Detta kan mycket väl vara det längsta inlägget i bloggningsvärlden just nu, men jag hittade en rätt fascinerande historia som jag bara måste delge mina trogna läsare:
Hiroo Onoda född 19 mars 1922, är en före detta japansk arméofficer som blivit känd som den ur de japanska styrkorna som sist kapitulerade efter andra världskriget.
Onoda blev i december 1944 underställd 14:e arméns speciella underrättelseavdelning. Onoda fick därvid order att bege sig till Lubang, för att där överta ledningen av Lubangs garnison och inleda gerillakrigföring. Avsikten var att försvåra det amerikanska anfallet mot Luzon som var nära förestående. Onoda förbjöds att dö för egen hand och fick beskedet att oavsett hur lång tid det skulle ta, så skulle han bli upphämtad. Fram till dess skulle han, så länge han hade en enda soldat kvar, fortsätta att leda sitt folk.
Då de amerikanska trupperna i februari 1945 landsteg på Lubang delade Onoda upp sina styrkor i mindre grupper och inledde den gerillakrigföring han blivit beordrad. Efter den japanska ordern om kapitulation i augusti 1945 försökte bybor på Lubang samt amerikanska och filippinska militären övertyga Onoda om att kriget var slut. Han betraktade dock detta endast som en krigslist för att få honom att avslöja sig och alla övertalningsförsök var förgäves.
I april 1946 kapitulerade den sista japanska avdelningen om 41 man på Lubang. Vid denna tidpunkt bestod Onodas grupp av vicekorpral Yuichi Akatsu, korpral Shoichi Shimada, vicekorpral Kinshichi Kozuka samt Onoda själv. De var därefter de enda kvarvarande japanska soldaterna på Lubang. Akatsu kapitulerade 1949. Shimada dödades 1954 och Kozuka 1972, av filippinska soldater. Därefter fortsatte Onoda gerillakriget ensam fram till 1974 då den japanska studenten Norio Suzuki lyckades etablera kontakt med honom.
Onoda vägrade fortfarande acceptera att kriget var slut eftersom han inte fått order av sin överofficer att lägga ner sitt vapen. Suzuki erbjöd sin hjälp och återvände till Japan med fotografier av honom själv tillsammans med Onoda som bevis på deras möte. 1974 lyckades den japanska regeringen lokalisera Onoda's överofficer, Major Taniguchi, som vid denna tid jobbade som bokförsäljare.
Han flög till Lubang och informerade Onoda om Japans nederlag i kriget och beordrade honom att lägga ner sitt vapen. Löjtnant Onoda accepterade ordern och den 10:e mars 1974 framträdde han ur djungeln, 29 år efter andra världskrigets slut. Han kapitulerade i sin slitna uniform med sitt svärd vid sidan och ett Arisaka 99-gevär som fortfarande fungerade klanderfritt, 500 patroner och ett flertal handgranater.
Han överlämnade senare sitt svärd till Filippinernas president Ferdinand Marcos som dock återlämnade svärdet och benådade Onoda för alla aktiviteter under de 29 år han bedrivit gerillakrigföring, trots att han hade dödat runt trettio filippinska invånare och varit inblandad i flera eldstrider med polisen, så tog man de speciella omständigheterna i beaktning.
Efter sin kapitulation släppte han sin självbiografi "Kapitulera? Aldrig! Mitt trettioåriga krig" där han skriver om sitt liv som gerillasoldat i ett krig som sedan länge var över. Han flyttade sedan till Brasilien, där han drev en farm för nötkreatur. Han återbesökte ön Lubang 1996, där han donerade 10.000 dollar till den lokala skolan.
Han gifte sig med en japansk kvinna och flyttade tillbaka till Japan där han etablerade ett naturcenter för barn där han lär ut vad han själv lärde sig om överlevnad genom rådighet och uppfinningsrikedom. I skrivande stund så bor och verkar han fortfarande i Japan.
Det är sannerligen ett händelsefattigt liv man lever.
Hiroo Onoda född 19 mars 1922, är en före detta japansk arméofficer som blivit känd som den ur de japanska styrkorna som sist kapitulerade efter andra världskriget.
Onoda blev i december 1944 underställd 14:e arméns speciella underrättelseavdelning. Onoda fick därvid order att bege sig till Lubang, för att där överta ledningen av Lubangs garnison och inleda gerillakrigföring. Avsikten var att försvåra det amerikanska anfallet mot Luzon som var nära förestående. Onoda förbjöds att dö för egen hand och fick beskedet att oavsett hur lång tid det skulle ta, så skulle han bli upphämtad. Fram till dess skulle han, så länge han hade en enda soldat kvar, fortsätta att leda sitt folk.
Då de amerikanska trupperna i februari 1945 landsteg på Lubang delade Onoda upp sina styrkor i mindre grupper och inledde den gerillakrigföring han blivit beordrad. Efter den japanska ordern om kapitulation i augusti 1945 försökte bybor på Lubang samt amerikanska och filippinska militären övertyga Onoda om att kriget var slut. Han betraktade dock detta endast som en krigslist för att få honom att avslöja sig och alla övertalningsförsök var förgäves.
I april 1946 kapitulerade den sista japanska avdelningen om 41 man på Lubang. Vid denna tidpunkt bestod Onodas grupp av vicekorpral Yuichi Akatsu, korpral Shoichi Shimada, vicekorpral Kinshichi Kozuka samt Onoda själv. De var därefter de enda kvarvarande japanska soldaterna på Lubang. Akatsu kapitulerade 1949. Shimada dödades 1954 och Kozuka 1972, av filippinska soldater. Därefter fortsatte Onoda gerillakriget ensam fram till 1974 då den japanska studenten Norio Suzuki lyckades etablera kontakt med honom.
Onoda vägrade fortfarande acceptera att kriget var slut eftersom han inte fått order av sin överofficer att lägga ner sitt vapen. Suzuki erbjöd sin hjälp och återvände till Japan med fotografier av honom själv tillsammans med Onoda som bevis på deras möte. 1974 lyckades den japanska regeringen lokalisera Onoda's överofficer, Major Taniguchi, som vid denna tid jobbade som bokförsäljare.
Han flög till Lubang och informerade Onoda om Japans nederlag i kriget och beordrade honom att lägga ner sitt vapen. Löjtnant Onoda accepterade ordern och den 10:e mars 1974 framträdde han ur djungeln, 29 år efter andra världskrigets slut. Han kapitulerade i sin slitna uniform med sitt svärd vid sidan och ett Arisaka 99-gevär som fortfarande fungerade klanderfritt, 500 patroner och ett flertal handgranater.
Han överlämnade senare sitt svärd till Filippinernas president Ferdinand Marcos som dock återlämnade svärdet och benådade Onoda för alla aktiviteter under de 29 år han bedrivit gerillakrigföring, trots att han hade dödat runt trettio filippinska invånare och varit inblandad i flera eldstrider med polisen, så tog man de speciella omständigheterna i beaktning.
Efter sin kapitulation släppte han sin självbiografi "Kapitulera? Aldrig! Mitt trettioåriga krig" där han skriver om sitt liv som gerillasoldat i ett krig som sedan länge var över. Han flyttade sedan till Brasilien, där han drev en farm för nötkreatur. Han återbesökte ön Lubang 1996, där han donerade 10.000 dollar till den lokala skolan.
Han gifte sig med en japansk kvinna och flyttade tillbaka till Japan där han etablerade ett naturcenter för barn där han lär ut vad han själv lärde sig om överlevnad genom rådighet och uppfinningsrikedom. I skrivande stund så bor och verkar han fortfarande i Japan.
Det är sannerligen ett händelsefattigt liv man lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar