Tävlingskonst

Det finns ett par företeelser som jag tycker är lite märkliga. Dels den här idén med att man måste tävla i musik. Jag tycker att hela konceptet faller på det faktum att musik är en konstform och dessutom en väldigt subjektiv sådan. Konstens skönhet ligger helt och hållet i betraktarens ögon, eller i detta fallet öron, så hela sinnebilden av tävlandet kan tyckas redundant då vi alla har vår egen specifika musiksmak.

En annan företeelse som också är lite befängd är skönhetstävlingar. Jag kan inte för mitt liv förstå varför detta spektakel röner så stor uppmärksamhet då vi alla vet att det är insidan som är det vackraste. Åtminstone hos de flesta. Men det är väl som med konsten att folk har fått för sig att dom måste tävla i allt möjligt för att hävda sin självkänsla, antar jag.

Det mest fascinerande egentligen är att nu har man slagit ihop dessa båda företeelser i en enda tävling som man döpt till Idol. Maken till tramsigt program. Att tävla i både musik och skönhet samtidigt, måste vara djävulens påfund. Det är väl förvisso lika bra att slå ihop dessa båda dumheter, då det numera är ett faktum att man inte behöver vara speciellt talangfull inom det musikaliska för att bli en 'stjärna'. Det räcker ju med att se ut som en schamporeklam så har man ett skivkontrakt. Se bara på Ashlee Simpson eller Enrique Iglesias.