Plattan påminner i stil och sound en hel del om de tidigare Moloko-plattorna, men med en säregen Róisín-stämpel. Det är få sångerskor som använder sin röst som det extra "instrument" som det verkligen är och når så facetterade dimensioner som Róisín.
Tidigare i somras släppte hon sin andra soloplatta och den är en riktig tvärvändning mot allt hon gjort hittills. Soundet ligger mer åt Electro/Disco/Glam ála 80-talet som många artister har börjat utforska igen. Plattan är faktiskt en riktigt behaglig lystning, mycket tack vare Róisíns makalösa sångkunskaper.
Leve Irish Girl Power

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar