Minnesbanken

Efter dagens tur-o-retur till Hufvudstaden så väntade 5-årskalas på aftonen, då äldsta brorsdottern firade denna stora dag med tårta och saft. Att fylla fem år är stort. Åtminstone var det så för min del. Jag glömmer aldrig när jag vaknade upp på morgonen på min 5-årsdag och konstaterade att: Hmm, 5 år, nu börjar man bli gammal!

När jag låg där i sängen och filosoferade över livet som varit, så insåg jag till min fasa att jag inte mindes så mycket av de 5 år som gått och knappt vad jag gjort dagen innan. I denna stund bestämde sig min hjärna för att göra allt i sin makt för att försöka minnas varje dag i återstoden av mitt liv.

Man kan väl säga att den lyckades ganska väl, då alla mina närmaste vänner kan bekräfta min hjärnas osvikliga förmåga att minnas de mest obskyra grejer från svunna tider. Däremot har jag fortfarande svårt att minnas vad jag gjort bara ett par dagar tidigare. Men hjärnan kanske behöver processa all vital information för att sedan spotta ut ett klart minne ett par år senare.

Det är väl kanske synd då att man har fyllt hjärnan med en massa värdelöst vetande genom åren, istället för avhandlingar om raketforskning eller liknande. Å andra sidan så har man ju för det mesta haft jävligt roligt i 'livets skola' och dom minnena vill man inte byta bort mot alla raketmotorer i världen.