Breathes there the man with soul so dead
Who never to himself hath said,
This is my own, my native land!
Whose heart hath ne'er within him burn'd
As home his footsteps he hath turn'd
From wandering on a foreign strand?
If such there breathe, go, mark him well!
For him no minstrel raptures swell;
High though his titles, proud his name,
Boundless his wealth as wish can claim,
Despite those titles, power, and pelf,
The wretch, concentred all in self,
Living, shall forfeit fair renown,
And, doubly dying, shall go down
To the vile dust from whence he sprung,
Unwept, unhonour'd, and unsung.
Canto vi. Stanza 1.
Jag ber om ursäkt för detta utbrott av poesi. Jag är bara i den sinnesstämningen just nu. Hela dan har jag försökt uppmuntra mig själv med diverse god musik, ett par filmer och choklad, men ingenting tycks hjälpa. Vete faen vad det kan vara som lagt en skugga över mitt sinne just nu, men det är väl inte så mycket att grunna över. Det kommer en ny dag imorgon.
Kom att tänka på denna dikt av Sir Walter Scott som citeras av Andie McDowell i "Måndag hela veckan", när Bill Murrays karaktär kommit till slutsatsen att han är en gud och proppar i sig sötsaker utan tanke på morgondagen. Tyckte den passade in bra idag.
Who never to himself hath said,
This is my own, my native land!
Whose heart hath ne'er within him burn'd
As home his footsteps he hath turn'd
From wandering on a foreign strand?
If such there breathe, go, mark him well!
For him no minstrel raptures swell;
High though his titles, proud his name,
Boundless his wealth as wish can claim,
Despite those titles, power, and pelf,
The wretch, concentred all in self,
Living, shall forfeit fair renown,
And, doubly dying, shall go down
To the vile dust from whence he sprung,
Unwept, unhonour'd, and unsung.
Canto vi. Stanza 1.
Jag ber om ursäkt för detta utbrott av poesi. Jag är bara i den sinnesstämningen just nu. Hela dan har jag försökt uppmuntra mig själv med diverse god musik, ett par filmer och choklad, men ingenting tycks hjälpa. Vete faen vad det kan vara som lagt en skugga över mitt sinne just nu, men det är väl inte så mycket att grunna över. Det kommer en ny dag imorgon.
Kom att tänka på denna dikt av Sir Walter Scott som citeras av Andie McDowell i "Måndag hela veckan", när Bill Murrays karaktär kommit till slutsatsen att han är en gud och proppar i sig sötsaker utan tanke på morgondagen. Tyckte den passade in bra idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar