än gör.

Veckans "Glory"

Veckorna går inte sakta nu. Under arbetsveckan hinner man bara registrera att det är måndag och fredag. Allting annat däremellan är ett grått töcken. På helgen får man ju inget gjort heller, då dessa dagar fungerar mest som 'batteriladdare' inför måndag-fredag-kombon.

Men jag kanske inte skall klaga då 11 dagars julledighet samtidigt närmar sig med stormsteg. Men då detta sker får tiden gärna sakta in lite, så man hinner uppfatta att man är ledig. Å med detta sagt så kommer här veckans topplista:

1. Glory of the Roman Empire (Typ SimCity fast på romartiden. Å jag som inte brukar spela dataspel numera)
2. Double Chocolate Chip Cookie (En gastronomisk triumf helt enkelt)
3. Comfort Eagle (Besynnerligt medryckande låt med Cake)
4. Willie the Pimp (Besynnerligt medryckande låt med Juicy Lucy)
5. Söndag (Veckodagen då kroppen når den aktningsvärda hastigheten av 0 km i timmen)
6. Lördag (Veckodagen innan kroppen når 0 km i timmen)

Ett hedersomnämnande till Nyåkers 'Hjärtan', som jag frossat i mig under helgen, allt emedan jag suttit i djävulens grepp framför dataskärmen. Man förstår varför dataspel har spräckt många förhållanden genom åren. Det är ibland otroligt beroendeframkallande och allting annat får stå åt sidan. Men det måste få ett slut här och nu. Man kan ju inte sitta dygnet runt med sånt trams när det finns viktigare saker att göra. Som att se på TV till exempel.

En ärbar varelse

I vår serie "Hur gör djur" så berättas det ifrån Frankrike att år 1750 i Vauvres blev en viss Jaques Ferron ertappad mitt i kärleksakten med en åsna och dömdes till döden genom hängning. I normala fall skulle även hans partner ha blivit avlivad, men de barmhärtiga medborgarna i samhället gick samman och fattade ett oförmodat beslut.

De lämnade in en nådeansökan där de skrev att de hade känt åsnan i fyra år, att hon alltid hade skött sig väl både hemma och borta och aldrig orsakat någon form av skandal. Hon var, sammanfattade de, "- I alla avseenden en ärbar varelse". Som ett resultat av denna intervention hängdes Ferron för tidelag och åsnan frikändes.

Mon dieu.

Tävlingskonst

Det finns ett par företeelser som jag tycker är lite märkliga. Dels den här idén med att man måste tävla i musik. Jag tycker att hela konceptet faller på det faktum att musik är en konstform och dessutom en väldigt subjektiv sådan. Konstens skönhet ligger helt och hållet i betraktarens ögon, eller i detta fallet öron, så hela sinnebilden av tävlandet kan tyckas redundant då vi alla har vår egen specifika musiksmak.

En annan företeelse som också är lite befängd är skönhetstävlingar. Jag kan inte för mitt liv förstå varför detta spektakel röner så stor uppmärksamhet då vi alla vet att det är insidan som är det vackraste. Åtminstone hos de flesta. Men det är väl som med konsten att folk har fått för sig att dom måste tävla i allt möjligt för att hävda sin självkänsla, antar jag.

Det mest fascinerande egentligen är att nu har man slagit ihop dessa båda företeelser i en enda tävling som man döpt till Idol. Maken till tramsigt program. Att tävla i både musik och skönhet samtidigt, måste vara djävulens påfund. Det är väl förvisso lika bra att slå ihop dessa båda dumheter, då det numera är ett faktum att man inte behöver vara speciellt talangfull inom det musikaliska för att bli en 'stjärna'. Det räcker ju med att se ut som en schamporeklam så har man ett skivkontrakt. Se bara på Ashlee Simpson eller Enrique Iglesias.

Frihet att välja

På denna dag för 167 år sedan, grundades Aftonbladet av Lars Johan Hierta, som trots sin adliga börd var liberal och för tryckfrihet. Under de första tjugo åren, 1830-1851, blir Aftonbladet ledande i Sveriges liberala tidningsvärld. Konservativa krafter, framför allt kung Karl XIV Johan som är en av de som ofta kritiseras i dåtidens Aftonbladet, försöker stoppa tidningen, men lyckas inte.

Hierta propagerar via sin tidning för yttrandefrihet, frihandel med lägre importtullar och en tvåkammarriksdag med valda ledamöter, vilket gör den impopulär bland de styrande. Tidningen är öppet kritisk mot staten och kungahuset, vilket är förbjudet vid denna tid och den blir åtalad fem gånger de fyra första åren.

Kungen försöker censurera den och till slut förbjuds tidningen Aftonbladet, varpå Hierta oförtrutet grundar en ny tidning som han kallar "Det andra Aftonbladet", som snart också förbjuds, varpå Hierta istället publicerar "Det tredje Aftonbladet", som förbjuds, och så vidare, ända upp till det tjugosjätte Aftonbladet. Därefter, delvis tack vare Hiertas insats, liberaliserades tryckfrihetsförordningen och möjligheten till censur av pressen inskränktes.

Tänk vad tiderna förändrats. Idag smutskastar man fortfarande kungahuset, men har bytt taktik och väljer att skriva en massa osanningar om drottningen och prinsessorna, inte helt olikt Hänt Extra och liknande skvallerblaskor. Det är inte mycket av undersökande journalistik längre utan snarare sensationsjournalistik.

Tänk vad skönt att man lever i ett fritt land och faktiskt kan välja att inte läsa eländet. Stöd kvällstidnings-bojkotten, se Discovery Channel istället.

Kloka ord

De senaste åren har bröllopen duggat tätt i min bekantskapskrets. Folk gifter sig till höger och vänster och det känns nästan som att det börjar bli lite trendigt. Eller så är det kanske för att man kommit upp i den åldern då det är snudd på tvunget.

Mitt bidrag till några av dessa bröllop har varit att sammanställa ett bröllopsprogram med lite sånger och rolig läsning som sig bör. Bland annat brukar jag lägga in lite citat från barn och deras tankar kring äktenskapet och allt runt omkring.

Tänkte jag skulle delge er några utvalda favoriter bland dessa tämligen kloka citat. Vissa av er har väl kanske redan sett dessa visdomsord tidigare, men dom tål att publiceras en än gång:

Hur bestämmer man vem man ska gifta sig med?
"Du måste hitta någon som tycker om samma saker som du. Om du tycker om sport, så ska hon helst gilla att du tycker om sport, och förse dig med chips och dip under tiden."
Alan, 10 år

Vilken ålder är den rätta att gifta sig?
"När du är 84, för när du är så gammal jobbar du inte mer, och man kan ligga i sovrummet och älska varandra hela dagen."
Carolyn, 8 år

"Ingen ålder är bra för att gifta sig. Du måste vara dum för att gifta dig."
Freddie, 6 år

"När jag är färdig med förskolan ska jag hitta mig en fru."
Bert, 5 år

Hur kan en främling se om två personer är gifta?
"Gifta personer ser för det mesta glada ut att få prata med andra personer."
Eddie, 6 år

Vad gör de flesta människor på en date?
"Dater är till för att ha kul, och människor borde använda dem för att lära känna varandra. Till och med pojkar har något att säga om man lyssnar länge nog."
Lynnette, 8 år

"Många äter bara fläskkotletter och pommes frites och pratar om kärlek."
Craig, 9 år

När är det okej att kyssa någon?
"Du bör inte kyssa en flicka om du inte har nog med pengar för att köpa henne en ring, och en videoapparat, för hon vill ha videofilmer från bröllopet."
Alan, 10 år

Hur skulle världen vara annorlunda om folk inte gifte sig?
"Det skulle finnas en massa barn att förklara, eller hur?"
Kelvin, 8 år

Hur skulle du få ett äktenskap att fungera?
"Säg till din fru att hon är vacker även om hon ser ut som en lastbil."
Ricky, 10 år

Djurgården

Idag blir det ett riktigt kort inlägg, då jag av någon anledning fastnade i lite barnsligheter så här på kvällskvisten. Detta i form av ett dataspel som visade sig vara mycket beroendeframkallande, så tiden rann bara iväg och nu måste jag bara i säng, då det inte blev så mycket sömn igår natt.

Jag tänkte istället förgylla er tillvaro med 2 hysteriskt roliga bilder istället, som fortsätter på temat "Hur gör djur" som jag påbörjade igår. Gårdagens bild på björnen som dyker upp framför kameran är en helt fantastisk bild och verkligen ett 'once-in-a-lifetime-shot'.

Dagens första bild föreställer en hundvalp som verkligen finslipat skamsen-blicken till perfektion. Bild nummer 2 föreställer en mycket ung lama som antingen är glad eller packad, eller kanske både och. Hur som helst så är uppsynen på lamaungen obetalbar.

Plusgrader

Det är lite lustigt att det är så mycket enklare att klaga på företeelser runt omkring en, än ett lyfta fram något positivt i vardagen. Är vi människor så jämra svartsynta att vi inte kan glädjas åt det lilla, istället för att bara måla allting i dystra färger.

För att gå till mig själv så är jag ju inte speciellt förskonad från detta fenomen heller, som ni kanske märkt. Speciellt när man inte kommer på nånting roligt att blogga om, så är Hin Håle där på ett nafs och knackar mig på axeln och viskar "Sweet nothings" i mitt öra.

I morse när jag vaknade så bestämde jag mig för att bejaka dagens sötma och känna den postitiva kraften strömma genom mina ådror. Jo, tjenare. En snabb titt ut genom fönstret och sen på termometern som visade plusgrader, så sjönk sinnet direkt.

Tänk om det kunde få vara vinter, när det lika ska vara det. Efter att det snöat praktiskt taget hela helgen, så medförde ju plusgraderna idag att hela landskapet utanför var förvandlat till en massiv slaskbytta. Det gick i stort sett inte att ta sig till jobbet. Ris-jävla-soppa.

För att då försöka vända det till nått positivt så ... nae ... det går inte ...... kanske en kul bild kan lyfta sinnet på mig:

Estetik

Eftersom jag i grund och botten vill kalla mig konstnär och estet så vill jag ju så klart att min blogg ska vara någorlunda estetiskt tilltalande. Det är dock ett par småsaker som jag irriterar mig på, på denna bloggsajt.

1: Jag brukar ju lägga in en bild till varje inlägg för att piffa upp det lite, men tyvärr så komprimeras bilderna ganska hårt i admin-delen så att skärpan ibland blir lite skrotig, vilket tar ner helhetsintrycket lite grann.

2: Om man vill ändra i inlägget efter man publicerat det första gången, så renderas texten ut med extra radavstånd av någon outgrundlig anledning. Texten blir alltså lite glesare. Inte så snyggt.

3: Citattecken kan spöka till det ibland och resultera i oönskade radbrytningar på varierande ställen. Ett exempel är gårdagens inlägg där första raden bryts för tidigt, då den fått för sig att 'sig' och 'moderiktigt' är ett enda ord, tack vare citattecknet emellan.

Nåja, sluta grina och presentera veckans topplista istället.

1. The Black Adder - DVD-box, Säsong 4. Avsnittet med flygarässet Lord Flashheart är TV-underhållning av högsta kvalitet.
2. Shallow Hal. Smårolig film med Jack Black och Gwyneth Paltrow.
3. Mythbusters Jul Special. Visste ni att det bästa sättet att hålla kvar barren på julgranen är att täcka den med hårspray.
4. Double Chocolate Chip Cookie på Subway. No comments.
5. 1:a Advent. Alltid trevligt med lite extra ljus.

Det blev ju ingen topplista förra söndagen, men det berodde mest på att ingenting anmärkningsvärt hände den veckan egentligen. Det blev inte ens en Double Chocolate Chip Cookie. Nåja, som om ni skulle bry er.

Lättklädda damer

Jag har alltid funderat över varför kvinnor hellre klär sig "moderiktigt", snarare än smart och praktiskt. Jo, jag kan förstå att dom kanske vill visa upp sig för allmänheten från sin "bästa" sida, men man måste kunna dra rimliga gränser. Speciellt när det är -10 på termometern och nordvindarna biter i kinderna.

Det är ganska ofta numera som jag på min väg till jobbet på morgonen, bevittnar kvinnor (ofta i 40-årsåldern) iförda endast kjol och strumpbyxor på nedre kroppshalvan, huttrandes förbi i raska steg mot sina kontor och butiker. Alltså, allvarligt. Vad är det för fel på täckbyxor? Okej, inte så sexigt kanske, men det är inte lunginflammation heller.

Själv byltar jag på mig ganska rejält när jag ska iväg på morgonen. Det är snudd på Michelin-gubbs-VM när jag är klar med påklädningen, för är det något jag ogillar så är det att frysa. Hellre för mycket kläder än för lite, är min paroll.

Jag vill höja min röst till alla lättklädda damer som läser detta och säga att det är helt okej om ni vill var utan kläder på sommaren. Fine by me, men ta då för faan på er nått på vintern så jag inte hittar er nån morgon fastfrusna vid stolpen intill E4:ans övergångsställe. Snälla.

Oh Lord

Genom historien har det alltid funnits intelligenta och brillianta människor som betytt mycket för utvecklingen inom teknik och fysik. Dessa intelligenta och brillianta människor har även gjort några mindre intelligenta och brillianta uttalanden när dom försökt förutspå framtiden.

En av dessa var Lord Kelvin, som egentligen hette William Thomson (han blev adlad till Baron Kelvin of Largs, 1892). Han föddes 26 juni 1824 i Belfast på Irland, men bosatte sig senare i Skottland där han levde merparten av sitt liv.

