Roligt så in i döden

Ett gott skratt förlänger livet, brukar det heta. Det kan dock också förkorta livet för somliga. "Att skratta ihjäl sig" är ett vanligt harmlöst uttryck man använder för att understryka den glädje man känt vid någon fantastiskt rolig företeelse, men det kan även appliceras på verkliga händelser, som i följande berättelse till exempel:

På en onsdagkväll i april månad 1782 gick mrs Fitzherbert från Northamptonshire till Drury Lane Theatre för att se Tiggaroperan. När den omåttligt populäre mr Bannister gjorde sitt första framträdande, iförd den mest besynnerliga kostymering för rollen som Polly, föll hela publiken in i en rungande skrattsalva.

Olyckligtvis kunde mrs Fitzherbert inte stävja det skrattanfall som hade tagit henne i besittning och hon var tvungen att lämna teatern innan andra akten var över. Veckan därpå skrev Gentlemen's Magazine: "Oförmögen att slå rollfiguren ur tankarna drabbades hon av en hysteri som höll henne i sitt grepp ända tills hon utandades sitt sista andetag på fredagsmorgonen."

Om man nu ska koola vippen, så är väl ett skratt en trevlig avslutning ändå.

Hälsans brunn

När jag i skrivande stund sitter och sörplar i mig en Ramlösa Blåbär - som är den senaste i raden av smaker - så skänker jag en tanke till den forne guvernementsläkaren och medicinprofessorn vid Lunds universitet, Johan Jacob Döbelius, som i början av 1700-talet uppmärksammade brunnsvattnet i Ramlösa.

Trots att han från bygdens invånare blivit varnad om rövare i den skog där källan låg, så undersökte han vattnet flera gånger. Vattnet hade samma sammansättning som vattnet i flera av Sveriges surbrunnar: järn i form av kolsyrad järnoxidul. Efter detta skrev Döbelius om hur vattnets botgörande effekt motverkade flera åkommor:

"- Skjörbjugg, ledernas darrande, gikt och torrverk, svindel, hufvudvärk, flusser, rinnande och röda ögon samt rödt ansigte, hjertklappning, kort och elak ande, förslemmad, bortskämd och hård mage, förstoppad lefver, gulsot och mjeltsjuka, sten såväl i njurarna som i blåsan, hysteri, stranguri, hvita flussen, och äfven nyttjas detta vatten mot hvarjehanda fel i menstrua."

Han fortsätter: "- Unga personer, ännu ej utbildade, som hafva fallandesjukan, hvilken oftast härledes från en förslemmad mage eller maskar, kunna äfven vid Ramlösa Brunn söka sin hälsa. Men de som från ungdom varit döfva, haft starr, eller de som hafva lungsoten, samt äldre personer med fallandesjukan, hafva ingen restitution att vänta vid denna hälsobrunn."

Hmm, inte dåligt av ett mineralvatten som idag dessutom finns i flera kulinariska smaker. Så drick, kamrater och låten oss fröjdas över "Livets vatten".

In Da Hood

Jag skulle tro att det beror på åldern att man hellre klär sig praktiskt, snarare än modemedvetet numera. I och för sig har man väl aldrig varit något modelejon direkt, om man bortser från mitten av 80-talet då man gick omkring och såg ut som en Don Johnson-kopia i "Miami Vice"-kläder (m.a.o. vit servitörkavaj med sidenfoder och uppkavlade ärmar, matchande byxa, mintgrön hawaiiskjorta och vita dansskor. Holy crap.

Idag har praktikaliteten tagit överhanden och jag har på gamla dar funnit det ultimata klädesplagget; Huvtröja. En huvtröja är bekväm, värmande, praktisk och kan faktiskt vara klädsam emellanåt. En annan fördel är att man inte behöver stryka dom och överlag är underhållet av en huvtröja minimalt. Enda nackdelen med dessa är att de flesta modeller har ganska kort livslängd, då dom på ett drygt halvår är ganska urtvättade.

Gjorde en inventering i min garderob idag och räknade till inte mindre än 17 st huvtröjor. Detta att jämföra med 1 stackars ensam skjorta hängandes bredvid. Skjortor måste man stryka, vilket är onödigt tidskrävande och jag ser därför ingen anledning till att skaffa några fler. Däremot är det nog dags att köpa lite fler huvtröjor, så man klarar sig genom vintern. Goafton.

Kusin pingvin

Ännu ett inlägg under temat Värdelöst Vetande. Denna gång behandlar vi pingvinernas besynnerliga parningbeteende. Jaha, å varför de' då? Jaa, det kan faktiskt hända att ni känner igen er i detta, då det finns en del likheter med människans förehavanden.

Pingviner föredrar att vara "gifta" men lever ofta frånskilda under längre perioder på grund av deras migrationsbeteende. När ett par återförenas ställer de sig bröst mot bröst, lyfter huvudet högt och sjunger ljudligt, samtidigt som deras små vingar vibrerar.

Två veckor efter att de har bildat ett par fullbordas deras enhet. hanen visar vad han har för avsikter genom att lägga sitt huvud tvärs över sin partners mage. De ger sig sedan iväg på en långväga vandring för att hitta en privat plats, men själva parningsakten varar inte längre än tre minuter. Ingen av dem kommer att para sig igen förrän om ett år.

Adéliepingvinhanen måste välja sin partner från en koloni med över en miljon honor, och han visar sitt val genom att rulla en sten till hennes fötter. Det är ont om stenar under parningstiderna eftersom de behövs för att bygga väggar runt pingvinernas bon, så det är ganska vanligt att pingvinerna knycker stenar från varandra. Accepterar hon hans gåva, ställer de sig mage mot mage och sjunger en parningssång.

Ni ser, inte helt olikt en krogsväng med aningen för mycket förfriskningar.

Dötid

Den österrikiske tonsättaren Arnold Schönbergs livslånga intresse för talmagi ledde till en närmast morbid besatthet för talet 13. Han föddes den 13 september 1874 och trodde att talet 13 också skulle förekomma i samband med hans död. Eftersom talen 7 och 6 ger summan 13 om man lägger ihop dem så var Schönberg övertygad om att det året han fyllde 76 skulle döden inträda i hans liv.

När han tittade i almanackan såg han till sin fasa att 1951 inföll den 13 juli på en fredag. När den dagen väl kom låg han kvar i sin säng för att inte utsätta sig för några risker. Strax innan midnatt tittade hans fru till honom för att säga god natt och försäkra honom om att han hade oroat sig i onödan, varpå Schönberg muttrade ordet, "harmoni", och dog. Tidpunkten för hans död var 23.47 (eller 11.47 em, vilket gör talet 13), tretton minuter i tolv på fredagen den 13 juli på hans 76:e år.

Själv är jag född kl. 13.13 den 1/5 1964. 13 har dock alltid varit något av mitt lyckonummer så jag tar en annan vinkel på det hela: 13+13=26 (dag), 1+5+1+9+6+4=26 (år), 2+6=8, augusti = 8:e månaden. Detta borde då innebära att jag troligen går hädan den 26:e augusti 2026. Kan ju vara bra att veta.

Banta

När man står vid kylskåpet med en knorrande mage kan man skänka en tanke till den engelske begravningsentrepenören William Banting som vid 65 års ålder vägde 92 kilo (han var bara 165 cm lång!). På grund av sin övervikt kunde han inte knyta sina skor och var tvungen att gå baklänges nedför trapporna.

När han plötsligt fick försämrad hörsel rådde en öronläkare honom att gå ner i vikt och efter en lyckad avmagringskur publicerade Banting sina framgångar till allmänheten i skriften Letter on Corpulence, 1863. Skriften blev en succé och ett nytt ord var fött.

Nu har jag naturligtvis inga planer på att banta direkt, utan jag ville bara dela med mig av lite värdelöst vetande. Håller mig dessutom kort idag då gårdagens inlägg förmodligen tog musten ur dom flesta. Mot kylskåpet.

Kapitulera? Aldrig!

Detta kan mycket väl vara det längsta inlägget i bloggningsvärlden just nu, men jag hittade en rätt fascinerande historia som jag bara måste delge mina trogna läsare:

Hiroo Onoda född 19 mars 1922, är en före detta japansk arméofficer som blivit känd som den ur de japanska styrkorna som sist kapitulerade efter andra världskriget.

Onoda blev i december 1944 underställd 14:e arméns speciella underrättelseavdelning. Onoda fick därvid order att bege sig till Lubang, för att där överta ledningen av Lubangs garnison och inleda gerillakrigföring. Avsikten var att försvåra det amerikanska anfallet mot Luzon som var nära förestående. Onoda förbjöds att dö för egen hand och fick beskedet att oavsett hur lång tid det skulle ta, så skulle han bli upphämtad. Fram till dess skulle han, så länge han hade en enda soldat kvar, fortsätta att leda sitt folk.

Då de amerikanska trupperna i februari 1945 landsteg på Lubang delade Onoda upp sina styrkor i mindre grupper och inledde den gerillakrigföring han blivit beordrad. Efter den japanska ordern om kapitulation i augusti 1945 försökte bybor på Lubang samt amerikanska och filippinska militären övertyga Onoda om att kriget var slut. Han betraktade dock detta endast som en krigslist för att få honom att avslöja sig och alla övertalningsförsök var förgäves.

I april 1946 kapitulerade den sista japanska avdelningen om 41 man på Lubang. Vid denna tidpunkt bestod Onodas grupp av vicekorpral Yuichi Akatsu, korpral Shoichi Shimada, vicekorpral Kinshichi Kozuka samt Onoda själv. De var därefter de enda kvarvarande japanska soldaterna på Lubang. Akatsu kapitulerade 1949. Shimada dödades 1954 och Kozuka 1972, av filippinska soldater. Därefter fortsatte Onoda gerillakriget ensam fram till 1974 då den japanska studenten Norio Suzuki lyckades etablera kontakt med honom.

Onoda vägrade fortfarande acceptera att kriget var slut eftersom han inte fått order av sin överofficer att lägga ner sitt vapen. Suzuki erbjöd sin hjälp och återvände till Japan med fotografier av honom själv tillsammans med Onoda som bevis på deras möte. 1974 lyckades den japanska regeringen lokalisera Onoda's överofficer, Major Taniguchi, som vid denna tid jobbade som bokförsäljare.

Han flög till Lubang och informerade Onoda om Japans nederlag i kriget och beordrade honom att lägga ner sitt vapen. Löjtnant Onoda accepterade ordern och den 10:e mars 1974 framträdde han ur djungeln, 29 år efter andra världskrigets slut. Han kapitulerade i sin slitna uniform med sitt svärd vid sidan och ett Arisaka 99-gevär som fortfarande fungerade klanderfritt, 500 patroner och ett flertal handgranater.

Han överlämnade senare sitt svärd till Filippinernas president Ferdinand Marcos som dock återlämnade svärdet och benådade Onoda för alla aktiviteter under de 29 år han bedrivit gerillakrigföring, trots att han hade dödat runt trettio filippinska invånare och varit inblandad i flera eldstrider med polisen, så tog man de speciella omständigheterna i beaktning.

Efter sin kapitulation släppte han sin självbiografi "Kapitulera? Aldrig! Mitt trettioåriga krig" där han skriver om sitt liv som gerillasoldat i ett krig som sedan länge var över. Han flyttade sedan till Brasilien, där han drev en farm för nötkreatur. Han återbesökte ön Lubang 1996, där han donerade 10.000 dollar till den lokala skolan.

Han gifte sig med en japansk kvinna och flyttade tillbaka till Japan där han etablerade ett naturcenter för barn där han lär ut vad han själv lärde sig om överlevnad genom rådighet och uppfinningsrikedom. I skrivande stund så bor och verkar han fortfarande i Japan.

Det är sannerligen ett händelsefattigt liv man lever.

Svensk Picasso

Veckans filmtips är en gammal svensk klassiker från 1978 av Hasse & Tage, som heter "Picassos Äventyr". Det är i mitt tycke den roligaste svenska filmen genom tiderna. Ett tidlöst mästerverk med Gösta Ekman i storform som Pablo Picasso i denna fiktiva levnadsberättelse om den legendariske konstnären.

Filmen genomsyras av så kallad "crazy"-humor där den ena galenskapen avlöser den andra. Många av dåtidens svenska komiker och skådespelare florerar i diverse biroller och även några brittiska skymtar förbi. Roligast är nog norrmannen Rolv Wesenlund (Marve Fleksnes) som spelar en mindre begåvad elektriker. Magnus Härenstam som Hitler är också ett genidrag och Sven Lindberg gör en alldeles lysande roll som läkaren som inte har riktigt alla "fiskar i akvariet".

En besynnerlig anekdot om denna film är att stadsbiografen i Budapest årligen visar denna film till en fullsatt salong och har så gjort i 30 år sedan den först släpptes. Fascinerande. Detta är svensk humor i sitt esse och jag uppmanar alla som inte sett den att vika ett par timmar nån kväll, sjunka ner i TV-soffan och njuta av detta fulländade spektakel.

Bloggpesten

Som webbdesigner använder man internet som en diger kunskapsbank och inspirationskälla. Det finns dock ett massivt hot mot företeelsen internet i den nära framtiden och det är faktiskt det ändlösa bloggandet till höger och vänster. Det är idag betydligt svårare att hitta relevant information på nätet när man söker via sökmotorer som Yahoo och Google än för bara ett par år sen.

Cirka 50-60% av de sökresultat man får upp vid en sökning härrör till nån sketen blogg som nått miffo kokat ihop. Det dröjer inte länge förrän den siffran är uppe i 80% eller mer och snart går det inte att hitta nånting av värde på webben. Jag har ju länge hävdat att internet är den mest anarkistiska företeelsen som drabbat mänskligheten och bloggandet är liksom grädden på moset.

Jodå, jag är fullständigt medveten om att jag själv bidrar till denna bloggpest med 1 inlägg per dag och skjuter således mig själv i foten. Men, va faan, "try everything once" som det heter på utrikiska. Jag har ju inte tänkt hålla på med bloggandet i all evighet. Det var ju mest bara för att se hur länge jag orkar hålla uppe ångan och den är inte riktigt slut än. Så ni får väl hålla till godo en stund till, även om det kanske innebär slutet för internet.

Mervärdeskomplex

Som konstnär och estet så har man länge funderat på att resa till Musée du Louvre i Paris eller Van Gogh-museet i Amsterdam eller The Metropolitan Museum of Art i New York. Att strosa omkring bland dessa historiens mästerverk och insupa atmosfären är vad alla amatörkonstnärer drömmer om.

Jag skulle dock finna än mer glädje i att besöka ett annat konstmuseum av kanske lite lägre dignitet än de övriga tre. Detta museum heter "The Museum Of Bad Art" och ligger beläget i källaren på Dedhams allmänna teater en dryg mil söder om Boston.

Museet grundades 1993 och dess motto är: "För konst som är för dålig att ignoreras". Förutom att huvuddelen av samlingen inhandlats från second handaffärer har även många av de finaste verken fiskats upp ur soptunnor.

Det finns inget bättre uppåttjack än att se riktigt dålig konst. Det gör underverk för ens eget mervärdeskomplex och man kan leva i den stilla förvissningen om att man själv minsann skulle kunna måla något mycket bättre. Fast det ids man ju å andra sidan inte, så poängen är ändå förlorad. Nedrans.

Djupa tankar

Jag antar att det inte är många av er som vet vem Jack Handey är. Han är hur som helst en amerikansk författare vars djupa funderingar (Deep Thoughts by Jack Handey) blivit ett kultförklarat inslag i det amerikanska tv-programmet "Saturday Night Live". Förutom att skriva för tv har han även skrivit egna böcker och artiklar för diverse tidningar. Hans hjärna verkar inte gå i riktigt samma banor som hos oss övriga människor, eller vad sägs om följande djupa tankar:

"- Det är lätt att bara sitta där och säga att man skulle vilja ha mer pengar. Och det är nog det som jag gillar. Det är lätt. Det är bara att sitta där, gunga fram och tillbaka, och vilja ha pengar."

"- När jag hittade skallen i skogen var det första jag gjorde att ringa polisen. Men sedan blev jag nyfiken. Jag plockade upp den, och började fundera på vem den här personen var, och varför han hade rådjurshorn."

