Skitiga, fula och elaka

Så är vi inne på musik igen. Det är väl ofrånkomligt antar jag, eftersom musiken är och förblir nummer 1 i mitt liv. Det är ganska fascinerande vad många musikgenrer man gått igenom i sitt liv. Ända sedan 1974 då man för första gången upptäckte musiken, till idag då skivsamlingen man skrapat ihop under åren börjar ta upp mer än lovligt utrymme i lägenheten.

Pop, rock, hårdrock, punk, funk, jazz, klassiskt, synth, singer/songwriter, folkmusik m.m. har man på ett eller annat sätt filtrerat och destillerat genom åren. Musiken har även format och förändrat mitt liv på ett eller annat sätt beroende på artist, genre och framför allt tidpunkten för det. Jag var ju inne på detta i ett tidigare inlägg om hur man är redo för viss musik vid vissa specifika tidpunkter i livet.

Jag kommer aldrig att glömma en sommardag sent i juli 1980, då jag och mina trognaste vänner valsade ner på Tempo för att kolla in skivavdelningen. Där hade man riggat en TV-monitor, som visade de senaste låtarna från diverse artister. Hårdrock var på tapeten då och mina trogna vänner spände ögonen i en ny video med Judas Priest som hette "Breaking the law". "-Det var det coolaste vi sett" proklamerade mina 4 vänner i kör. Utom jag.

Jag stod som förstenad med hakan i golvet då jag fick se den video som spelades direkt efter Judas-videon. Det var ett sound jag aldrig hade hört förut. Det var hårt, det var rått, det var öronbedövande, det var MOTÖRHEAD. Jag tror inte jag blinkade en enda gång under bevittnandet av denna video som i detta ögonblick förändrade mitt liv. Hårdrock-eran var här på allvar.

Frontfiguren och basisten Lemmy Kilmister i detta tämligen högljudda band är raka motsatsen till hur dagens stjärnor skall låta och se ut. De gluturala läten som kommer ur hans strupe är allt annat än sammetslena och den yttre framtoningen kan ge vilken stylist som helst cancer, men det är ändå precis rätt. Hårdrock ska vara skitigt, högt och allmänt anstötande.

Lemmy har numera hunnit bli 62 år gammal, men Motörhead ångar fortfarande på. Sen 80-talet har man ju som sagt utvecklat andra musiksmaker och kanske växt ifrån hårdrocken, men jag brukar då och då slänga på en Motörheadplatta och luta mig tillbaka och njuta av det underbara oljudet.

Jag avslutar med att presentera några citat från anti-hjälten Lemmy Kilmister:
"- Jag blir aldrig bakfull. För att bli bakfull måste man först sluta dricka."
"- Om jag dör hoppas jag på att hamna i helvetet. Det är där alla biljardborden finns."
"- Motörhead kommer att bli det skitigaste rockbandet någonsin. Om vi blir granne med dig kommer din gräsmatta att dö."