Det finns nog inget annat folk som pratar så mycket väder som svenskarna. Vid varje möte med någon bekant på stan, om det så bara är i förbifarten, så kopplas någon sorts autopilot på. Efter den sedvanliga artighetsfrasen: "-Tjena. Läget?" eller liknande, så halkar man av någon outgrundlig anledning in på vädret. "-Börjar bli lite kyligt nu", "-Jo, nu är det baske mig vinter" eller "-Jävla skitväder vi har haft".
Folk är kanske rädda för den pinsamma tystnaden som annars skulle infinna sig, eftersom dom inte har mycket annat att säga till varandra egentligen. Det blir en tvångshandling helt enkelt. Vädret är ju dessutom ett rätt tacksamt samtalsämne, eftersom det är den enda företeelse som alla har gemensamt på ett eller annat sätt. Skulle tro att 85% av alla samtal ute på stan mellan bekanta innehåller en fullfjädrad väderleksrapport.
Själv är man ju ganska skyldig till onödigt väderprat på denna blogg, men det är mer i ett filosofiskt syfte. Intalar jag mig i alla fall.
Folk är kanske rädda för den pinsamma tystnaden som annars skulle infinna sig, eftersom dom inte har mycket annat att säga till varandra egentligen. Det blir en tvångshandling helt enkelt. Vädret är ju dessutom ett rätt tacksamt samtalsämne, eftersom det är den enda företeelse som alla har gemensamt på ett eller annat sätt. Skulle tro att 85% av alla samtal ute på stan mellan bekanta innehåller en fullfjädrad väderleksrapport.
Själv är man ju ganska skyldig till onödigt väderprat på denna blogg, men det är mer i ett filosofiskt syfte. Intalar jag mig i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar