"- Eric, du hatar människor va?" Jo, på den tiden jobbade man på Domus livsmedelsavdelning som mejeriansvarig och var ganska less på livet, jobbet och människor. En av av dom negativa aspekterna med att jobba inom handeln är just att man lär sig hata människor. Dumma jävla kunder som inte fattar nånting.
Idag är man lite mer postivt inställd till livet och sin vardag överlag. Man har ett jobb man trivs med, man är någorlunda frisk och man har det mesta man behöver för att kunna leva drägligt. Men på nått sätt så dyker hornen fram ändå när man är på stan och ska in och handla nått i nån butik eller galleria eller man kanske bara ska in på ICA för att snabbhandla ett par liter mjölk.
Folk är i vägen, ungar har ingen radar, rullatorer ta mig faan överallt och man önskar man tagit med sig Uzi'n. Den ofrånkomliga "Falling Down"-känslan infinner sig och man vill bara gå loss på något. Man stålsätter sig dock och drar upp volymen ännu mer i iPoden och försvinner in i kö-koman. Lugnet infinner sig först när man har passerat E4:an på vägen hem och larmet från innerstan har tonat ut. Mmm, friheten...
Jag kanske inte Hatar folk nuförtiden, men dom är då faan så irriterande.
Nedan: Michael Douglas i filmen "Falling Down".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar