Face the book

Det är fascinerande vad man luras in i vissa företeelser, som på ytan verkar vara väldigt oskyldiga och harmlösa, men som visar sig vara något helt annat. Den senaste trenden heter Facebook och nästan alla jag känner har skaffat sig ett konto på denna sajt och det inbjuds vänskap till höger och vänster. Det läggs upp bilder och diverse filmer och det finns roliga klubbar att gå med i och man interagerar med varandra i en massa tävlingar och tester.
So far, so good.

Det sista man har i tankarna är det kontrakt som man accepterade med en knapptryckning, när man skapade sitt Facebook-konto. Man brydde sig inte ens om att läsa kontraktet, vilket man sällan gör när det gäller liknande kontrakt till programvaror och dylikt. Man klickar bara "Jag accepterar villkoren" och allt är frid och fröjd.
He he he ... SUCKERS!

Facebook utnyttjar det faktum att det är ytterst få som ids läsa användarvillkoren när man signar in sig, å här kommer det "roliga": På sidan 4 i det 13-sidiga kontraktet till Facebook, så ger användaren automatiskt företaget en ”oåterkallelig,
evig” och ”världsomspännande” rätt att kopiera, använda och sprida allting som man får för sig att lägga upp, skriva eller skicka på sajten. Det knepigaste är att det inte ens behöver vara jag som lägger upp saker. Det kan vara en kompis som lägger upp en mindre fördelaktig festbild (där jag kanske då är med), på sin användare och sätter dit mitt namn under och sen är man såld.

Facebook har alltså rättigheten att sälja vidare allt innehåll på mitt och andras användarkonton till diverse intressenter runt om i världen. Helt plötsligt en dag kanske man finner sitt ansikte pryda någon annons för abort eller någon könssjukdom, vilket i och för sig inte behöver ses som negativt, då jag kan avskräcka vem som helst till ett sundare leverne.

Storebror har oss i ett skruvstäd.