Vädrets makter

Jaha, då var väl vintern över för den här gången. Precis när man trodde att vintern hade kommit på allvar med snö och minusgrader, så försvann allt på en enda regnig slaskdag. Nu brukar jag inte bry mig så väldans mycket om vädret i vanliga fall, då jag oftast brukar hålla mig inomhus, antingen sittandes på jobbet eller hemma i TV-soffan.

Då man numera hittat på att man ska promenera en timme varje dag, så har väderleken börjat spela en större roll. Det är med stor möda och inte så lite övertalningsstrategier, som man försöker övertyga kroppen om att det faktiskt är trevligt att promenera, trots det rådande hundknullarvädret med regn, slask och kyla.

Då är det mycket roligare med en riktig snöstorm i djupaste vintern, då drivorna är meterhöga och vindarna når orkanstyrka. Då brukar jag bylta på mig ordentligt och sedan traska ut i ovädret för att verkligen få känna på naturens krafter. Den behagliga känslan av obetydlighet i detta gigantiska kosmos infinner sig och man kan inget annat än bara njuta. Det är ju som sagt ingen som anklagat mig för att vara normal.