"- Om du skulle vara deltagare i ett krig, kasta en sån där gul paprika mot fienden i stället för en handgranat. Kanske skulle det få dem att fundera på hur idiotiskt kriget är, och medan de tänker, kan du kasta en riktig granat mot dem."

"- För mig är boxning som balett, förutom att det finns ingen musik, ingen koreografi och dansarna slår på varandra."

"- Vi brukade skratta åt farfar när han skulle bege sig ut för att fiska. Men vi skrattade inte den kvällen han kom hem med en hora som han hade plockat upp i stan."

"- Jag skulle vilja bli begravd på indianskt vis, där de lägger dig på en hög ställning över marken. På det viset skulle du kunna bli träffad av en meteorit och ändå inte känna något."

What???

Januaritoppen

Länge sen jag skrev nån topplista. Har i och för sig inte varit så mycket "toppar" att skriva om efter nyår, förutom att man naturligtvis har tuggat i sig en och annan Double Chocolate Chip Cookie på Subway under januari månad. En och annan film har det väl blivit också i och för sig, så jag gör väl en topplista för de senaste 3 veckorna och den lyder som följer:

1. Double Chocolate Chip Cookies - 9 st hittills i januari
2. Anyone at All - Smäktande låt med Carole King
3. V för Vendetta - med Natalie Portman
4. Italian BMT på Subway - Priceless!
5. The Warriors - gammal kultfilm från 1979

The Warriors är väl inte ihågkommen för skådespelarinsatserna direkt, men den är ändå rätt kul och ganska tidstypisk. Den har en speciell plats i mitt hjärta då den spelade en stor roll i mitt liv när den kom. Jag var 15 år och man var ju ganska formbar på den tiden och den har sedan dess fått lite av kultstatus.

Om jag nu bara på nått sätt kunde lista ut hur jag ska kunna livnära mig enbart på Double Chocolate Chip Cookies så skulle livet vara snudd på fulländat.

Överskattat

Okej, kung Bore. Det är fanimej dags att göra ett ryck nu. Inte för att jag har någonting att klaga på egentligen, då jag spenderar 95% av min existens inomhus, men det är ändå snart slutet på januari och det är snudd på aprilväder. Plus minus 0 i skrivande stund.

Lördagen gick i arbetets tecken då jag ligger lite efter på jobbet. Det blir ett arbetspass imorgon också och jag hoppas väl kunna vara ikapp på måndag. Fritid är ändå överskattat då man oftast slänger bort den på onödigt DVD-tittande eller städning.

Ett ljus i mörkret är att man på tisdag kan starta upp sin nya dator på jobbet. En monstermaskin som är ungefär 6 ggr vassare än den man sitter på nu. Ska nog inhandla en sån privat också, då min Dell-dator hemma har prövat mitt psyke en längre tid. Det är förresten ett gott råd till alla ni som funderar på en ny dator: Köp då faan inte en Dell. Dell suger. Om man nu inte gillar sånt förstås.

Sista ordet

Det finns ju många kända "sista ord" av människor genom tiderna, där dom yttrat klokskaper på sin dödsbädd. Det blir dock lite dråpligare när döden kommer lite mer oväntat och det sista ordet bara slinker ur folk i det givna ögonblicket.

Som till exempel denna historia från andra sidan Atlanten: Ivan McGuire var en erfaren fallskärmshoppare som tillbringade eftermiddagen den 2:a april 1988 i Louisburg, North Carolina, med att videofilma fallskärmselever när de hoppade och att även hoppa själv.

På sin tredje tur kastade sig McGuire ut ur planet och började filma eleverna och instruktören som hoppade ut strax efter honom. När McGuire sträckte sig bakåt upptäckte han att han hade glömt fallskärmen. På videobandet som senare visades på nyheterna hör man McGuires sista ord: "Ojdå."

Värsta språket

Det där med produktnamn kan vara lite knepigt. Speciellt när produkten ska lanseras utomlands, där produktnamnet kan få en helt annan betydelse än det var tänkt. Hittade några stycken där namnen kanske inte är helt misslyckade, men ändå inte vad man vill förmedla kanske.

Gros Jos
Hunt-Wesson är en producent av matprodukter och när man skulle introducera sina Big John-produkter i Canada översatte man av någon anledning "Big John" till "Gros Jos". Det knepiga är att Gros Jos är fransk-kanadensisk slang för "stora bröst". Försäljningen påverkades dock inte negativt av översättningen.

Pinto
Fords bilmodell Pinto drabbades av marknadsföringsproblem när den började säljas i Brasilien. "Pinto" är nämligen portugisisk slang för "litet manligt könsorgan". För den brasilianska marknaden bytte Ford namn på bilen till Corcel, vilket betyder "häst".

Fitta
Denna klassiker har ni säkert redan hört, men jag tar den ändå. I början av april 2001 skickade Honda ut ett pressmeddelande om att de nu lanserade sin nya modell Honda Fitta till den asiatiska marknaden. Till den skandinaviska marknaden gjorde man dock en snabb kovändning och döpte om den till Honda Jazz och det var ju på sätt och vis synd. Hade ju varit kul att få köra omkring i en sån.

Ett hedersomnämnande till H&M som år 2006 presenterade jeansmodellen Fit Sliq. Man valde att behålla namnet och hoppas på konsumenternas bristande associationsförmåga. Eeeh...nae

Stockholmsväder

Is är vatten i fryst form. Vatten blir till is när temperaturen understiger 0°C vid ett normalt tryck i atmosfären. När vatten omvandlas till is frigörs värme, vilket gör att temperaturen i en blandning av is och vatten alltid kommer att vara 0°C, till dess att den består av enbart vatten eller is.

Vatten har en högre densitet i flytande form än fryst, vilket är en kemisk egenskap som är mycket ovanlig. Det gör att is enbart bildas på ytan av vattenmassor, något som har en fundamental påverkan på klimatet på jorden, samt på mitt psyke.

När jag i morse stod i plusgraderna på utfarten och stirrade ut över en ändlös isbana som förut var en väg, så insåg jag två saker; Om jag promenerar till jobbet lär jag inte komma fram förrän vid lunchtid och om jag cyklar så lär jag nog äta is några gånger med skallskador som följd.

Då fick jag den fiffiga idén att promenera med cykeln som "käpp". Med ett stadigt tag om styret med ena handen och sadeln med andra, så spatserade jag utan större besvär längs isbanan. Eftersom tyngdpunkten på detta sätt blir fördelad över en större yta, samt att man har 4 punkter i marken så minimerar man risken att dråsa i backen. Jämra fiffigt.

Det är dock inte speciellt kul med detta "Stockholmsväder", men man kan väl trösta sig med att det förmodligen är barmark imorron så då slipper man i alla fall riskera livet på väg till jobbet.

Lite negg blir man

Intressanta humörsvängningar man har numera. På söndagsmorgonen vaknade man till ett vitt landskap och minus 12 på termometern. Närmare 30 cm snö hade fallit under natten och man gladdes åt att vädret äntligen stabiliserat sig efter allt slask och blask.

På måndan sjönk humöret drastiskt igen när temperaturen var tillbaka på plus 2 och vi var tillbaka på ruta 1 igen. Idag fortsatte tövädret och man förbannade vägverkets obefintliga sandning när man försökte hasa sig hem längs de isiga trottoarerna likt en pingvin på fyllan.

Väl hemma efter diverse svordomsåskor så låg det ett CD-paket i hallen från Ginza och som i ett trollslag sken solen i sinnet igen. Musik är verkligen balsam för själen. Botaniserar för tillfället i Carole King's låtskrivande. Det var ju hon som i stort sett "uppfann" musikkategorin "Singer/Songwriter" i början av 70-talet.

Kollade just på termometern som visar plus 4 grader och jag ser inte fram emot att kämpa mig till jobbet imorron bitti. Negativiteten lär väl flöda otyglat kan man förmoda, men jag får försöka lägga band på mig då vi har "Positiva Veckan" på jobbet för tillfället. Detta innebär att man måste betala en straffavgift på 5 kronor varje gång man yttrar något negativt.

Efter 2 dagars "positivitet" ligger jag back 45 spänn.

Fängslande akustik

I avdelningen "Dumma brottslingar" presenterar vi idag följande trio: På kvällen den 12 juni 1991 bröt sig John Meacham, Joseph Plante och Joe Laattsch in i en bank som snart skulle rivas i West Covina i Kalifornien. Meacham hittade bara ett tomt kassavalv men han kallade till sig sina kumpaner för att de skulle höra akustiken.

När de klivit in stängde han valvet för att de till fullo skulle kunna avnjuta resonanseffekten, men tyvärr gick dörren i lås. Meacham försökte i 40 minuter att öppna den, men utan att lyckas. Till slut ringde han brandkåren som i sin tur ringde polisen.

Efter sju timmar lyckades en betonghåltagarfirma få ut de inlåsta tjuvarna, som därefter transporterades till en annan byggnad som de inte heller kunde ta sig ut ifrån.

A gloomy day

Breathes there the man with soul so dead
Who never to himself hath said,
This is my own, my native land!
Whose heart hath ne'er within him burn'd
As home his footsteps he hath turn'd
From wandering on a foreign strand?
If such there breathe, go, mark him well!
For him no minstrel raptures swell;
High though his titles, proud his name,
Boundless his wealth as wish can claim,
Despite those titles, power, and pelf,
The wretch, concentred all in self,
Living, shall forfeit fair renown,
And, doubly dying, shall go down
To the vile dust from whence he sprung,
Unwept, unhonour'd, and unsung.
Canto vi. Stanza 1.

Jag ber om ursäkt för detta utbrott av poesi. Jag är bara i den sinnesstämningen just nu. Hela dan har jag försökt uppmuntra mig själv med diverse god musik, ett par filmer och choklad, men ingenting tycks hjälpa. Vete faen vad det kan vara som lagt en skugga över mitt sinne just nu, men det är väl inte så mycket att grunna över. Det kommer en ny dag imorgon.

Kom att tänka på denna dikt av Sir Walter Scott som citeras av Andie McDowell i "Måndag hela veckan", när Bill Murrays karaktär kommit till slutsatsen att han är en gud och proppar i sig sötsaker utan tanke på morgondagen. Tyckte den passade in bra idag.

Get the Led out

För exakt 39 år sedan idag (12 januari 1969), släppte ett nygräddat brittiskt band vid namn Led Zeppelin sin debutplatta och världen tog en ny vändning. Dåtidens musikexperter var väldigt oense om vilket fack man skulle placera Zeppelin i, då gruppens musikstil var svårdefinierad. Det var en säregen mix av blues, rock, folkmusik samt österländska klanger och ingen hade dittills hört något liknande.

Det enda experterna kunde enas om var att Zeppelin var bäst under denna tid. Produktiva pojkar var det också. På drygt 2 år under 69-71 så släppte bandet inte mindre än 4 album som alla idag räknas till historiska rockklassiker. Det blev sammanlagt 9 plattor innan dom splittrades 1980, då trummisen John Bonham avled.

Från England kommer också följande ovidkommande historia: År 1977 kom en tjuv i Southampton i England på ett smart sätt att råna sitt lokala snabbköp. Efter att ha fyllt kundkorgen med varor gick han till kassan och lade fram en tiopundsedel. När kassören tog sedeln och öppnade kassaapparaten, sträckte sig tjuven fram, tog kassans innehåll och rusade därifrån. Det visade sig vara en dålig affär för tjuven eftersom kassan innehöll 4 pund och 37 pence, så han gick back med 5 pund och 63 pence.

Doh!

En förlorad generation

Jag tycker lite synd om den generation av barn och ungdomar som just nu växer upp i en värld som för tillfället översvämmas av en osund Idol-hysteri. Den uppsjö av Idol-program som visas på i stort sett samtliga TV-kanaler, förmedlar ett ganska störande budskap. Ungdomar får i dessa program lära sig att det viktigaste i livet är att vara vacker och populär. Är man medelmåttig och oattraktiv så bespottas man och skrattas ut av de kallsinniga "bödlarna" i publiken.

Det började redan för några år sen då doku-såporna härjade som värst i etern. Där drogs klass-samhället till sin spets med förnedrande utröstningar och diverse publika förödmjukelser. Där fick man lära sig att bilda pakter och frysa ut andra "oliktänkande" i en orgie av totalitärism. Duger man inte i samhället så skall man förkastas likt en rabiessmittad byracka.

Jag har alltid haft svårt för denna typ av "förnedrings-TV" och jag tycker nästan att folk borde ha sundare värderingar i livet än dessa. Men tydligen är så inte fallet. Även om jag själv numera stängt ute omvärlden och endast lever i min egna lilla skyddade bubbla, så är det i alla fall en självvald utfrysning och inte i någon form ett försök till att nedvärdera andra oliktänkande.

Okej då, amerikaner är väl inte så jävla smarta, men dom uppfann ju Subway och det belönas i alla fall med en guldstjärna i min bok.

Trollbunden terrorist

I början av 1994 utförde en islamistisk terroristgrupp i Jordanien en rad attentat som inriktade sig mot de västorienterade inslagen i samhället, såsom videobutiker eller snabbköp som sålde sprit. På förmiddagen den 1 februari gick den 31-årige rörmokaren Eid Saleh al Jahaleen in på biografen Salwa i staden Zarqa.

Han hade blivit betald 350 kr för att placera en tidsinställd bomb i biografen som denna dag av en händelse visade en mjukporrfilm från Turkiet. Jahaleen hade aldrig tidigare sett mjukporr och blev helt trollbunden av föreställningen. När den tidsinställda bomben till slut exploderade satt Jahaleen fortfarande i biofåtöljen. Han förlorade båda benen i explosionen.

Det är som jag alltid har sagt: Vi män har begåvats med en hjärna och en penis, men vi fick bara tillräckligt med blod för att styra en åt gången.

Kärlekens klokskaper del 2

Jaja, så var vi där igen. Fantasin tryter och man tar till gamla beprövade metoder för att fylla ett inlägg. Ett ofelbart knep är ju att lägga in lite barncitat. Barn överlag är väl inte så kul alla gånger, men dom har i alla fall en säregen förmåga att kläcka ur sig fascinerande klokskaper ibland. Dagens ämne är barns syn på kärleken och jag har valt att publicera dessa i originalspråket engelska då det blir lite roligare så. Håll till godo.

Why love happens
"I think you're supposed to get shot with an arrow or something, but the rest of it isn't supposed to be so painful." - Harlen, 8 år

What falling in love is like
"Like an avalanche where you have to run for your life." - Roger, 9 år

"If falling in love is anything like learning how to spell, I don't want to do it. It takes too long." - Leo, 7 år

The role of good looks in love
"If you want to be loved by somebody who isn't already in your family, it doesn't hurt to be beautiful." - Jeanne, 8 år

"It isn't always just how you look. Look at me. I'm handsome like anything and I haven't got anybody to marry me yet." - Brian, 7 år

Confidential opinions about love
"I'm in favor of love as long as it doesn't happen when 'The Simpsons' is on television." - Anita, 6 år

"Love will find you, even if you are trying to hide from it. I have been trying to hide from it since I was five, but the girls keep finding me." - Bobby, 8 år

Sure ways to make a person fall in love with you
"Don't do things like have smelly, green sneakers. You might get attention, but attention ain't the same thing as love." - Alonzo, 9 år

"One way is to take the girl out to eat. Make sure it's something she likes to eat. French-fries usually works for me." - Bart, 9 år

"Shake your hips and hope for the best." - Camille, 9 år

Reflections on the nature of love
"Love is the most important thing in the world, but baseball is pretty good too." - Greg, 8 år

"When a person gets kissed for the first time, they fall down and they don't get up for at least an hour." - Wendy, 8 år

"Don't forget your wife's name...That will mess up the love." - Erin, 6 år

"Be a good kisser. It might make your wife forget that you never take out the trash." - Randy, 8 år

Folket som Gud glömde

Man har ju genom åren läst många besynnerliga historier om folket på andra sidan Atlanten och deras märkliga förehavanden. Man har för länge sedan slutat förvånas över detta släkte som gång på gång bevisar att dom saknar ett flertal vitala delar runtikring huvudtrakten. Eller vad sägs om följande story:

År 1971 lämnade en herre vid namn Gerald Mayo in en stämningsansökan till den federala domstolen i Penssylvania. Denna stämningsansökan riktades mot Satan och hans anhängare. Mayo menade att orsaken till hans eget fördärv var att dessa helvetets varelser hade lagt hinder i vägen för honom. Den 3:e december avslogs Mayos ansökan på grund av att den åtalade inte var skriven i Pennsylvania.

Vad är det för fel på amerikaner?

En kärnfrisk ungkarl

Det finns faktiskt 1 stor fördel med vintern. Det är att det mörknar redan runt halv 3 på dan, vilket passar mig alldeles utmärkt på lördagar och söndagar när man ska se film. Inget störande ljus som sipprar in från fönstret mot TV-skärmen, vilket kan vara väldigt irriterande under sommarhalvåret.

Hmm, snudd på dagens I-landsproblem detta. Nåja, man är väl rätt bortskämd som svensk ungkarl antar jag. Det är ju också en företeelse som jag upptäckt, att vad än politiker och statstjänstemän hittar på för att sabba för befolkningen, så verkar ingenting drabba ungkarlar.

Inga bantningar av barnbidrag, höjda villaskatter, pensionsnedskärningar eller sköterskebrist drabbar en kärnfrisk ungkarl med fast jobb, hyreslägenhet och levandes mitt i livet. Trots att jag känner mig gammal ibland så är det ändå skönt att konstatera att man ändå har hela 20 år kvar till pensionen.

Politicians ... Bring it on!

Hjältar på film

Söndagen förlöpte i fladdermusens tecken, då jag plöjde igenom 3 Batman-filmer. Dels 1:an och 2:an med Michael Keaton som Batman och dels den senaste filmen i serien, "Batman begins". Hollywood har gjort många försök att omvandla våra gamla serietidningshjältar till filmstjärnor, med blandat resultat snällt sagt.

Stålmannen har ju sett ett antal versioner komma och gå. Dessa har ofta känts lite "corny" för att använda ett slitet uttryck. Fantomen har gjorts vid 2 tillfällen och man kan väl lugnt säga att ingen kommer någonsin att göra ett tredje försök, så bedrövliga som dom 2 filmerna är. Tarzan har setts på vita duken och även där har man lyckats förödmjuka den hjälte man en gång älskade som barn.

De enda filmer som i mitt tycke håller någorlunda, är de tidigare nämnda Batman-filmerna. 1:an och 2:an är god popcorn-underhållning, där framför allt 2:an "Batman Returns" sticker ut. Med skådespelare som Christopher Walken som überskurk, Danny DeVito i sitt livs roll som The Penguin och den förtjusande Michelle Pfeiffer som den svartsynta Cat Woman, så sitter man bara och njuter över samspelet skådisarna emellan.

Fast det är ju klart, specialeffekterna är ju ganska kassa, så det drar ner betyget en del. Tyvärr så lyckades man sänka denna franchise också, med 3:an och 4:an i serien som är riktigt dåliga trots desperata försök med att hyra in diverse välrenommerade skådespelare. Man har dock fått upprättelse med den senaste filmen "Batman Begins", där man börjar om från början så att säga.

Lysande skådisar, bra specialeffekter samt en bra story bäddar för en trevlig stund i TV-soffan. Jag brukar inte se så mycket action-rullar, då jag ofta vill ha lite djup i story och karaktärer för att kunna engagera mig i filmerna. Denna film har allt detta + ytlig underhållning, så det funkar alldeles utmärkt. Handlar det dessutom om min barndoms favoritseriefigur så får filmen också ett märkligt affektionsvärde på något sätt. Den lille pojken i mig vaknar till liv igen.

Barnklokheter

Det finns inte många fördelar med att skaffa barn enligt min mening, men En god anledning skulle kunna vara att få höra sin avkomma kläcka ur sig små lustigheter i stil med citaten nedan, som några bedårande barn av vår tid har dryftat:

Mamma säger att jag är svartsjuk på Hampus, men det är inte sant. Det är bara helt vanligt hat.
- Ingrid, 8 år

Jag tycker om att slå min syster. Inte medvetslös, bara så att hon förstår allvaret.
- Jörgen, 7 år

Man kan använda gondol eller p-piller. Min katt väljer p-piller, men den ska sterilieras när pappa får tid. Min katt har förresten inte haft tid den heller.
- Matilda, 6 år

Jämställdhet betyder att mamman och pappan producerar barnen tillsammans. Förr i tiden var det bara mamman som födde upp barnet, medan pappan gick fram och tillbaka till banken.
- Anette, 7 år

Jag ska bli polis när jag blir stor. Då ska jag slå alla i huvudet med min batong, särskilt sura gamla tanter som skäller på fotboll.
- Henning, 7 år

Att vara ängel är ett typiskt kvinnoyrke.
- Louise 7 år

Jag kanske ska bli bög, för jag tycker inte så mycket om flickor.
- Henning, 8 år

Så flög Jesus upp till himlen, och där träffade han Jesus och sitter nu på sin egen högra sida. Det är helt omöjligt att begripa och ingenting att bry sig om.
- Stina, 8 år

Min hund är halvnorsk, men den är rätt fin i alla fall. Den förstår ganska mycket med tanke på hur det kan vara om man är halvnorsk.
- Alex, 8 år

I Belgien är alla husdjur grå. Eller så var det en svartvit tidning.
- Matilda, 7 år

Jag vet att det finns rymdvarelser. E.T. och Roger Pontare och Rapture RX2. Men de är snälla.
- Filip, 7 år

På Krisi himmelsfärdsdag drog Jesus till månen.
- Pablo, 6 år

Alla tanter kan föda barn, bara de har en kropp och en fördel.
- August, 5 år

De mammor som inte har några pappor till sina barn har antagligen blivit befruktade lite utanför det vanliga.
- Eivind, 8 år

När Rasmus säger "fura" i stället för "fyra" får man en känsla i bröstet. Kanske är det kärlek. Jag vet inte...
- Caroline, 7 år

Linje lusta

Ibland undrar man ju. Följande historia om den unga Gloria Sykes väckte stor uppståndelse i San Francisco under hela aprilmånaden 1970. Den 23-åriga Sykes var en högskoleutbildad och from lutheran från Dearborne Heights i Michigan. Hon hade skadat sig när en kabeldragen spårvagn på Hyde Street tappat sitt grepp och rusat baklänges mot Sykes som flög in i en stolpe.

Hon fick två blåtiror och blev allmänt mörbultad, men värst av allt hävdade hennes advokat var att hon hade förvandlats till nymfoman. Även om hon hade haft sex tidigare i Michigan så hade hon blivit omättlig efter olyckan. Under en femdagarsperiod idkade hon sexuellt umgänge inte mindre än 50 gånger.

Detta besvär fick henne att stämma San Franciscos Lokaltrafik på 500.000 dollar för kroppslig och psykisk skada. Juryn som bestod av åtta kvinnor och fyra män var i grund och botten fulla av medkänsla för hennes belägenhet och tilldelade henne ett skadestånd på 50.000 dollar.

Ja, herre jösses. Only in America.

2 korvar med bröd

Ikväll stod ishockey på programmet igen, då broder Jens hade en biljett över. Hemmamatch mot Frölunda och viktiga poäng stod på spel. Ibland så är ishockey stor underhållning, speciellt när somliga inte följer "manus". Denna match hade det mesta: Usel domare, blödande coach, symfonier av busvisslingar, solonummer, 8 mål, glädje, besvikelse, ambulanser och 2 korvar med bröd.

Matchen slutade 4-4 och det var väl rättvist skulle man väl kunna säga, trots att AIK tappade 3-poängaren i slutminuterna. Nåja, det var ju i alla fall en småtrevlig afton. Ambulanserna var väl kanske inte så roligt, då dom blivit tillkallade för att ta hand om någon som hade fått hjärtstillestånd på toaletten, eller vad det nu var. Såg inte så mycket.

Idag fick jag dessutom det 24:e paketet från Discshop på knappt 1 år. Det gör ju alltså 2 paket i månaden i snitt. Jag måste faan ge mig. Spel-djävulen har man ju hört talas om, men DVD-djävulen? Nja. Nåja, nån last ska man ju ha.

Guds regn

Hört från andra sidan Atlanten: För att få ett slut på den regnbrist som rådde i den norra delen av staten New York under 1880-talet anordnade den presbyterianske prästen Duncan McLeod en stor bönemanifestation. Den ägde rum vid middagstid en lördag i augusti och alla som var med i manifestationen slutade med sina sysslor och bad en bön om regn.

Vid ett-tiden dök moln upp vid horisonten; vid två började det blåsa upp; vid tre hade temperaturen sjunkit med 7 grader och vid fyra började det att åska. Under stormen föll det närmare 50 mm nederbörd, en bro spolades bort och en lada träffades av ett blixtnedslag och totalförstördes.

Som av en händelse råkade ladan tillhöra Phineas Dodd, den ende lantbrukaren som hade vägrat delta i den kollektiva bönen. Många ansåg att Dodd fallit offer för den gudomliga rättvisan, men Dodd hade andra idéer. När han fick höra att pastor McLeod mottog gratulationer för att ha fått den stora torkan att upphöra så stämde han prästen på 5.000 dollar, den summa som skulle täcka skadorna på hans ägor.

Gudsmannen stod nu i en delikat situation. Efter att ha upprepat flera gånger för sin församling att Gud hade hört deras böner kunde han knappast ta tillbaka det och säga att det bara handlade om ett otroligt sammanträffande. Till McLeods stora lättnad lyckades emellertid hans advokat övertyga juryn om att blixtarna och åskskrällarna bara var en bonus från Gud och inte något som McLeod och hans församling kunde klandras för.

Mmm ... knepigt det där med religion.

Kvantitet vs kvalitet

Med det nya året i intågande, så har jag tagit ett beslut angående denna blogg. Eftersom det ser ut att bli mycket jobb i januari och februari, så kan det hända att vissa saker som jag gör på min fritid troligen får stryka på foten lite. Så även denna eminenta blogg som ni läsare inte verkar kunna leva utan.

Det kan kanske bli svårt att hålla uppe den höga frekvensen med 1 inlägg per dag, men jag skall ändå försöka skriva så ofta jag kan. Jag känner dock att det kanske är bättre att jag lägger mer kvalitet på bloggen än kvantitet, så om det händelsevis skulle utebli ett inlägg någon dag så är det kanske inte hela världen.

Det är nog bättre om jag fokuserar på att skriva meningsfulla inlägg om intressanta saker, än att krysta ur sig något som bara blir bortkastad tid för er läsare. Jag skall dock göra mitt bästa för att hålla bloggen vid liv så gott det går under dessa inledande månader. Det händer ju alltid nått dråpligt emellanåt, så hav förtröstan.

Gustav Vasa sa en gång: "- Låten allting ske på sin tid, så räcken tiden till. Annars blir förargelse, hafs och eftersättning på alla håll."