Sportkvoten är fylld

Jag har bloggat rätt mycket om sport på sistone, vilket är lite lustigt egentligen, då jag inte är speciellt sportintresserad nu för tiden. En gång i min ungdom var sportintresset högt och man såg i stort sett allt som sändes på TV. Fotboll och ishockey var ju dom 2 stora, men också tennis, slalom och längdskidor mm. Detta berodde nog mycket på alla svenska framgångar i nämnda sporter under denna tid.

Numera är det inte mycket sport man ser. En och annan hockeymatch med AIK blir det, men inte mycket mer. Fotboll har blivit så tråkigt, så att klockorna stannar. Vem faan orkar sitta och se överbetalda divor ligga och åma sig på gräset efter en närkamp, som enligt reprisen inte alls var så skadlig som spelaren vill göra sken av. I en italiensk fotbollsmatch ägnas inte mycket tid åt själva bollsparkandet, då tydligen bensparkandet är mycket effektivare.

Det är nog åldern som tagit ut sin rätt, eller så har man kanske fyllt "sportkvoten" i livet. Jag ser hellre ett avsnitt av Mythbusters eller Globe Trekker, än jag ser Zlatan snava in en boll med hjälp av näsan, till kommentatorernas överentusiastiska analys att det var snudd på en stänkare i krysset. ZZZZZ.

Nae, då ser jag hellre Adam Savage bränna bort hårfästet i ett kaotiskt experiment, eller Megan McCormick fotvandra genom Kinas fantastiska landskap. Sport är överreklamerat.
PS. Jens, om du läser detta så är jag fortfarande på, inför hockeyn på lördag DS. :)