Han var en begåvad matematiker, fysiker, ingenjör och uppfinnare. Han gjorde bland annat viktiga insatser inom termodynamiken. Enheten 'Kelvin' inom temperaturmätning är uppkallad efter honom. Han var även den första VD:n för IEC (International Electrotechnical Commission), samt styrelseordförande i Royal Society.

Han har dock gjort några uttalanden som blivit legendariska inom teknik- och fysikvärlden och dessa lyder som följer:

"- Flygmaskiner som är tyngre än luft är en omöjlighet."
Detta uttalande gjordes 1895. 8 år senare lyfte bröderna Wrights skapelse 'Kitty Hawk' för första gången.

"- Radion har ingen framtid."
Okej då, det dröjde till 20- och 30-talet innan radion slog igenom på allvar, men ändå.

"- Röntgen är en stor bluff."
Jaa du Kelvin, vad säger man. Röntgen är nog en av dom viktigaste uppfinningarna inom läkarvetenskapen någonsin, jämte penicillinet.

Hemmalaget

Kom på mig själv med att sitta och titta på hockey på TV ikväll. Bottenmöte i elitserien där Skellefteå hade bortamatch mot Södertälje och Canal+ valde att visa denna match i HD, så jag blev nästan tvungen att se eländet. Jag brukar inte se så mycket sport på TV, men när "hemmalaget" spelar så blir det som en annan grej på nått vis.

Konceptet med att ha ett lag att "heja på" är nog enda anledningen att titta på sport överhuvudtaget. Åtminstone har det blivit så för min del. Finns det inget emotionellt engagemang för mig i matchen - typ, ett "hemmalag" - att heja på så blir det ganska outhärdligt i längden.

Det har inte alltid varit så dock. Det fanns en tid då jag såg i stort sett all sport som visades på TV, vilken tid som helst på dygnet. Det hände att man under ett fotbolls-VM satt och såg t.ex. Tunisien-Marocko klockan 2 på natten. Varför? Ja, det vete katten. Det blev som ett tvång på nått sätt. Man skulle se ALLT.

Numera är jag befriande distanserad från det där engagemanget och passionen som ibland kan bli mentalt betungande. Den där känslan av 'Jordens Undergång' när ens favoritlag förlorar, den har jag lärt mig leva utan. Naturligtvis är det kul när det går bra, men motgångar skakar jag snabbt av mig med ett: 'Livet går vidare'.

Dagens match bevisade dock en annan faktor varför jag slutat se sport. Maken till dålig match har jag sällan sett. När hockey är dåligt, så är det riktigt plågsamt faktiskt. Nu var dock Södertälje sämst idag, så AIK vann med 1-0 och det var väl en liten tröst i alla fall.

Nae, hockey ska ses "live" tillsammans med broder Jens, en Center-rulle och en Cola för att det ska vara nöjsamt.

Slow news day

Massor med motion har det inte alls blivit den senaste tiden. Det myckna jobbandet är väl största anledningen till detta frånfälle, men också temperaturen som nu börjar krypa neråt. Idag var det -13 vilket i och för sig inte är allt för kylslaget, men det är som ändå att man drar sig för att kliva utanför dörren.

Nu börjar det dock ljusna på jobbfronten så det är väl bara att ta sig i kragen och sätta benen i rörelse igen. Har dock funderat på att flytta träningen inomhus nu under vintern, så blir det kanske lättare att motivera sig. Jag har ju dessutom tillgång till träningslokal på firmans bekostnad så det underlättar ju ytterligare en del.

Som följd av att man bara jobbat och sovit senaste tiden, så sinar ju materialtillförseln till denna blogg en aning också. Man är inte ute och stöter på konstiga människor och lustiga företeelser lika mycket som tidigare, så ibland blir inläggen lite "tagna ur luften", men det får ni faan leva med helt enkelt.

Avslutar med ett spanskt ordspråk som lyder som följer: "Om dina svårigheter kan övervinnas, varför bekymra dig? Om de inte kan övervinnas, varför bekymra dig?"

Så sant.

Vila i frid?

Det berättas från andra sidan Atlanten att år 1913 dog en enbent afroamerikansk luffare efter att ha fallit av ett godståg i Marlin, Texas. Anderson (även känd som Andrew) McCrew var död, men han fick sannerligen inte vila i frid. Morgonen efter hans död togs han till en begravningsbyrå och balsamerades. När det inte dök upp någon anhörig som kunde ta hand om McCrew, köpte ett resande teatersällskap kroppen och visade upp den som "Den Otrolige Förstenade Mannen - Världens åttonde underverk".

När teatersällskapet upplöstes 55 år senare låg McCrew i ett magasin ända tills en änka från Dallas, Elgie Pace, upptäckte honom. Hon ville ge honom en anständig begravning, men hade inte råd med begravningskostnaderna, så istället gav hon honom smeknamnet "Sam" och behöll honom i källaren. Till slut erbjöd sig en svart begravningsentrepenör i området att ge McCrew en begravning. Anderson fick äntligen sin sista vila.

Flera månader senare skrev folkvisesångaren Don McLean en låt, "The Legend of Andrew McCrew", som inspirerade radiolyssnare att samla in pengar till en gravsten åt McCrew. På stenen står det: "Andrew McCrew, 'Den mumifierade mannen', Född 1867 / Död 1913 / Begraven 1973".

Ja se, amerikaner.

Måndag

Måndag är en veckodag som i Norden är uppkallad efter den fornnordiska guden Måne. På fornsvenska heter den Manadagher och denna dag har en säregen förmåga att ta fram det sämsta ur folk. Många drabbas ofta av vad man kallar för "måndagssjukan".

Måndagssjuka är en neologism som beskriver känslan av att behöva återgå till jobbet efter en tids ledighet, oftast på måndagen efter helgens frihet. På engelska kallas den upplevda måndagshåglösheten "mondayitis" och i den amerikanska filmen Office Space används frasen "having a case of the Mondays", vilket kommit att bli en välanvänd fras i populärkulturen.

Själv tycker jag inte att måndagar är så vidare värst jobbiga egentligen. Kan dels bero på att jag ibland jobbar helger vilket suddar ut gränserna lite. Samtidigt så kan det också ha att göra med att man har ett jobb man trivs med, så det är inte speciellt betungande att promenera till jobbet på måndagsmorgonen.

Då är det värre med torsdagar. Don't get me started.

Skyltsöndag

Idag satt jag hemma och jobbade, alltmedan snön föll utanför fönstret och grannarna slamrade på med diverse uthusbyggen. Det var en riktigt trivsam söndag framför dataskärmen och jag hade inga större tankar på att bege mig utomhus.

När jag vid middagstid insåg att jag inte hade något speciellt ätbart i kylen, så tänkte jag att; Okej då, en frisk promenad i det nysnöade landskapet med riktning inåt stan och ICA, skulle vara en trevlig liten eskapad. Jag hade dock glömt en väsentlig detalj. Skyltsöndag!

Det var ungefär 10.000 pers ute på stan och framkomligheten var nära nog obefintlig. Vart man än gick så stötte man in i människor som med julstämning i sinnet frotterade bland diverse torgstånd med allsköns julrelaterade matfenomen och slöjdföremål.

Själv kände jag bara uzi-stämning och för att inte gå lös på omgivningen så vände jag och gick en lång omväg för att undkomma pöbeln. När jag väl lämnat stadens ljus efter ett ångestladdat besök på ICA, så lovade jag mig själv att hädanefter se till att helghandla på fredagar efter jobbet, så kanske man slipper tvångströjan vad det lider.

Darwin vs Gud

Idag är det exakt 148 år sedan Charles Darwin publicerade sina evoltionsteorier i en bok med namnet "Om arternas uppkomst" (Origin of Species). Den första upplagan på 1.250 exemplar gavs ut den 24 november 1859 och sålde slut redan första dagen. 1871 översattes verket för första gången till svenska.

Den väckte stor uppmärksamhet redan från början på grund av att den sades bryta mot diverse olika religösa skrifter. Fortfarande finns det bland icke-vetenskapsmän många som inte accepterar innehållet i boken. Boken bidrog till ett starkt uppsving för evolutionsteorier, men ironiskt nog och till Darwins stora förtret hade många svårt att acceptera kärnan i hans teori – det naturliga urvalet.

Det mest radikala elementet i sin teori, som väckte mest motstånd bland religiösa, hos allmänheten, och i forskarvärlden – att människan härstammar från apor – sparade Darwin taktiskt till "Människans härledning och könsurvalet" (Descent of Man) som publicerades först 1871, för att inte riskera att väcka för starka negativa reaktioner. Men även då fick den åldrade och sjuklige Darwin utstå hård kritik, särskilt från kyrkan.

Darwin såg sig dock inte själv som någon ateist. Darwins diskussion om sin religiösa tro är som vanligt i Darwins fall väldigt ärlig och han är inte rädd för att analysera argument både för och mot Guds existens. Till slut kommer han dock till slutsatsen att: "-Jag kan inte låtsas kasta det minsta ljus över sådana dunkla problem. Mysteriet med alltings början är olöslig för oss och jag för min del måste nöja mig med att förbli agnostiker."

Själv är jag som sagt ateist och till skillnad från vissa kristna så fördömer jag inte andra för att dom inte har samma åsikter som jag. Naturligtvis behöver vi alla nånting att tro på. En fast grund att stå på. En stöttepelare att luta sig mot när det blåser snålt. För min egen del så har jag en fast tro på mig själv som hjälp för att tackla livets berg-och-dalbana. Det räcker alldeles gott.

Helgad vare helgen

För att försöka piska upp en positivare stämning så här efter en lite tuffare arbetsvecka, så kan jag konstatera att det faktiskt helt plötsligt är fredag igen. Veckorna rusar fram just nu och det känns nästan som det bara är måndagar och fredagar numera. Allting däremellan är bara ett grått töcken. Ser dock fram emot en skön sovmorron i morron, för att senare krypa till jobbet igen.

Det är få förunnat att få jobba på helgerna i ett tomt och stilla kontor, då man kan ösa på med volym i högtalarna och verkligen få jobba i sin egen takt. Inga besvärliga kunder som ringer eller stökiga arbetskamrater som hoppar omkring och leker pirater.

Kanske ska smita förbi nån butik innan dess och inhandla lite juldekorationer för att pimpa upp kontoret lite så här inför skyltsöndan. Alltid överraskar det nån. Nae, nu ska jag trycka ner mig i TV-soffan och skratta mig harmynt åt The Black Adder.
"-Baldrick, your brain is like the two-headed monster of Loch Lomond! It doesn't exist!"

Bittermandel

Ungdomen skulle vara ett idealiskt tillstånd om den kom lite senare i livet. Nu när man har hunnit få några år på nacken och man äntligen byggt upp ett fungerande själsliv, så börjar kroppen falla sönder ironiskt nog. Vore det inte trevligt om man kunde återfå sin glans dagars fysik och vigör, men behålla den visdom och erfarenhet man ackumulerat under sin livstid.

Nåja, nu låter jag som en bitter gammal mandel igen och jag skall väl inte klaga. Riktigt så illa är det inte med fysiken, men man skulle ju vilja orka göra så mycket mer om kvällarna än vad man idag mäktar med. Å andra sidan så har jag ju en väldigt bekväm TV-soffa som tröst.

Jag kommer att tänka på ett lysande citat från den fiktiva TV-specialaren "Var finns de nu: Spinal Tap" där "sångaren" yttrar att: "-You come to a point in your life, when you're to old to stay young, you know." Hysteriskt roligt, men jag vet precis hur det känns.

Another one bites the dust

Så var det dags igen. McDonalds lägger ner verksamheten i Skellefteå. Åtminstone för denna gång. Dom gör säkert ett nytt försök om nått år igen, fast denna gång uppe på Solbacken troligtvis. Det kanske blir lättare att dra in folk där, då det inte finns så mycket annan snabbmat i det området.

Norrland har visat sig vara ett riktigt besvärligt nålsöga för den stora feta amerikanska kamelen. McDonalds har gjort ett flertal försök här uppe i det karga MAX-bältet och man har misslyckats gång på gång. Luleå, Piteå, Umeå och Skellefteå har samtliga fått prova på den avföring som amerikanerna kallar föda.

I Luleå har man gjort 3 försök. Första stängningen skedde på 90-talet och nu stängs ännu en restaurang vid årsskiftet. Dom har dock 1 som fortfarande är kvar. Men hur länge? Umeå följde också Luleås mönster med nedläggning på 90-talet, men man gör fortfarande ett tappert försök med en restaurang mitt i stan. I Piteå stängde man alldeles nyligen och nu stänger man alltså här i stan.

Antingen är det den kära MAX-kedjan som är så inrotad i Norrlänningarnas blod, eller så är det bara det kalla faktum att McDonalds köttprodukter inte kan klassas som känlig föda helt enkelt. Jag röstar på det senare.

Långt och kort

Hmm, det här kan nog bli det kortaste inlägget hittills. Dag 2 av en ganska intressant vecka. Har precis kommit hem från jobbet och klockan är i skrivande stund 23:52 och det känns som att det kan bli tufft att somna i rimlig tid i natt. Hjärnan går fortfarande på högvarv.

Kvällens höjdpunkt var dock plättarna med pannkakssylt som jag åt till "middag" runt halv nio-snåret vid skrivbordet, samtidigt som man försökte jobba. Såna där enkla maträtter är riktigt underskattade. Jag äter nästan hellre en tallrik plättar, än krånglar i mig nån finare "cuisine" på nån flott restaurang. Om det inte handlar om "riktig" sushi förstås. Det slår det mesta.

Nae, marsch i säng nu, så man är någorlunda utvilad till ännu ett maratonpass på jobbet imorgon. Jag lämnar er med dagens visdomsord som lyder: "Oroa er inte så mycket för morgondagen, den kommer tids nog ändå."

Smultron

Sådär ja, då var helvetesveckan igång med deadlines och saker att göra upp över örona. Men jag är inte bitter för det. I det stora hela så betyder såna här småbagateller som kvällsjobb, övertid och besvärliga kunder ingenting. Det är inte alls så speciellt påfrestande, när man ändå älskar det man gör.

Sen jag en varm sommardag 1993 upptäckte meningen med livet och sedan började leva efter den devisen en snöig februarikväll 2001, så har saker och ting tett sig annorlunda i mitt liv. Det tog mig alltså 8 år att bearbeta denna enda sak som är meningen med livet, men det sjönk så sakta in till slut.

Jaha, undrar ni? Vad faan pratar han om egentligen? Vad är meningen med livet då? Jaa ni, det är faktiskt inte så lätt att svara på, då det faller sig olika från person till person, men det kommer en dag då man inser vad som är viktigast i livet och sen blir resten av resan kristallklar. Jag kan väl ge er 3 ledtrådar: Smultronställen, Tjuren Ferdinand och filmen Office Space.

Non Stop?

Det var då ett fasligt tjat om vintern. Jag har som sagt aldrig varit en vintermänniska. Har aldrig brytt mig om att lära mig åka skridskor, ej heller slalom eller utförsåkning i någon form över huvud taget. Okej, 1 slalomåk har man ju provat, men det slutade med knäckt revben, så den karriären blev kort. Har aldrig ägt en skoter heller, då jag inte är speciellt intresserad av saker med motorer.

Men det är klart, vissa vinterdagar går ju an. Som idag när temperaturen ligger på behagliga minus 2 och allting är vitklätt efter gårkvällens och nattens snöfall. Då vaknar esteten i mig till liv och han tycker faktiskt att det är riktigt vackert. Dessa tongångar kommer nog att ändras vad det lider. Ungefär i mitten av februari skulle jag tro.

Det är ju som sagt söndag och dags för veckans topplista:
1. Fredagens Double Chocolate Chip Cookie (Ovanligt välsmakande denna dag)
2. Storröjning i kläd/prylförådet. (Ett synnerligen underskattat nöje)
3. Black Adder Box (Inne på säsong 2 nu)
4. Marabou chokladkaka med Non Stop-smak. (Jo, det är sant)
5. Ramlösa Kaktus (Ny favvosmak)

Hmm, vad säger Det om mitt liv, när 3 av 5 grejer på topplistan är ätbara.

Lådor = Nr. 1

Idag påbörjade jag operation "Ordning och reda", vilket innefattar ett hejdlöst sorterande av allsköns prylar och ting i små och stora förvaringslådor som jag inhandlat under veckan. När jag senare satte mig ner att skriva om ämnet, så hittade jag denna besynnerliga och smålustiga förteckning, skriven av författaren och skribenten Dave Eggers.

Dave Eggers 4 bästa ställen att lägga saker i:

1. Lådor
Lådor kommer alltid att vara Nr. 1. Jag bryr mig inte vad någon annan säger - lådor är bäst. För de flesta tillfällen rekommenderar jag fyrkantiga utom vid tillfällen där hattar är inblandade. En sak jag gillar med lådor är att man kan försluta dem med tejp. De håller sig stängda, okej!
Lådor = Nr. 1.

2. Vaser
För att sätta saker i en vas passar blommor bäst, men kulor kan se rätt fint ut också. Problemet med vaser är att det är mycket som inte får plats i dem.
Jag antar att vaser inte borde vara Nr. 2.

3. Bilar
Bilar har en fördel som andra ställen att lägga saker i saknar: när man har lagt något i en bil kan man flytta det till olika platser. Bilar kan åka nästan överallt.
Bilar borde vara Nr. 2.

4. Marken
Det här kräver en större ansträngning än de tre första, dvs det kräver styrka, men under vissa omständigheter är det ett bra val. Se till att marken du lägger någonting i är torr och fast. Linda in det i plast först om du lägger någonting i våt mark. På så sätt spar du en massa tid och möda efteråt om du behöver ta det du lade i marken ur marken.
Marken = Nr. 4.

80-talet

Aah, det ljuva 80-talet. Årtiondet som gav oss Servitörkavajen, Axelvaddar, Miami Vice, Knight Rider, Hockeyfrillan och Synt-toffsen. Det är ganska ofattbart att vi då på fullt allvar trodde att George Michael var hetero. Seglarskon betraktades som "klassisk" och "tidlös". En krusig permanent ansågs vara en trendig frisyr — både på tjejer och killar.

En bit kassler med ananasskiva betraktades som exotisk och alla maträtter som innehöll ananas hette någonting med Hawaii. Den lyxigaste förrätten var räkcocktail och den flottaste efterrätten glace au four. Snabbmat var detsamma som "en grillad med mos". "Jag skriver en check" var en vanlig replik i shoppingsammanhang.

På den tiden fick vi inte hoppa på golvet när vi lyssnade på musik — då blev det hack i skivan. Det fanns en särskild möbel att förvara skivspelaren på, den kallades "stereobänken". Det gick rykten om att Michael och Janet Jackson var samma person. Det vita mirakelmedlet TippEx var det enda sättet att åtgärda stavfel. Alla man kände hade tavlor föreställande kyssande par i solnedgång, gråtande clowner och galopperande enhörningar. Huga.

Man brukar ju säga att det var bättre förr, men det vete faan.

Ankmat

Då var det väl officiellt vinter då. Igen. Eller...? Kung Bore kom av sig lite senast det begav sig och efter förra veckans slask och blask så har han ännu en gång vässat armbågarna och nu lyser marken vit av snö och några dagars minusgrader har än en gång återställt ordningen.

De sista ankorna har efter flera veckors kämpande mot vädrets makter till slut lämnat dammarna i Nordanåparken och den lilla ynka plätten av öppet vatten där dom trängdes igår var idag belagd med is och inte en anka inom synhåll. Vart dom tagit vägen är svårt att säga.

Kanske har dom dragit iväg ner längs älven ut mot havet, eller så kanske dom dyker upp på Nordanågårdens lunchmeny förklädda till grillade "kyckling"-filéer eller stekt "kalkon"-bröst. Vem vet. Kanske har ICA Supermarket fått oväntat tillskott i kyldiskarna. Nån som provat ank-tacos? Inte? Är ni verkligen säkra på det?

Reality Roomservice

Nu ska det jävlar bli ordning på torpet. Jag måste börja ta kommandot över min lägenhet helt enkelt. Jag har så fördömdat svårt att få nånting gjort hemma, vare sig det gäller inredning, städning eller andra hushållssysslor. Jag har sällan ork efter arbetsdagen och man fastnar oftast i TV-soffan och zappar-koman.

Först och främst ska inredningen styras upp. Inhandlade idag 1 st skruvdragare/borrmaskin, 1 st verktygslåda samt 1 st fiffig förvaringslåda med multipla fack och smålådor för skruvar, spikar, krokar och allsköns mojänger. Ordning och reda på verktygen måste man ha innan man sätter igång.

Har haft 3 vägghyllor lutade mot köksväggen i drygt ett halvår, men nu ska dom banne mig upp på väggen. Har funderat på att bygga någon form av säng också, då trenden med Dux-madrass direkt på golvet för länge sedan tappat sin charm. Sen blir det nog en tripp till nån inredningsbutik för diverse mattor, kuddar och annat lull så man får bort den där ungkarls-feng-shui-känslan, vilken förvisso inte är helt fel, men ack så spartansk.

Ur vägen Johnnie och Mattias, för nu blir det Reality Roomservice.

Vädrets makt över folket

Det finns nog inget annat folk som pratar så mycket väder som svenskarna. Vid varje möte med någon bekant på stan, om det så bara är i förbifarten, så kopplas någon sorts autopilot på. Efter den sedvanliga artighetsfrasen: "-Tjena. Läget?" eller liknande, så halkar man av någon outgrundlig anledning in på vädret. "-Börjar bli lite kyligt nu", "-Jo, nu är det baske mig vinter" eller "-Jävla skitväder vi har haft".

Folk är kanske rädda för den pinsamma tystnaden som annars skulle infinna sig, eftersom dom inte har mycket annat att säga till varandra egentligen. Det blir en tvångshandling helt enkelt. Vädret är ju dessutom ett rätt tacksamt samtalsämne, eftersom det är den enda företeelse som alla har gemensamt på ett eller annat sätt. Skulle tro att 85% av alla samtal ute på stan mellan bekanta innehåller en fullfjädrad väderleksrapport.

Själv är man ju ganska skyldig till onödigt väderprat på denna blogg, men det är mer i ett filosofiskt syfte. Intalar jag mig i alla fall.