Alla helgons dag är kanske den rörigaste av alla högtider. Det verkar inte vara någon som vet exakt vilken dag den skall firas. Detta mycket tack vare kristendomens förespråkare som i sin iver att radera de hedniska traditionerna flyttade på denna dag ett par gånger för att passa in i deras schema med kyrkodagar och sånt. En och annan politisk reform har också bidragit till soppan. Nedan följer en redogörelse över detta debakel.
Den kristna kyrkan hade ju tidigt en hel del dagar avsatta under året för att fira helgon och martyrer. Efter ett tag kom man på att man behövde en samlingsdag för mindre betydande helgon som inte fick plats i kalendern. Därför införde man en ”alla (övriga) helgons dag” för dessa. Seden med att tända ljus på gravar har rötter i "hedniska" keltiska traditioner långt tillbaka i tiden, då man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar.
I Sverige infaller Alla helgons dag på lördagen under tiden 31 oktober–6 november. Ursprungligen var dagen en fast helgdag den 1 november, men vid en helgdagsreform 1772 ändrades detta till att istället vara första söndagen i november. Första november förlorade då sin status som helgdag men behöll ändå sin benämning i almanackan. Sedan dess har det alltså funnits två skilda dagar med denna beteckning.
År 1953 flyttades Alla helgons dag från sin tidigare plats till dagen innan, och blev samtidigt allmän helgdag (lördagar räknades förut som arbetsdagar). Samtidigt ändrades namnet på 1 november till att vara allhelgonadagen. Inom den romerska kyrkan infördes på 1000-talet alla själars dag på 2 november, som en dag då man ska minnas sina bortgångna anhöriga.
I samband med reformationen avskaffades denna senare helgdag, och dess innebörd kom istället att övertas av 1 november. Sedan 1983 ägnas också på nytt söndagen efter alla helgons dag i Svenska kyrkan åt de dödas minne.
Man kan då alltid lita på kyrkan att röra till det.
Den kristna kyrkan hade ju tidigt en hel del dagar avsatta under året för att fira helgon och martyrer. Efter ett tag kom man på att man behövde en samlingsdag för mindre betydande helgon som inte fick plats i kalendern. Därför införde man en ”alla (övriga) helgons dag” för dessa. Seden med att tända ljus på gravar har rötter i "hedniska" keltiska traditioner långt tillbaka i tiden, då man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar.
I Sverige infaller Alla helgons dag på lördagen under tiden 31 oktober–6 november. Ursprungligen var dagen en fast helgdag den 1 november, men vid en helgdagsreform 1772 ändrades detta till att istället vara första söndagen i november. Första november förlorade då sin status som helgdag men behöll ändå sin benämning i almanackan. Sedan dess har det alltså funnits två skilda dagar med denna beteckning.
År 1953 flyttades Alla helgons dag från sin tidigare plats till dagen innan, och blev samtidigt allmän helgdag (lördagar räknades förut som arbetsdagar). Samtidigt ändrades namnet på 1 november till att vara allhelgonadagen. Inom den romerska kyrkan infördes på 1000-talet alla själars dag på 2 november, som en dag då man ska minnas sina bortgångna anhöriga.
I samband med reformationen avskaffades denna senare helgdag, och dess innebörd kom istället att övertas av 1 november. Sedan 1983 ägnas också på nytt söndagen efter alla helgons dag i Svenska kyrkan åt de dödas minne.
Man kan då alltid lita på kyrkan att röra till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar